Oro att nytt kvalitetssystem ska kosta ännu mer tid och pengar

Kommer det nya kvalitetssäkringssystemet att kräva mer resurser än det gamla? Och varifrån ska i så fall tiden och framför allt pengarna tas? 

Oro för att det nya systemet ska bli än mer resurskrävande tillhör det som framkommer i den femte och sista delen av riksdagens egen utvärdering av autonomireformen och kvalitetsreformen som beslutades 2010.
Eftersom riksdagen under utvärderingsperioden hunnit besluta om att ersätta 2010 års kvalitetssystem tar den sista delrapporten nämligen inte bara upp det gamla systemet, de intervjuade bidrar även med synpunkter på det nya system som införs i år.

Det åligger riksdagen att utvärdera riksdagens beslut, det är dock inte givet att politiker intresserar sig för de egna beslutens effekter i praktiken. Men som Universitetsläraren tidigare uppmärksammat (i december 2013 och i maj 2015) har utbildningsutskottet gjort en omfattande och nu alltså avslutad uppföljning av de två högskolereformerna.

Informanterna (som medverkar anonymt) är i sista delrapporten 28 kvalitetsansvariga vid de 25 universitet och högskolor som tidigare ingått i utvärderingsprojektet samt tio medarbetare som ansvarar för nio utbildningsmiljöer som valts ut för studien. Undersökningen har, liksom hela projektet, utförts av Dansk Center for Forskningsanalyse, CFA, vid Aarhus Universitet, på uppdrag av utbildningsutskottet.

Har stärkt rektorernas makt
Intervjusvaren bekräftar mycket av vad som framgått av de tidigare delrapporterna, som att autonomireformen stärkt linjeledningarnas och rektorernas makt.

Generellt har kvalitetsreformen fungerat som hävstång för att genomföra förändringar. Slutrapportens intervjuer beskriver att insikter om bristande utbildningskvalitet kan ha funnits länge, men att man agerat först när kvalitetssystemets sanktionsmöjligheter innebar risk att ”vi ryker som högskola eller att vi ryker som institution”, som en kvalitetsansvarig formulerar det.

Har krävt tid och resurser
Den ökade systematiseringen av kvalitetsarbetet har krävt mycket tid och interna resurser, ”en påfrestande process för att göra ganska små vinster som man skulle kunna gjort ändå”.

I likhet med rektorer som intervjuats i tidigare rapporter tar de kvalitetsansvariga upp att systemets fokus på självständiga arbeten inneburit att fakulteter fått lägga annat viktigt arbete åt sidan, vilket upplevts som att granskaren (UKÄ) satte agendan.

De intervjuade ser fram emot det nya systemet, då det har fokus också på utveckling och process, inte ensidigt på resultat samt att det bygger på lärosätenas egna kvalitetssäkringssystem. Samtidigt finns som tidigare nämnt oron för att systemet ska sluka ännu mer resurser: ”Vi har ju utbildningspengar och vi har forskningspengar, men vi har inga kvalitetspengar”.

Balans forskning-utbildning
Forskningsanknytningen konstateras vara ”en nyckelproblematik för all högskoleutbildning”. Ambitionen att få bättre balans mellan forskning och utbildning och mellan att vara lärare och forskare delas av både forskningstunga och undervisningstunga lärosäten.

Av projektets enkäter har tidigare framgått att forskningsanknytning har stärkts i och med kvalitetsreformen, då ökad forskningsanknytning är en av de justeringar som gjorts när en utbildning fått omdömet bristande kvalitet. Samtidigt framgår att det inte är givet hur ”forskningsanknytning” ska tolkas.

Professorer bör undervisa
I den avslutande rapporten uppmärksammas också vikten av att professorer med stora – och prestigefulla – anslag inte enbart ägnar sig åt forskning, utan också undervisar. Ur ett strikt ekonomiskt perspektiv blir detta dock dyrt för lärosätena. I intervjusvaren märks också frustrationen över separata anslag för forskning och respektive utbildning och att man inte heller internt kan flytta pengar mellan utbildning och forskning.

När det omfattande utvärderingsprojektet nu gått i mål kan utskottsledamöter och andra politiker konstatera att reformerna har främjat ”allmänna politiska satsningar på högskolan”, exempelvis implementeringen av Bolognaprocessen, ökad förståelse för innebörden av ”lärandemål” och ett mer strategiskt tänkande när det gäller utbildnings- och kursutbud.

Till sist konstaterar rapporten att uppföljningen som helhet ger bilden av en sektor som arbetat intensivt med att implementera reformerna, ansträngningar och ambitioner som inte bara resulterat i förbättrad kvalitet utan också bör ge gynnsamma förutsättningar för att gå vidare med det nya kvalitetssäkringssystemet.


Kategorier: Artiklar, Kvalitet, Politik