Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Sluta behandla open access som en väckelserörelse!

Huvudargumentet för öppen publicering av vetenskapliga uppsatser är ofta demokratiskt – forskningen har finansierats av allmänna medel och måste därför vara tillgänglig för allmänheten. Men argumentet är ett luftslott, eftersom det gäller avancerade artiklar avsedda för experter, skriver professor Anders Kastberg.

7 juni, 2016
Anders Kastberg

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Vetenskapsrådet presenterade nyligen i sitt organ Curie en serie inlägg om open access. Det vill säga vetenskapliga uppsatser som görs öppet tillgängliga, utan prenumerationsavgift. Detta är ett viktigt ämne för vetenskapen som förtjänar en seriös diskurs. Artiklarna i Curie är mycket positivt hållna till open access, men det kan finnas anledning till att presentera en mer nyanserad bild.

Open access som fenomen existerar redan och dess del av vetenskaplig publicering kan komma att öka. Det finns fördelar med open access, men det finns också saker som är problematiska, inte minst när det gäller kvalitetssäkring av publicerat material och användningen av publiceringsstatistik vid rekryteringar och tilldelning av forskningsmedel. Redan nu har flera tidskrifter börjat tillämpa en reducerad kvalitetskontroll och konsekvenserna av detta är oklara.

De krafter som har drivit på utvecklingen inom open access är mångfacetterade och ibland motsägelsefulla. En drivkraft har varit en motvilja mot stora multinationella förlag, därför att man har trott att öppen publicering kan komma att bryta de senares dominans. Det är i det sammanhanget intressant att dessa etablerade förlag har blivit marknadsledande inom open access och har varit de som har gynnats mest av de nya modellerna för publicering. Vetenskapsrådet skriver i Curie att stora förlag bromsar utvecklingen när det gäller öppen publicering. Så är det inte alls. Dessa stora företag har visat sig ha kapacitet att anpassa sig och har genom fusioner och övertaganden tagit ett än fastare grepp om marknaden. Förlorare, hittills, är små förlag och tidskrifter utgivna av lärda samfund. Dessa har för att kunna överleva ofta måst liera sig med stora förlag.

Det kanoniska argumentet
Av de motiveringar som ges för open access finns en helt dominerade – att resultat från forskning som finansierats med allmänna medel ska vara tillgängliga för allmänheten. Många andra aspekter framförs också, men denna demokratifråga har sådan tyngd att VR och andra hävdar att den ensamt motiverar en omställning till att publicera öppet. Det är också en typ av argumentation som är tacksam att sälja till politiska beslutsfattare. Det är det kanoniska argumentet för öppen publicering, men det är en argumentationslinje som vid närmare granskning har föga värde.

Den typ av artiklar vi debatterar är sådana som ligger i forskningens absoluta framkant. De är skrivna av experter för experter och på en nivå som gör att endast experter kan ta till sig av dem. För att arbetena ska ha inomvetenskapligt värde, måste det vara så. Detta innebär att allmänheten och demokratin föga gagnas av tillgång till avancerade forskningsartiklar.

Det är förvisso viktigt att insikter om vetenskap sprids till en bred allmänhet. Detta inte i första hand därför att delar av forskningen bekostats av allmänna medel. Det viktigaste är att det för en fungerande demokrati är nödvändigt att medborgarna är så välinformerade som möjligt om så mycket som möjligt. Det är också en demokratisk rättighet att kunna bli upplyst. I dagens samhälle ser vi många tecken på ett bildningsunderskott. Det kan ses till exempel i valresultat, opinionsundersökningar och i den allmänna debatten. Att vilja göra något åt detta är hedervärt, men att som åtgärd föreslå open access är att skjuta långt vid sidan om målet.

Incitament för information och undervisning
Om VR menar allvar med att vilja stärka demokratin genom att informera om forskning så är det annat som behövs. Allmänheten behöver inte komma åt specialisttidskrifterna men de behöver ges tillgång till förenklade beskrivningar, på olika nivåer, av aktuell forskning. För detta behövs god vetenskapsjournalistik och det krävs att forskare är aktiva inom populärvetenskap. I dag har det en negativ karriäreffekt att engagera sig inom popularisering, i och med den tid och kraft det tar från forskningen. Än värre är att detta gäller även undervisningsinsatser. Här är ett strukturellt problem som VR skulle kunna engagera sig inom. Det vore ypperligt om det kunde skapas konkreta incitament för forskare att ta tid från sin forskning för att ägna sig åt information och undervisning.

Vårt överlägset viktigaste samhällsinstrumentet för att stärka demokratin genom att skapa en välinformerad allmänhet är dock våra skolor. Om vi vill öka bildningsnivån måste vi först återetablera statusen för bildning. Det krävs en kraftig ökning av löner och av status för lärare och vi måste verka för ett samhälle där kunskap är något som eftersträvas och respekteras. Där har vi viktiga demokratifrågor och där finns mycket att göra.

Öppen publicering av vetenskapliga tidskrifter är något som bör diskuteras inom vetenskapssamhället, men för att denna diskussion ska kunna bli konstruktiv så är det viktigt att frågan inte behandlas som en väckelserörelse. Det finns många såväl bra som mindre bra aspekter av open access och det är problematiskt att det huvudargument som ofta ges är ett luftslott. Om det är demokratiaspekter av allmänbildning som är målet så bör ansträngningarna ligga annorstädes.

Anders Kastberg
professor i fysik vid Université Nice Sophia Antipolis

Anders Kastberg

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023