Författarna till boken Kollegialitet – en modern styrform (Studentlitteratur 2016) påpekar att universitet och högskolor behöver olika typer av styrformer. Men de menar att kollegialitet som styrform är undanskuffad i dagens högskola.
– Byråkrati- och managementstyrning tas upp på alla ledarskapskurser, personalutbildningar och i konsultverksamheter, men när det gäller kollegialitet har det funnits en uppfattning om att den fungerar automatiskt, säger Kerstin Sahlin, före detta prorektor för Uppsala universitet och nu huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet.
Hon har skrivit boken tillsammans med Ulla Eriksson-Zetterquist, föreståndare för Gothenburg Research Institute på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Båda är professorer i företagsekonomi.
– Det behövs en precisering och utbildning och styrdokument också när det gäller kollegialiteten, säger Kerstin Sahlin.
I boken presenteras författarnas fyra åtgärder för att utveckla kollegialiteten vid lärosätena:
1. Utveckla förutsättningarna för kollegialitet. En förutsättning är att det finns fora för kollegiala diskussioner. Det behövs alltså ett kollegium där man kan föra vetenskapliga samtal och att det finns en pågående kritisk diskussion om utbildning och forskning.
2. Sambandet mellan de olika styrformerna måste bli tydligt. I arbetsordningar och i utbildningar måste det klargöras vilka frågor som ska behandlas, beredas och beslutats kollegialt.
3. Den kollegiala styrformen måste moderniseras. Det finns ökade krav på tydliga riktlinjer, arbetsordningar, öppenhet och transparens. De olika diskussionerna och besluten måste dokumenteras.
4. Det behövs en aktiv diskussion om vad verksamheten vid lärosätena är till för.
– Det är dags att diskutera vad vi har för uppdrag, varför vi har forskning på universitet och vad det innebär att vi ska ha en utbildning som är grundad i forskning, säger Ulla Eriksson-Zetterquist.
