Joacim Rocklöv möter upp i entréhallen på Umeå universitetssjukhus, direkt efter en föreläsning vid medicinska fakulteten. Trots att han ursprungligen är matematiker, har de medicinska frågorna blivit alltmer centrala för den östgötske universitetslektorn, vars forskning om klimat och folkhälsa får allt större vikt i den globala kampen mot virus som dengue och zika.
– I min forskargrupp har vi byggt modeller för system som varnar när en epidemi tros bryta ut. På ungefär samma sätt som man tar fram väderprognoser börjar vi nu kunna förutsäga sjukdomsutbrott, säger Joacim.
Myggorna som sprider zika och dengue har en tydlig koppling till klimatet. Vid nederbörd förökar de sig i mycket högre grad och de lever längre i höga temperaturer.
– Man kan använda klimatinformation från bland annat satelliter för att informera om hur vädret påverkar tillväxten av myggor och deras förmåga att replikera virus. På så sätt kan man sätta in åtgärder innan utbrottet sker. Därför går det i dag att få två–tre månaders förberedelsetid för att motverka konsekvenser av en epidemi, förklarar Joacim.
Forskargruppen började i år samarbeta med Europeiska smittskyddsinstitutet för att göra en riskbedömning av ett eventuellt zikautbrott i Europa i sommar.
Zika upptäcktes 1946 i Uganda, men det var inte förrän den 1 februari i år som Världshälsoorganisationen, WHO, klassade spridningen av viruset som ett internationellt nödläge. Läkare och forskare hade då upptäckt samband mellan det myggburna viruset och barn som föds med för små huvuden, mikrocefali. Utbrottet har skett i Syd- och Latinamerika, där Brasilien är värst drabbat. Därefter har sambanden mellan zika och ett flertal allvarliga följdkonsekvenser fastställts och zika framstår alltmer som en allvarlig infektionssjukdom.
Risk för europeisk epidemi
Hittills har endast enstaka fall av zika konstaterats i Europa, men till sommaren finns en klar risk för en epidemi.
– Riskerna är väldigt tidsbundna, ungefär från juni till oktober beroende på vädret. Det är kustbandet vid Medelhavet som är i farozonen, och så atlantön Madeira, säger Joacim.
Zika är ett så kallat Flavi-virus som sprids av samma sorters myggor som bär på dengueviruset. En människa som blir biten av en mygga i exempelvis Brasilien kan bära smittan med sig till Europa. Eftersom myggorna redan finns även i Sydeuropa kan de bita smittade människor och på så sätt bli smittade själva och föra viruset vidare till andra människor som de biter. Risken är därför som störst vid stora flygplatser som har mycket kontakt med Sydamerika, till exempel i Rom och Barcelona.
– Om man kopplar ihop vår modell med resmönster får man en hyfsad prognos över en tänkbar spridningsrisk i Europa. Det är förstås svårt att säga exakt om det kommer att bli så, men i södra Europa är det inte uteslutet att vi får zikaepidemier.
”Vore jag gravid skulle jag inte åka”
Joacim poängterar att det är viktigt att hålla sig uppdaterad, främst för gravida.
– Man ska vara försiktig och minska sin exponering, använda insektsmedel och bära långbyxor. Kanske ska man också överväga att inte åka till drabbade områden. Om jag vore gravid skulle jag inte åka till ett zikadrabbat område, det är en onödig risk som kan ge livslånga konsekvenser.
I augusti arrangeras OS i Rio de Janeiro. Hur bedömer du riskerna i samband med det?
– I tid ligger nog OS lite utanför den värsta spridningssäsongen. Det brukar vara som mest myggrelaterade sjukdomsfall i Brasilien från februari till maj, men det är svårt att säga om det blir en längre säsong i år då zikasmittan är ny i regionen. Det är inte bra ur folkhälsosynpunkt att stora folkmassor samlas där det finns infektionssjukdomar och sprider smittan ut i världen. Därför vore det nog vettigast att flytta OS – för världshälsans bästa.
Handleder doktorander i Sri Lanka
Vi har promenerat från sjukhuset till universitetsområdet, där Joacim har sitt arbetsrum vid Institutet för folkhälsa och klinisk medicin. Han ber om överseende med röran i den slitna byggnaden som är universitetets äldsta och snart ska rivas. Joacim känner efter i jackfickan och konstaterar att han för första gången glömt nycklarna. I stället sätter vi oss i ett sammanträdesrum som står olåst.
Joacim leder i dag ett forskningsteam på 10–15 personer, de flesta doktorander. Han är själv handledare åt sex av dem, några baserade i Umeå, andra i Sri Lanka och Indonesien.
– De är en typ av industridoktorander fast de är på till exempel hälsoministeriet i Sri Lanka i stället för på ett företag. Det är svårare att handleda på distans men om det är en självgående individ som får bra stöd i sin miljö fungerar det jättebra. Det är ett bra bistånd att bygga kunskap inifrån i landet där forskningslösningarna som tas fram gör störst nytta.
Det var dock nära att det inte alls blev någon akademisk karriär.
– När jag läste matematik vid Göteborgs universitet klättrade jag mycket. Jag tyckte att det var så roligt att jag lade ner studierna ett tag för att satsa helhjärtat på klättringen.
Efter en period lockade studierna igen och Joacims dåvarande flickvän, som nyligen hade disputerat i molekylärbiologi vid Chalmers, fick anställning som postdok i Umeå och paret flyttade 2005.
Intressant koppling mellan virus och miljö
I samma veva som Joacim disputerade, skulle enheten Epidemiologi och globalhälsa starta en forskningsgrupp på klimathälsa och han blev inbjuden att vara med. Strax därefter gick en lektor i pension, Joacim sökte tjänsten och fick den.
– Innan jag disputerade började jag arbeta mycket med infektionssjukdomar eftersom jag tycker att det är spännande och det finns en intressant koppling mellan klimat, samhälle, miljö och virusevolution. Det har allt och det är det området jag fascinerats av på senare år.
Det är bråda dagar för Joacim. Redan nästa dag ska han resa till Sri Lanka för att delta i en konferens inom EU-projektet Dengue Tools. Konferensen arrangeras av landets folkhälsoministerium och presidenten ska medverka.
Samtidigt är uppmärksamheten kring hans roll i zikafrågan stor och vi tar därför en taxi till Sveriges Radio i Umeå där Joacim blir intervjuad till ett kommande inslag i Vetandets värld. I vanliga fall skulle Joacim ha cyklat, trots att snötäcket fortfarande är kompakt. Han lever som han lär när det gäller klimatfrågan.
Bekämpa på plats
När den gröna lampan tänds i radiostudion svarar han tålmodigt på samma frågor som Universitetsläraren ställt de senaste timmarna. Han verkar trivas med uppmärksamheten och tröttnar aldrig på att förklara:
– Det är viktigt att bekämpa myggorna på plats, i deras miljö. Det gäller att skapa ett beteende hos befolkningen som hindrar myggornas framfart. I Singapore kan du få böter om du har tunnor eller annat i trädgården som kan samla regnvatten, eftersom det är en potentiell plats för myggorna att föröka sig på.
De senaste åren har karriären gått spikrakt uppåt, men Joacim poängterar att han inte fått något gratis.
– Jag jobbar hårt. När jag började doktorera fick jag blodad tand och jag känner fortfarande att forskning och undervisning passar mig. Det är roligt och stimulerande och jag är en person som gör saker intensivt och helhjärtat.
Tackade nej till FN
I höstas var Joacim inbjuden till FN:s klimatmöte i Paris men tackade nej. Efter att han blev pappa för åtta år sedan begränsar han sitt resande. Forskargruppen tog dock fram material åt WHO, som beskriver klimatförändringarnas inverkan på sjukdomar. Arbetet användes som underlag till beslutsfattare på klimatmötet och har rönt stor uppskattning internationellt.
Med sin kunskap och inblick i flera av världens stora utmaningar är Joacim optimistisk inför framtiden.
– Tack vare det nya klimatavtalet finns ett starkt hopp. Nu finns en politisk vilja, uppenbarligen, och därför är jag ganska hoppfull. Klimatet kommer ändå att förändras, fram till 2050 blir det ingen skillnad oberoende av vad vi gör, men därefter ser det nu ljusare ut.
