I den mäktiga biograflokalen Draken vid Järntorget i Göteborg talade Hilary Sutcliffe, chef för den brittiska tankesmedjan Matter, under Forum för forskningskommunikation vid årets Vetenskapsfestival.
Hon inleder med att ge en bakgrund till den massiva misstro mot forskning och tekniska framsteg som verkar prägla den allmänna opinionen i Storbritannien.
Hilary Sutcliffe beskriver hur allmänheten i Storbritannien under en längre tid utvecklat en djup misstro mot forskare, vetenskap och innovationer. Det började med galna ko-sjukan på 1990-talet, fortsatte med genmodifierade grödor och forskningsfusket kring kloning i Sydkorea 2005. Misstron späds på av att asbest, vars farlighet varit känd sedan 1898, fortfarande används i stora delar av världen, vilket kopplas till nanopartiklars potentiella risker.
– Nu har vi syntetisk biologi, 3-D-printing, artificiell intelligens, robotteknik… Allmänheten tycker att det går alldeles för snabbt och att vetenskap, forskning och innovation hotar miljön och mänskligt liv. Det är skrämmande och allmänheten frågar sig: vill vi ha allt detta, behöver vi allt det som forskarna prackar på oss? säger Hilary Sutcliffe.
Utvecklingen går snabbare
Hon menar att det finns många teknologier där utvecklingen går mycket snabbt nu, mycket snabbare än vi förväntat oss.
– Alla dessa frågor ledde fram till insikten att forskarsamhället måste förstå att hantera nya potentiella risker.
Forskarsamhällets svar på alla de frågor och problem som skapat misstro mot forskning och innovation blev så småningom Responsible Research and Innovation, RRI, det vill säga ansvarsfull forskning och innovation, ett EU-ramverk där EU-kommissionen utfärdat riktlinjer.
Problemet med RRI, anser Hilary Sutcliffe, är att begreppet är ganska förvirrande och alla definierar det på sitt sätt.
– Men så här definierar jag det: Fokus inom forskning och innovation ska vara att göra socialt gott utan skapa mer problem än man löser.
Och det är ju lätt att säga, menar Hilary Sutcliffe, men frågan är hur man gör.
– Mycket handlar om att förutse vilka konsekvenser forskningen kan få. Vad ska vi oroa oss för och varför?
Engagera och involvera
Hilary Sutcliffe hävdar att RRI handlar mycket om att engagera och involvera olika intressenter, det handlar om öppenhet, att öppna forskningen för världen, och att föra in samhället i forskningen.
I de principer som EU-kommissionen har utfärdat för RRI talar man om
allmänhetens engagemang, vetenskaplig bildning, genus, open access, open science, etik, hållbarhet, social rättvisa, social inkludering samt inte minst öppenhet och genomskinlighet.
Men vems ansvar är det att genomföra alla dessa intentioner? frågar sig Hilary Sutcliffe.
– Det är inte bara den enskilde forskarens ansvar, det handlar om policy vid universiteten och direktiv från forskningsråd och myndigheter. Dessutom måste hela forskningssamhället och resten av samhället samverka.
I Storbritannien har man tagit fram en ”public engagement triangle” med de tre hörnen ”lyssna”, ”kommunicera” och ”skapa tillsammans”.
Ändrade förväntningar
Hilary Sutcliffe har själv lagt till ”cogitate” i mitten av triangeln. Ett ord som hon sökte hjälp i publiken att översätta. ”Tänka intensivt” var det någon som föreslog. (Enligt ordboken betyder cogitate tänka, fundera.)
Från universitetens horisont är allt detta ganska komplicerat, menar Hilary Sutcliffe.
– Man kan säga att RRI är ett samlingsbegrepp för ändrade förväntningar på universiteten, deras plats i samhället och deras redovisning av alla skattepengar de får.
Hon förklarar att en stor fråga i Storbritannien är vad den offentliga finansieringen av forskning används till och om de pengarna spenderas klokt.
– Allmänheten vill veta vad ni gör med våra pengar, de vill veta om det ni gör vid universiteten är värt pengarna.
Stort tryck på forskarna
Allt det som Hilary Sutcliffe berättat kokar ned till en sak.
– Den stora grejen är hur man kan få allmänheten att acceptera forskningen.
Det har skapat ett stort tryck på forskarna vid universiteten. Förväntningarna är att en dialog med allmänhet och intressenter ska göra forskning annorlunda och bättre. Men det stora problemet är att ingen egentligen vet hur det ska gå till och hur man ska engagera allmänheten.
Hilary Sutcliffe påpekar att det finns många hinder för att genomföra RRI.
– Inte minst gör fokus på citeringar att det för forskarens karriär är närmast kontraproduktivt och slöseri med tid att ägna sig åt saker som att involvera allmänheten i forskningen.
Så Hilary Sutcliffe avslutar med att rikta en maning till publiken.
– Ni som sitter i forskningsråd, gör något åt detta. Arbetet med att involvera allmänheten måste erkännas och belönas!
