Oavsett vilket visar fallet Högskolan Dalarna hur landshövdingemodellen för styrelsenomineringar kan komma väl till pass för att förmå ett lärosäte att fatta beslut i för politiker önskvärd riktning. Modellen med landshövdingeledda nomineringskommittéer är annars på väg ut, bland de skäl som anförts för att avskaffa den finns vad som blir särskilt intressant i Dalarna, nämligen att landshövdingarna tenderat att sätta regionala intressen före akademin.
Därför har (som Universitetsläraren flera gånger skrivit om) en ny nomineringsmodell tagits fram och i väntan på att den kan tillämpas (2017) har utbildningsdepartementet bett lärosätenas styrelseledamöter att sitta kvar ett extra år. Ommöblering av Karolinska institutets styrelse har varit det uppmärksammade undantaget.
Men frågan är om inte Högskolan Dalarna orsakar minister Helene Hellmark Knutsson lika mycket huvudbry som KI.
Detta sedan styrelsen tagit ett enhälligt beslut om att utreda om Campus Borlänge ska finnas kvar eller om högskolan ska koncentreras till Falun (se också Per-Olof Eliassons krönika 25 november 2015).
Detta har (naturligtvis) väckt upprördhet i Borlänge, i synnerhet hos socialdemokrater som gått till offensiv i lokalpress och uppvaktningar.
Reaktionerna går att jämföra med när Mittuniversitet inledde nedläggning av Campus Härnösand, skillnaden är att Borlänge-opinionen har stöd i regeringen.
Tunga ministrar bakom uppror
Tyngste företrädare för det lokala upproret är försvarsminister Peter Hultqvist, ordförande i S-distriktet i Dalarna samt före detta kommunalråd i Borlänge.
Enligt uppgifter till Universitetsläraren sluter också näringsminister Mikael Damberg och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht upp bakom Hultqvist.
Och än så länge har inte Hellmark Knutsson protesterat.
Också här kan man jämföra med Mittuniversitetet, där lokala politiker och förre statsministern Thorbjörn Fälldin vädjade till sina allianskamrater att stoppa avvecklingen av Campus Härnösand.
Men dåvarande ministern Jan Björklund var kallsinnig och hänvisade till universitets rätt att fatta beslut, utan regeringsinblandning.
Ett kallsinne som för all del kan förklaras av att koncentration av lärosäten stämde med alliansens högskolepolitik.
Socialdemokraterna däremot, har ju lovat att högskolan ska finnas ”i hela landet”.
Därför vill regeringen att styrelsen för Högskolan Dalarna fattar ”rätt beslut” och skrotar utredningen.
Men med en historia där Göran Perssons doktorshatt fått symbolisera klåfingrighet i förhållande till akademin vore det inte så klädsamt med öppet ministerstyre.
Och det är här landshövdingemodellen kommer in i bilden.
S-märkt landshövding förnyar styrelse
Eftersom styrelsen inte vill ändra sig återstod att ta hjälp av nomineringskommittén lika med landshövdingen som behändigt nog är Kommunals förra ordförande Ylva Thörn, gediget S-märkt.
Och Thörn har tagit itu med Högskolan Dalarna genom att köra över styrelsen och meddela att den måste ”förnyas” och tillföras ny kompetens. Vilket bland annat innebär att Thörn nominerat Tina Ohlsson, regiondirektör för Region Dalarna, som ny ledamot.
Med en bakgrund i turistbolaget Borlänge & Co och som näringslivschef i Borlänge kommun är det ingen djärv gissning att den kompetens Ohlsson tillför är Borlänge-vänlig.
Vilket lär göra styrelsen mindre enhällig och därmed kan utredningen om Campus Borlänge skjutas på framtiden.
Och Peter Hultqvist, stark man både i regeringen och i Borlänge, får precis som han vill.
Men när Helene Hellmark Knutsson nästa gång säger det politiker brukar säga, att ”lärosätena har en långtgående självständighet gällande att fatta beslut om egna verksamheten” ska man ha klart för sig att det finns undantag, i händelse av att regeringen inte gillar styrelsens och rektors beslut.
MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se
