På Akademikernas högskolepolitiska forum den 3 februari hölls ett seminarium om konsekvenserna av att svensk forskning främst bedrivs av akademikerbarn.
– Mer än var tionde nybörjardoktorand har föräldrar med forskarexamen – en siffra som har ökat under de senaste tio åren, berättade moderatorn Jeanette Lindberg, tidigare ordförande för SULF:s doktorandförening.
I panelen fanns Christian Broberger, docent i neurovetenskap vid Karolinska institutet och forskningspolitisk talesperson för Sveriges unga akademi. Han menade att det krävs bredd i forskarnas bakgrund för att generera rätt frågor.
– Vi kommer alla in i forskningen med olika erfarenheter. De påverkar vilka frågor vi ställer, våra hypoteser, vilka lösningar vi ser att samhället behöver och vilka hot mot människors hälsa som vi har sett i vår omgivning, sa han.
”KI ser potentialen”
Caroline Tovatt, doktor i etnicitet och migration samt utredningssekreterare på Delegationen för migrationsstudier, pekade på att det kan vara ett problem för högskolor att få ihop kraven på excellens med den demokratiska rättigheten att studera vid universitetet.
– Där har KI en tilltalande ingång: att breddad rekrytering är en förutsättning för excellens. Man ser den potential som finns ute i befolkningen och jobbar systematiskt för att inkludera så många som möjligt.
”Inte rättvist”
Moira von Wright, professor i pedagogik och rektor vid Södertörns högskola, undrade om det är en ärlig formulering.
– Sverige är en framgångsrik forskningsnation. Men om vi vrider på frågan och undrar om det här är rättvist, då är svaret nej, sa hon.
Panelen var överens om att lärosätena måste fortsätta gå på meriter. En lösning på problemet med snedrekrytering kan snarare vara att tidigt väcka skolungdomars intresse för forskning. Moira von Wright trodde också att lärosätena kan göra mycket från start för att göra utbildningssystemet tydligt och få studenter att känna sig hemma.
– Södertörns högskola satsar bland annat på skrivverkstäder och akademiskt skrivande, sa hon.
