Efter gymnasiet, i småländska Nässjö, började Lisa Kilman läsa internationell ekonomi med franska som andra språk i Uppsala.
Någon frankofil bana blev det aldrig, däremot 16 år som lärare i Linköping och några till som rektor i Åtvidaberg.
– Så, 2007, började jag studera det som intresserade allra mest, psykologi, och tog så småningom en magisterexamen.
Efter det hägrade forskningen.
– Som lärare hade jag funderat kring hur eleverna på bästa sätt kunde lära sig ett nytt språk, exempelvis engelska. Hur mycket av de individuella skillnaderna låg hos dem själva och hur mycket berodde på olika inlärningsmetoder eller enskilda lärare?
År 2010 kunde Lisa Kilman börja titulera sig doktorand. Mycket avskräckande, påpekar hon dock, ”det skulle ju ta en evighet att bli klar”.
– Forskningen handlade om vad som är av betydelse när vi processar ett modersmål och ett andra språk i olika typer av störande miljö. När vi exempelvis lyssnar på ett andra språk som engelska, vilket vi vanligtvis behärskar mindre väl, med modersmålet som bakgrundstal blir ansträngningen att uppfatta vad som sägs så stor att det inverkar på vårt långtidsminne.
– Har man däremot en god arbetsminneskapacitet kan det hjälpa till att undertrycka distraktionen av ett bakgrundstal och därmed förbättra möjligheten att befästa vad som sagts i långtidsminnet.
Att hon hunnit fylla 59 bekymrar inte nämnvärt Lisa Kilman.
– Det är rätt fantastiskt att det är möjligt att läsa hur sent som helst åldersmässigt.
Nästa steg?
– Att tillsammans med andra forskare från några avdelningar vid Linköpings universitet söka anslag för att vidareutveckla den här studien.
