Norskt system tar hänsyn till flera publiceringskanaler

Norge har ett etablerat kvalitets- och prestationsbaserat fördelningssystem som bygger på vetenskapliga publiceringar. Systemet är transparant och väl förankrat bland forskarna.

– Fördelarna med det norska systemet är framför allt dess transparens, enkelheten och att det kan tillämpas på alla vetenskapsområden, säger Cristian Colliander, bibliometriker på Umeå universitetsbibliotek och forskare på Sociologiska institutionen vid Umeå universitet.

Medan det svenska nationella bibliometrisystemet enbart baseras på Web of Science, som i huvudsak indexerar publiceringar i internationella vetenskapliga tidskrifter, tar det norska systemet hänsyn till andra publiceringskanaler.
I det norska systemet är publiceringskanalerna indelade i tre olika nivåer.
Nollnivån betraktas som icke vetenskaplig. Det gäller exempelvis en artikel i en professionstidskrift som inte riktar sig till forskare.
– För att tidskrifter, förlag och andra seriella publikationer ska betraktas som vetenskapliga krävs det att de har utvecklade rutiner för kollegial granskning, säger Cristian Colliander.

Bland de publiceringar som räknas i systemet avser nivå ett en allmän vetenskaplig nivå och forskaren eller institutionen får en viss poäng för en sådan publicering.
Nivå två består av de mest prestigefyllda kanalerna, och utgör cirka 20 procent av ett forskningsområdes publikationer. Publiceringar i sådana kanaler får högre poäng.
– Det ska vara högkvalitativ kollegial granskningsprocess, tuff konkurrens om publiceringsutrymmet och medföra hög synlighet inom relevanta forskningssamfund, säger Cristian Colliander.

Välförankrat system
I Norge är systemet mycket välförankrat i forskningssamfundet. Forskarna själva är med i nominerings- och förankringsprocessen av nivåbestämningen på de olika publicerings­kanalerna. Vem som helst, även en svensk forskare, kan nominera en kanal för bedömning.
– Systemet har också hög transparens. Forskaren vet i förväg vad en potentiell publicering ger för utdelning i systemet och det medför en tydlig incitamentsstruktur.

Positiv effekt
Cristian Colliander påpekar att det är relativt svårt att avgöra i vilken utsträckning ett indikatorsystem är kvalitetsdrivande.
– Men enligt en ny rapport har det norska systemet troligen haft positiv effekt, framför allt på individer som tidigare var lågproducerande eller inte publicerat sig alls.
Dessutom har systemet inte några ”perverterande effekter”.
– Eftersom det norska systemet premierar publicering i mer prestigefyllda kanaler har man inte sett att kvaliteten sjunkit när publiceringen har ökat.

För grovt med två nivåer
Men systemet har också nackdelar.
– Det är något för grovt med bara två nivåer. Systemet är inte heller helt kalibrerat för jämförelser över fakultetsgränserna.
En invändning är också att det är publiceringskanalen snarare än publikationen själv som är grunden i systemet, eftersom man inte registrerar citeringar.
I en bemärkelse har det norska systemet slagit igenom också i Sverige.
– Någon form av bibliometrisk modell används på nästan alla lärosäten i Sverige i dag. Och det brukar vara en variant av Norges indikatorsystem.


Kategorier: Artiklar, Forskning, Utland