– Det ser ju jättedyrt ut det här med hundraåringarna, säger Joakim Palme och publiken fnissar.
Han står på scenen och samtalar med moderatorn Nedjma Chaouche om kopplingen mellan hållbarhet, kunskap, demokrati och migration. Joakim Palme, som är ordförande för Delegationen för migrationsstudier, Delmi, visar en graf över hur olika åldersgrupper bidrar till och belastar samhällsekonomin. Hundraåringarna är värst.
– Då är den goda nyheten att det inte finns så många hundraåringar, totalt sett blir det inte dyrt. Men de blir fler på sikt. Omfördelningssystemet är ohållbart och vi måste göra anpassningar.
Han menar att flykting- och arbetskraftsinvandring kan vara en del av lösningen; de som migrerar är i allmänhet unga. Men samtidigt är sysselsättningen låg i de grupperna. Delmi har ett antal studier på gång.
– Vi analyserar vad den omfattande invandringen, ihop med arbetsmarknadsintegrationen, betyder för samhällsekonomin. Vi har haft en befolkningsökning på 800 000, och det är klart att det har påverkat, säger Joakim Palme.
Demokratiutmaningarna är gigantiska, både när det gäller att leverera investeringar i skolan och att inkludera de nya svenskarna i det politiska systemet.– Den förmågan har varit haltande, det kommer Delmi att beskriva i ett antal studier senare i år. En viktig aspekt på demokrati är att alla grupper finns representerade i beslutsfattande församlingar.
Kriser ger vetenskapligt underlag
Enligt Joakim Palme har Sverige, i relation till vår egen moderna historia, en flyktingkris. Men jämfört med till exempel Libanon framstår det som en västanfläkt, en krusning på ytan.
– Andra kriser har också framstått som oöverstigliga, men sedan har vi anpassat oss till de nya förutsättningarna och då framstår det inte längre som en kris.
Som exempel tar han finanskrascherna på 1990-talet och slutet av 00-talet. Första gången visste Sverige inte hur vi skulle hantera krisen. Andra gången stod aktörerna väl förbereda och kunde ta fram samma handlingsplaner som förra gången.
Moderatorn Nedjma Chaouche säger att flyktingkrisen ställer saker på sin spets när det gäller demokrati och öppenhet. Hon undrar om Joakim Palme känner oro som forskare.
– Jag sitter lugnt på min kammare och forskar vidare. Varje sådan här kris ger nya möjligheter att göra intressanta vetenskapliga studier, svarar han och publiken skrattar.
Han fortsätter:
– … om man ska vara helt cynisk. Men det är lite så, det vi bara kunnat ana kan lättare beforskas om vi får sådana här exogena chocker. Då kan vi tillskriva att det vi observerar verkligen har orsakats av den här externa kraften.
Satsa på ungdomen
Joakim Palme tror att det avgörande för samhällets ekonomiska hållbarhet är hur vi använder pengarna bland barn och unga, de framtida skattebetalarna. Det hänger samman med den politiska hållbarheten. Den kräver en stabil majoritet som stödjer den fortsatta finansieringen av trygghetssystemen.
– Alla riksdagspartier ställer sig bakom att sjukvården ska vara skattefinansierad. Men det fungerar bara så länge vården tillhandahåller det invånarna vill ha. I den mån den inte gör det urholkas den politiska hållbarheten.
Färdigutbildad arbetskraft redo
Nedjma Chaouche hänvisar till siffror från Saco som visar att det finns 300 000 akademiker i Sverige i dag som har utbildats i andra länder. Den akademiska kunskapen är redan här, helt gratis, hur ska vi ta vara på den? undrar hon.
– Akademiska kunskaper kan vara direkt användbara. Det finns en rad forskningsmiljöer och andra arbetsplatser där det fungerar väl om man bara kan engelska. Men för en bredare arbetsmarknad är språkkunskaperna avgörande, säger Joakim Palme.
Han menar att validering av kunskapen är viktig, men borde kunna göras snabbare.
– Att man till exempel inte, och här sker det förändringar, riggar språkutbildningar efter ”one size fits all” utan efter personens studieförmåga. Här finns det en hel del att förbättra så att vi inte bara kan ge de här människorna skydd utan också inkludera dem.
Nedjma Chaouche undrar hur vi ska göra för att inte tappa en hel generation akademiker. Joakim Palme är optimistisk.
– När jag forskade om 90-talskrisen tittade vi på personer med invandrarbakgrund och rekryteringen till gymnasium och högskola. Det var tydligt att det fanns en högre benägenhet bland invandrargrupper att söka sig till teoretiska och akademiska utbildningar, säger han.
