Avslöjanden om slarvig, rentav olaglig alkoholhantering är ett av de mest verksamma medlen för att komma åt misshagliga chefer.
Men frågan är om personalen vid Kungliga konsthögskolan, KKH, spelat bort det trumfkortet när anklagelserna, om alkoholslarv och annat, framförs anonymt.
”Stora delar av Kungl. Konsthögskolans personal”.
Så undertecknades den skrivelse som i december skickades till utbildningsdepartementet, Universitetskanslersämbetet och Riksrevisionen.
Skrivelsen som fått medialt genomslag vill uppmärksamma ”en mycket snabb, allvarlig och oroande utveckling av Kungl. Konsthögskolans verksamhet”, under den sedan 2014 nya ledningen, med Marta Kuzma som rektor. ”Vi erfar sedan dess en styrning som går i strid med svensk myndighets uppdrag och brister i högskoleförvaltning”.
Varför slå larm anonymt?
Det är otvivelaktigt förödande kritik, samtidigt som den väcker frågan: Varför i all världen välja att slå larm anonymt? Om nu ”stora delar” av personalen står bakom kritiken?
Anonymiseringen förser ju ledningen med en närmast perfekt ursäkt för att slippa försvara och förklara sig, anonyma anklagelser kan lättare avfärdas och det blir svårare för de mottagande instanserna att gå vidare med utredning.
Och på köpet utsätter tillvägagångssättet också vad man kan kalla den ”mindre delen” av personalen, de som inte instämmer i kritiken, för risken att förknippas med ”fel” falang.
”Paradoxalt och beklämmande”
Det finns också något paradoxalt och beklämmande i att ett högskolekollektiv inte har större tilltro till styrkan i en öppen protest, från en majoritet.
Rädsla för repressalier ska verkligen inte underskattas, men ju fler som gemensamt går ut öppet desto svårare att strunta i kritiken.
Skrivelsen om KKH påminner vidare om vad som gäller i alla branscher; det oftast utsiktslösa i att ”bli av med” en aldrig så impopulär chef. Såvida inte chefen i fråga har gjort något direkt åtalbart.
Det mest uppmärksammade samt misslyckade försöket i högskolevärlden är kraven på att Eva Åkesson skulle lämna posten som rektor för Uppsala universitet.
Att be om akut politisk intervention i ett lärosätes verksamhet är diskutabelt, samtidigt är universitet och högskolor ofrånkomligt myndigheter under regeringen.
Och KKH är, enligt de som står bakom skrivelsen, en gravt misskött myndighet samt en synnerligen illa styrd högskoleverksamhet. Att missnöjet koncentreras till rektor understryks av detaljer som att ”personalen tvingas lyssna till och förstå rektors högtravande engelska”.
”Strider mot alkoholpolicy”
En annan detalj ur de tretton bilagor som bifogas skrivelsen rör att rektor ”introducerat en mycket liberal hållning till alkohol som går i strid med skolans alkoholpolicy”, inte nog med att alkohol (enligt skrivelsen) serveras utan alkoholtillstånd, dessutom bokförs utgifter för alkoholinköp ”medvetet felaktigt för att gömmas i bokföringen”.
Uppsåtligt bokföringsfusk är i sig en tung anklagelse, men tillsatsen av alkohol ger en särskild sprängkraft.
Det kan framstå som futtigt, men att sprit-och-representation är tändvätska till drev som får chefer på fall och ledningar i gungning visade senast avslöjandena om fackförbundet Kommunal.
Mer akademinära finns exemplet Strategiska Forskningsstiftelsen, vars påkostade fest 2013 tvingade både vd och styrelseordföranden att avgå.
Svårt att bortse från alkoholfrågan
En gissning inför vad som kan hända rörande KKH är att alkoholfrågan tillhör det som mottagarna av skrivelsen får svårt att bortse ifrån.
Att kunna påvisa diskutabla alkoholvanor är ofta ett långt mer effektivt vapen än omfattande vittnesmål om uselt ledarskap och katastrofal arbetsmiljö.
Och än mer effektivt hade det förstås varit om skrivelsen om tillståndet vid KKH inte hade skickats in anonymt.
MarieLouise Samuelsson, journalist och nyhetskrönikör på universitetslararen.se
