Att Saco granskar högskolan är naturligt. Organisationens medlemsförbund organiserar som namnet säger människor med studier på högskolenivå bakom sig. Sacos uppgift är att tillvarata sina medlemmars intressen och följdriktigt hävdar organisationen att personer som studerat på högskolan får för lite betalt i förhållande till andra grupper på arbetsmarknaden; alltså att den så kallade utbildningspremien är för låg.
Därför anser Saco också att det är bättre att höja kvaliteten på utbildningarna än att bygga ut dem med fler studieplatser. Man kan i grunden för Sacos ställningstagande se en enkel tillgång- och efterfrågemodell: om färre akademiker utbildas borde akademikerlönerna öka.
Med Sacos ovanstående agenda i minnet kan man konstatera att organisationen i tre intressanta rapporter 2015 sätter fingret på svaga punkter i högskolesystemet.
En rapport kommer fram till att snedrekryteringen till högskolan motsvaras av en snedrekrytering inom högskolan. De studenter som kommer från hem utan utbildningstradition går på sämre utbildningar som leder till sämre betalda yrken. Så dåligt betalda att utbildningen inte lönar sig, hävdar Saco.
Man hänvisar till forskning som visar att i ett livslångt perspektiv och i jämförelse med enbart gymnasieexamen riskerar studenter som väljer utbildningar inom bland annat vård, skola och omsorg och som förbereder för yrken inom kommunal- eller landstingssektorn att få en negativ utbildningspremie. Det gäller utbildningar till yrken som lärare, inom social omsorg, biomedicinsk analytiker, arbetsterapeut och tandhygienist. Behöver jag påpeka att det i huvudsak är kvinnoyrken?
Nu är inte detta ett problem enbart vid den svenska högskolan och på den svenska arbetsmarknaden, det lär även i exempelvis USA löna sig dåligt att studera till yrken där man tar hand om människor.
Men åtminstone i Sverige väljs de utbildningarna främst av studenter från hem utan studietradition.
I en artikel i Ekonomisk Debatt ställer Saco-utredaren Emilie Lilliefeldt frågan: Hur effektivt bidrar högskolan till social utjämning om barn till personer med enbart gymnasieutbildning väljer högskoleutbildning som ger lägre livslön än om de inte gått på högskolan alls?
Inte nog med det. I den ovan nämnda Sacorapporten kommer man fram till att det finns ett tydligt samband mellan hem där föräldrarna har högskoleexamen, höga betyg på studieförberedande program i gymnasiet, och val av studier med hög kvalitet som leder till bra lön efter examen. Ett motsvarande negativt samband finns också.
Hög kvalitet i utbildningen mäter rapporten i andel disputerade lärare, lärartäthet och andel andra studenter med höga betyg på programmet.
Enligt rapporten återfinns, något hårdraget, utbildningar med hög kvalitet vid gamla universitet, medan lägre kvalitet enligt Sacos definition återfinns vid regionala högskolor.
Saco finner också i en annan rapport ett regionalt socialt mönster. Studenter från hem med studietradition och med höga betyg söker sig i hög utsträckning till äldre universitet med höga antagningspoäng, även om de bor i närheten av en regional högskola. Studenter från hem utan studietradition och med lägre gymnasiebetyg söker sig däremot i större utsträckning till en regional högskola i närheten av hemorten.
Den här regionala snedvridningen består sedan. Fyra av fem av de studenter som flyttar iväg för studier återvänder inte hem efter examen.
Hur påverkas de regionala arbetsmarknaderna av att unga med höga betyg flyttar bort och inte återvänder? frågar sig Emilie Lilliefeldt i den ovan nämnda artikeln.
Det har tidigare upprepade gånger konstaterats att den sociala snedrekryteringen till högskolan inte verkar minska, och enligt de här refererade Sacorapporterna reproduceras den ojämlikheten även inom högskolan.
Om man får tro Saco så fungerar alltså högskolan dåligt som socialt utjämnande faktor. När studievalen efter gymnasiet görs verkar det redan vara för sent, de sociala mönstren är redan formaterade.
Saco hävdar därför att social snedrekrytering och könsbundna utbildningsval måste brytas redan i grundskolan och i gymnasiet. Och det är lätt att instämma i.
Det pågår många projekt som läxhjälp, matteverkstäder och mentorer för gymnasie- och grundskoleelever, ofta på ideell basis och utgående från tekniska högskolor. Men nog skulle det behövas samlade insatser i bredare skala för att försöka bryta det mönster som Sacos rapporter visar på.
Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren, som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se.
