Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Lärosäten med två campus lever farligt

Är nedläggning i Borlänge rätt sätt att lösa Högskolan Dalarnas problem?

25 november, 2015
Per-Olof Eliasson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Nyheten att Högskolan Dalarna ska utreda en koncentration av verksamheten till ett campus är egentligen inte förvånande. Historien visar att lärosäten med flera campus för en osäker tillvaro och att det kan sluta med nedläggning av ett eller flera campus.
Att högskolan över huvud taget är lokaliserad till två orter beror på att lärosätet skapades 1977 genom att en ingenjörsutbildning i Borlänge slogs samman med Lärarseminariet i Falun. Senare tillkom Vårdhögskolan i Falun.
Tudelningen lever kvar, något hårdraget finns teknik, ekonomi och turism i Borlänge, och i Falun finns lärarutbildningar, vård och språk.
Lokaliseringen har ifrågasatts och utretts upprepade gånger, men det har hittills slutat med att campus Borlänge blivit kvar.

Industriort mot residensstad
Vid campus i Borlänge finns ett utvecklat samarbete med näringslivet och det verkar vara den del av högskolan som har mest förankring lokalt. I Falun har man satsat på att bygga upp en studiemiljö med ett nytt högskolebibliotek och de flesta av lärosätets studentbostäder.
Rektor Marita Hilliges uppger att hon inte vill ha en strid mellan olika campusorter, som vid sammanslagningen i Högskolan Väst och Mittuniversitetets nedläggning av campus Härnösand.
Men parallellerna till de sammanslagningarna är tydliga. Industriort mot residensstad. Näringsliv mot administration, kultur och bildningstradition.
I de två fallen förlorade den gamla residensstaden mot industristaden; Vänersborg mot Trollhättan, Härnösand mot Sundsvall.

I fallet Högskolan Dalarna kan det bli tvärtom. Att hyreskontrakten i Borlänge går ut 2020 är en avgörande faktor, så antingen vinner residensstaden Falun eller så blir det ingen flytt.
Men att starta en utredning om en sammanslagning av campus är i sig något av en självuppfyllande profetia.

Små lärosäten utsatta
Oavsett antalet campus är små lärosäten utsatta, händer det någon negativt i högskolevärlden får de ta första smällen. När det krisat tidigare har distansutbildning via internet varit en räddningsplanka för Högskolan Dalarna. Högskolan har varit mycket framgångsrik på webben och tillhör de lärosäten som har högst andel studenter på distans.

Men satsningen på webben har baksidor. En följd är att det inte finns mycket till studentliv på campus, vilket naturligtvis minskar lärosätets attraktivitet. Och mycket riktigt stöder studentkåren redan från början planerna på sammanslagning till ett campus.
En annan följd är att högskolan inte ger så mycket avtryck lokalt eftersom studenterna till stor del kommer utifrån.

Och var inte ett av syftena med att inrätta regionala högskolor att de skulle bidra till den lokala utvecklingen, och förse näringsliv, kommuner och andra myndigheter med välutbildad arbetskraft?
Här kan man påminna om Högskolan Gotland, som också baserade en stor del av sin verksamhet på distansutbildning, som bekant numera är en filial till Uppsala universitet.

Uppenbarligen anser Marita Hilliges att lärosätets situation är sådan att något dramatiskt måste göras, och att högskolan är alldeles för liten för att långsiktigt kunna erbjuda attraktiva utbildningar på två orter.
– Genom att samla verksamheten i Falun tror vi att vi har bättre förutsättningar att bedriva verksamhet med hög kvalitet. Morgondagens utbildningar kräver att vi jobbar tvärvetenskapligt både i utbildningar och forskning, sa hon på presskonferensen där nyheten om att slå samman campus presenterades.

Rätt medicin mot högskolans problem?
Men det är tänkbart att en sammanslagning av campus inte är rätt medicin mot Högskolan Dalarnas problem.
Vid det möte i Borlänge där beslutet presenterades för personalen restes frågan:
– Är verkligen en sammanslagning av campus den viktigaste frågan för högskolan att fokusera på? Finns det inte viktigare frågor som utveckling av undervisningen i olika ämnen, ansökningar om forskningsanslag och att sträva efter akademisk excellens?

Frågan blev enligt uppgift inte besvarad.

Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren, som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se.

Per-Olof Eliasson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023