Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Duellen: Är trygghet en förutsättning för lärande?

I USA kräver studenter trigger warnings, varningar om stötande innehåll, och safe spaces som kan ses som verktyg för att skapa trygghet, ”trygga rum” och förutsättningar för lärande. Dessa företeelser kan också ses som hinder för vetenskaplig utveckling.

18 november, 2015
Universitetsläraren

Ja: Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, Stockholms universitet.

Nej: Jenny Westerstrand, doktor i folkrätt, Uppsala universitet.

Hur kan trigger warnings / trygga rum förbättra eller försämra undervisningen vid universiteten?

Paulina de los Reyes:
– Tyvärr ser jag en farlig tendens att använda begreppet trygga rum som ett sätt att avproblematisera en samhällsordning där olika former av diskriminering, förtryck och underordning utgör ett normalt tillstånd. Människor görs till problem medan rådande normer och strukturer förblir oproblematiserade. Det är ofta problematiskt att använda psykologiska begrepp i samhällsanalyser. Maktfrågor kommer i skymundan och möjligheten att politisera ojämlikheten minskar eller försvinner helt. Men debatten om trygga rum kan ha ett värde om den kan bidra till att öka medvetenheten om maktstrukturer och normaliseringsprocesser som skapar ojämlika villkor inom universiteten.

Jenny Westerstrand:
– Om universitetet ska bryta vetandets mark är trygghet en obegriplig orienteringspunkt. Tanken om trygga rum uttrycker i bästa fall en västerländsk aningslöshet, en syn på utbildning som en överskottsverksamhet. I kris behöver vi ta reda på saker. Och trigger warnings, hur vet vi vad som upprör andra? Jag har undervisat i många år om svåra ämnen som sexuell exploatering av barn och människohandel. Jag betonar alltid hur lite vi vet om varandra, hur viktigt det är att vara respektfull kring dessa frågor, men att triggervarna – vem är jag att påstå att undervisningen skapar ångest? Tänk om det är allt som inte sägs i dessa ämnen som skapar ångest? Kan man triggervarna för tystnader?

Hur ser du på trygghet som en förutsättning för lärande?

Paulina de los Reyes:
– Frågan förutsätter att kunskapen är neutral och att problem kring kunskapens subjekt, förutsättningar och innehåll inte behöver diskuteras. Vårt uppdrag inom universiteten är att utveckla kritiskt tänkande som vidgar kunskapens gränser, men kunskapen bygger på en selektiv modell där kön, klass, etnicitet, sexualitet och kroppslighet avgör ens möjligheter att betraktas och agera som legitima kunskapssubjekt. Virginia Wolf skrev om kvinnors behov av egna rum för att utvecklas och vara fullvärdiga människor. Enligt den postkoloniala teoretikern Gayatri Spivaks strategiska essentialism kan separatism vara en nödvändig tillfällig strategi för människor och grupper som utsätts för förtryck. Mycket kan ha förändrats i dag men vi måste erkänna och göra någonting åt barriärerna, annars kommer de att fortsätta vara hinder för att vidga kunskapens gränser.

Jenny Westerstrand:
– Kanske är trygghet slutet för en kreativ lärandeprocess. ­Kanske borde vi satsa mer på att göra fler otrygga? Kanske är den här debatten ett stort missförstånd för om trygghet är en ­förutsättning för lärande måste vi ändå konstatera att människan lyckats ta reda på väldigt mycket trots avsaknad av sådana tillstånd. Fråga den feministiska eller den antirasistiska forskningen vad deras vetande är värt. I motstånd växer tanken, som det sagts. Att föreställa sig att lärande ska börja när trygghet råder är en både omöjlig och obegriplig tanke på ett universitet. Däremot borde vi kanske satsa mer på att utsätta fler för att ­känna lite mindre trygghet.

Kan trygga rum användas för att dämpa vissa åsikter, strukturer eller agendor på universitetet och ge mer utrymme åt andra?

Paulina de los Reyes:
– De som befarar en sådan utveckling tycks utgå från en föreställning om universiteten som öppna miljöer där alla idéer är välkomna och alla människor bemöts på ett likvärdigt sätt. Det kan hända att det ser så ut från en normativ horisont, ur huvudfåran inom etablerade discipliner. Men universiteten är ingen ö. Den akademiska kunskapen är inte frånkopplad från samhällets maktstrukturer, utestängningsmekanismer och auktoritativa verklighetsbilder. Här har den kritiska forskningen en viktig funktion, inte minst när det gäller att problematisera akademins självbilder och kunskapens förutsättningar. Framväxten av kritiska rum är kanske universitetens största utmaning i dag.

Jenny Westerstrand:
– Ja. Alla som sysslar med kontroversiell forskning inser att trygghetsdoktrinen kommer att vändas emot dem. Tänk när ”Sverigevännerna” börjar känna otrygghet för att det talas för kritiskt om nationen. I Ryssland är det förbjudet att underminera den heterosexuella tryggheten, att ”propagera” för homosexualitet, det vill säga att tala om den. Vid engelska lärosäten kallar ”sexarbetarförespråkare” det för otrygghetsskapande att förespråka den svenska sexköpslagen. Listorna på fel och rätt är långa. Maktkamperna i samhället, där universitetsundervisningen är en del, kommer att rasa, och ska också rasa. Men, de ska inte tyglas i administrativa påbud. Dessa låter sig alltid lånas till att främja den starkes rätt.

 

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023