Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Förstärk inte bilden av akademins underdogs

När professor Jens Birch i Universitetsläraren lyfter fram doktorandtiden som utmärkt för att bli förälder sätter han omedvetet fingret på en tvetydighet som präglar synen på doktorander. Det skriver ­styrelsen för SULF:s doktorandförening, SDF

16 november, 2015
SULF:s doktorandförening

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Det är säkert inte av illvilja som Jens Birch i artikeln ”Doktorandtiden perfekt för att få barn” i Universitetsläraren nr 4/2015 uppmuntrar till att skaffa barn under doktorandtiden. Inte heller är den bild som uppmålas av doktorander i egenskap av föräldrar en negativ sådan. Snarare tvärtom. Birch nästintill skönmålar föräldraskap bland doktorander, som enligt honom ännu inte påbörjat ett karriärbygge och därmed har gott om tid att tillbringa med sina barn.
Om bilden av doktorander som föräldrar är positiv, om än en smula utopisk, är budskapet som artikeln förmedlar gällande doktorandernas yrkesroll desto mer problematisk och Birch sätter omedvetet fingret på den tvetydighet som tyvärr fortfarande präglar universitetsvärldens syn på doktorander.
Trots samma formella rättigheter till föräldraledighet som övriga anställda betraktas doktorander samtidigt som en sorts akademins ”underdogs”. Denna attityd bottnar i en informell icke-­acceptans och många doktorander med barn konfronteras med negativa attityder på arbetsplatsen.

I Högskoleverkets rapport Doktorandspegeln 2008 går det att utläsa att 15 procent av doktoranderna upplever en begränsad acceptans från sin institution, sitt lärosäte eller sina kollegor när de är föräldra­lediga under sin forskarutbildning. Inom vissa områden, exempelvis medicin, är andelen högre. Lika­så upplever fler kvinnor större motstånd än vad män gör.
Vi i SDF har fått kännedom om doktorander som på flera håll upplevt en begränsad acceptans då det anses opassande att doktoranden inte är närvarande. Att saker och ting drar ut på tiden kan uppfattas som problematiskt av kollegor när data, som ju ofta är en färskvara, riskerar att förlora sin relevans. Vissa doktorander upplever också svårigheter när det kommer till att diskutera den förlängning av anställningen som de har rätt till, något som framträder särskilt tydligt då föräldraskapet inträffar nära inpå disputationen.

Förändrad syn på doktorander
Det bör påpekas att både synen på forskarutbildningen och de krav som ställs på doktorander att disputera inom utsatt tid radikalt har förändrats under de senaste decennierna. Doktorander förväntas, utöver sitt avhandlingsskrivande, delta i konferenser, skriva artiklar, läsa kurser, nätverka och undervisa på samma sätt som sina mer seniora kollegor.
I dagens högteknologiska samhälle har dock möjligheten att bedriva sin forskning praktiskt taget var som helst gjort det svårt för doktorander att, i motsats till det som Birch påstår, helt koppla bort forskningen och bara vara förälder. När allt kommer omkring är det ju så lätt att svara på ett mejl, ta itu med det som egentligen borde göras eller läsa en artikel, trots att man är föräldraledig.
Lägg här även till det faktum att alla doktorander inte är anställda och de som uppbär utbildningsbidrag eller stipendier går således miste om sin rätt till föräldrapenning och deras inkomst är heller inte sjukpenninggrundande.

Forskning och föräldraskap båda heltidssysselsättningar
Detta leder en osökt in på en annan aspekt som förtjänar att tas i beaktande i sammanhanget: forskarutbildningen utgör en väsentlig ekonomisk investering, likväl för samhället som för den enskilda doktoranden. Forskning och föräldraskap är båda heltidssysselsättningar.
Vi i SDF har haft kontakt med doktorander som upplever en yttre press att anta dessa två utmaningar samtidigt, vilket vi tror kan resultera i att forskningsstudierna blir fragmentariska och att kvaliteten på forskningen försämras.
Om forskarutbildningen ska betraktas som ett första steg mot en fortsatt karriär inom akademin och samma krav vad gäller professionellt beteende förväntas av doktorander som av andra anställda bör även detta återspeglas i attityden gentemot doktorander. Det räcker inte med officiella dokument utan våra universitet och högskolor måste präglas av ett tillåtande arbetsklimat, vilket i sin tur bör bottna i de grundläggande värderingar som styr verksamheten.
Att bli förälder är för många ett pussel där hänsyn måste tas till många olika aspekter i livet. Arbetsförhållanden och attityder utgör centrala delar i skapandet av denna helhetsbild i doktoranders tillvaro. Att som Birch uppmana doktorander till föräldraskap då denna kategori av medarbetare inte anses ha påbörjat sitt karriärbygge, anser vi i SDF understryker en syn på doktorander vars insatser inte jämställs med det ”riktiga” arbete som bedrivs inom akademin.

Styrelsen för SULF:s doktorandförening, SDF:
Jeanette Lindberg, Anna Ilar, Signe Borch, Tony Thorström, Victor Pressfeldt, Martina Angela Caretta

Läs också Jens Birchs replik: ”Lösryckt uttalande ger fel bild av min syn på doktorander”

SULF:s doktorandförening

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023