Cecilia Jonsson på institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet fick upp ögonen för studenten Evelina Hallberg, också idrottare på hög nivå, efter ett seminarium. Där hade hon fått utstå hård kritik för sina uppsatsidéer.
Hon tog till sig kritiken, tänkte helt om och kom tillbaka med ett intressant uppsatsupplägg. Hon ville undersöka hur femininitet skapas i en klassiskt kvinnlig respektive manlig idrott: gymnastik och ishockey.
Evelina Hallberg minns handledningen som tuff och engagerad. Den fick henne att våga höja sina ambitioner. Ändå var hon osäker på om hennes examensarbete på socionomlinjen ens skulle bli godkänt. Därför blev hon förvånad när hennes tidigare handledare, Cecilia Jonsson, sedan frågade om de skulle skriva en vetenskaplig artikel ihop baserad på examensarbetet.
– Jag tyckte att hennes empiri var så spännande. Det är synd att spännande saker som studenterna gör bara hamnar i en byrålåda, säger Cecilia Jonsson vars egen forskning är inriktad på den ideella sektorn.
Hon ville, tillsammans med genusforskaren Marie Eriksson, skapa ett schyst samarbete med Evelina Hallberg. När hon hade nappat på idén talade de därför om hur hierarkin dem emellan kunde överbryggas när de nu skulle jobba mer som kollegor.
– Det var viktigt att ha med Evelina i hela processen och vara överens om förväntningarna på varandra, säger Cecilia Jonsson.
Något utrymme för att skriva artikeln på arbetstid fanns inte. Cecilia Jonsson skulle vilja se en pott att söka pengar eller arbetstid ur för att uppmuntra samarbeten mellan studenter och forskare.
– Ska vi professionalisera utbildningen måste vi visa att vi tar studenternas jobb på allvar och att vi ser dem som potentiella kollegor, säger hon.
Evelina Hallberg jobbar nu som socialsekreterare. Artikelsamarbetet blev en lärorik inblick i forskarvärlden och fick upp hennes ögon för ytterligare en karriärväg.
– Det har öppnat en dörr till forskningen och jag har fått bekräftelse på att jag kan, säger hon.
