Budgeten motsäger löften om långsiktighet

Årets budget lyckades mot förmodan överraska sektorn, med en helt ny modell för omfördelning av forskningsmedel, en modell som gynnar högskolor och de nya universiteten.

Regeringens budget har redan fått kritik från SULF, för brist på långsiktighet, då kvalitetsmiljonerna till hum-sam- och lärarutbildningar upphör efter 2018, men också den nämnda nya fördelningsmodellen kritiseras som exempel på politik som ger kortsiktiga förutsättningar. Detta eftersom den nya modellen införs från 2016 och både ”förlorare” och ”vinnare” nu måste tänka om avseende nästa års planering.

Ökningen på 300 miljoner för 2016 utifrån gällande forskningsproposition ska fördelas efter att lärosätena delats in i tre grupper: högskolor, ”nya” universitet och ”övriga” universitet, ofta benämnda som de gamla alternativt de stora.
De två förstnämnda grupperna får dela på 90 miljoner kronor vardera, ”övriga” 100 miljoner. Förutom fördelning enligt forskningspropositionens indikatorer tillförs en garanti som innebär att samtliga lärosäten får ”minst fem miljoner”.
Utanför gruppindelningen får Konstfack, Kungl. Konsthögskolan, Kungl. Musikhögskolan i Stockholm samt Försvarshögskolan ett tillskott på en miljon vardera. Resterande 16 miljoner ska fördelas i regleringsbrev, till forskning och utbildning på forskarnivå.

En omvänd Matteusprincip
Modellen med grupper och garantibelopp är givetvis ett svar på kritiken mot den ojämna fördelningen av statliga anslag, den forskningens Matteusprincip enligt vilken ständigt mer ges till dem som redan har och som brukar få.

Att regeringen nu fördelar enligt ett slags omvänd Matteusprincip får (föga oväntat) applåder från dem som gynnas, exempelvis ser Mittuniversitets rektor Anders Söderholm de extra 21 miljonerna som ”en positiv signal”.

Vid Stockholms universitet som får nöja sig med garantibeloppet fem miljoner är man (lika förväntat) inte lika positiv. Rektor Astrid Söderbergh Widding skriver på sin blogg: ”Behovet av resursförstärkningar till nya universitet och högskolor kan vara nog så motiverat. Samtidigt visar budgetpropositionen, i kombination med regeringsförklaringen där forskningen i stort lyser med sin frånvaro, på ett stort problem: En bristande förståelse för forskningens villkor.”

Nya förutsättningar minskar långsiktighet
Också de som välkomnar fördelningens rättviseprofil undrar hur de nya förutsättningarna för 2016 stämmer med utfästelser om långsiktighet. På samma sida i budgeten som utbildningsdepartementet lanserar sin nya modell heter det att ”det är viktigt att universitet och högskolor ges förutsättningar att kunna fatta långsiktiga beslut”.

– Att regeringen med kort varsel och utan förvarning i praktiken lanserar en ny modell för fördelning av forskningsanslag för 2016 är en helt annan signal än tidigare löften om långsiktighet, säger Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet.

Pam Fredman betonar att hon inte ser det som något negativt att högskolor och nya universitet får extra tilldelning av forskningsmedel, det hon reagerar emot är att det sker inom den forskningsproposition som ska gälla till och med 2016.

– Den här regeringen har ju tidigare uttryckt ambitioner om en blocköverskridande forskningsproposition omfattande en tioårsperiod så att universitet och högskolor själva ska ha rådighet över sina förutsättningar. Men det här innebär att den planering som gjorts inför 2016 måste göras om.

Kvalitetsmiljoner försvinner
SULF:s chefsutredare Karin Åmossa var först med att notera ett annat exempel på hur retoriken om långsiktighet motsägs i budgeten, genom att de kvalitetsförstärkande medlen på 250 miljoner årligen kommer att försvinna efter 2018.

– Det är svårt att förstå hur regeringen resonerar när de drar tillbaka kvalitetsförstärkningen och därmed återigen skapar ryckiga förutsättningar för lärosätenas planering.

Karin Åmossa ser att den nya fördelningsmodellen för forskningsanslag visst kan få positiva konsekvenser för högskolor och nya universitet, men efterlyser mer effektiva sätt att stärka forskningen.

– Vi vill att regeringen påbörjar en utveckling mot ökad andel basanslag som knyts till utbildningarna. Det skulle ge bättre förutsättningar att skapa vettiga karriärvägar för forskare och öka forskningsanknytningen i de stora professionsutbildningarna.

– Eftersom dessa är kvinnodominerade skulle det förbättra förutsättningarna för jämställdhet i högskolan som är ett av regeringens högt prioriterade mål. Med tanke på det målet hade det också varit intressant om regeringen hade analyserat sina egna budgetförslag utifrån den jämställdhetsintegrering som ska prägla lärosätenas sätt att arbeta.

Nyanländas kompetens ska tillvaratas
Till övriga nyheter i budgetpropositionen hör det som rubriceras som ”Investeringar i att tillvarata nyanländas kompetens”. Den särskilda satsningen på kompletterande utbildning för personer med avslutad utländsk utbildning som nu omfattar läkare, lärare, tandläkare, sjuksköterskor och jurister ska förstärkas, men också byggas ut till att omfatta dem som har utbildningar som psykolog och biomedicinsk analytiker. För 2016 avsätts ytterligare 25 miljoner, ytterligare 75 miljoner 2017, 220 miljoner 2018 och 340 miljoner 2019.

Vidare inrättar regeringen ett ”brett, tvärvetenskapligt nationellt forskningsprogram mot rasism”. Vetenskapsrådet får i uppdrag att tillsammans med Forte utlysa medel för forskning inom området rasism.


Kategorier: Kvalitet, Politik