När det bästa blir det godas fiende

Om all reklam är bra reklam så har starten för Segerstedtinstitutet varit synnerligen lyckad marknadsföring. Och sällan har en akademisk strid fått så stor uppmärksamhet i offentligheten.

Om all reklam är bra reklam så har starten för Segerstedtinstitutet varit synnerligen lyckad marknadsföring. Och sällan har en akademisk strid fått så stor uppmärksamhet i offentligheten.
Redan i regeringsförklaringen hösten 2014 deklarerade Stefan Löfven att regeringen ska inrätta ett nationellt centrum för rasismforskning och sprida lyckade modeller för att bekämpa rasism.

Vällovligt kan man tycka, men när det som kom att kallas Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet presenteras i april möter det genast kritik från borgerliga ledarsidor för att det är ett socialdemokratiskt projekt. Och i juni går 18 forskare och lärare vid GU på GP:s debattsida till storms mot planerna.
En del av kritiken riktar sig mot att institutet utgår från Toleransprojektet – ett kommunalt projekt i Kungälv som inte är vetenskapligt utvärderat.
En annan del av kritiken är att forskning om rasismens strukturella orsaker inte ligger till grund för projektet och en tredje att det enbart är ”vita” människor som rekryterats till arbetsgruppen och att stommen i projektet i stället borde utgöras av ”rasifierade” personer.

Arbetsgruppen för institutet genmäler att kritiken är en aning prematur eftersom institutet inte fått regleringsbrevet och inte hunnit påbörja något arbete.
Giftigast är som vanligt den välkände professorn i statsvetenskap Bo Rothstein i ett annat debattinlägg. Han undrar om debattörerna förespråkar att man registrerar akademiker efter ras, vilket torde vara ett grundlagsbrott hävdar han.
Och han ger inte mycket för den forskning om rasism av ”mycket hög kvalitet” som de debatterande forskarna menar sig stå för. Enligt Rothstein har de i genomsnitt citerats 60 gånger i Google Scholar. Det är extremt lite menar han och jämför med att en genomsnittlig professor på statsvetenskapen i Göteborg har 3 000 citeringar.

När stridsdammet lagt sig visar det sig att det inte följer med några forskningspengar till Segerstedtinstitutet. Däremot ska regeringen för 2016 anslå pengar för forskning om rasism som ska kunna sökas av alla lärosäten.
Plötsligt framstår satsningen som blygsam, i första omgången tilldelas Segerstedtinstitutet fem miljoner kronor 2015 men tio miljoner utlovas årligen framöver.
En synnerligen billig peng för regeringen att framstå som handlingskraftiga antirasister.
Och man kan fråga sig varför placera ett toleransinstitut vid ett av Sveriges största universitet om det inte ska bedriva forskning och om det inte vilar på en vetenskapligt utvärderad metod?
Är det möjligen för att låna lite akademisk glans och låta den skina över regeringens representanter?

Hur som helst så återkommer de 18 debattörerna i augusti med en ny debattartikel, denna gång i DN, där de meddelar att de bojkottar invigningen för att de inte vill legitimera Segerstedtinstitutets verksamhet med sin närvaro.
Och de ökar på kritiken. Eftersom institutet också ska verka mot våldsbejakande extremism kan det förstärka islamofobin i samhället, menar de.

Nu svarar högskoleminister Helene Hellmark Knutsson och påpekar att institutet inte är en satsning på rasismforskning, forskningssatsningen ska utlysas separat.

Återigen genmäler Bo Rothstein och menar att de 18 mycket väl kan ha rätt om rasismens och den våldsbejakande extremismens strukturella bakgrund, men att en sådan analys är utan värde om syftet är att hitta fungerande metoder mot rasism och extremism.
De 18 forskarna och lärarna uteblir från invigningen men däremot närvarar både statsminister, demokratiminister och högskoleminister, för att understryka projektets dignitet. När hände det senast att inte mindre än tre ministrar invigde ett institut vid ett lärosäte?

En släng av debattsleven har också tilldelats Segerstedtinstitutets tillförordnade projektledare, Christer Mattsson. Han har sannolikt utnämnts för att han leder institutets förebild, Toleransprojektet i Kungälv. Kritik riktas mot hans alltför goda kontakter med Socialdemokraterna, att han inte är disputerad, att hans avhandlingsprojekt har blivit underkänt av etikprövningsnämnden och dessutom att han är kommundoktorand. Kungälvs kommun har förbundit sig att betala hans doktorandtjänst på halvtid i upp till åtta år.

För tillfället har debattstormen lugnat sig, kanske tar den fart igen när institutet börjar med några aktiviteter.
Så tills vidare är de 18 debattörernas slutreplik i DN sista ordet. Men nu har de sänkt tonläget en aning. Deras slutkläm är att verksamhet vid ett universitet måste vila på vetenskaplig grund.
Och det är ju lätt att hålla med om.

Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren, som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se.


Kategorier: Krönikor, Per-Olof Eliasson, Mångfald, Politik
Lärosäten: Göteborgs universitet
Per-Olof Eliasson, journalist och nyhetskrönikör på universitetslararen.se.