— Vi påstår inte att lärarbrist inte är ett problem, men det är oroväckande med debatt och medieuppgifter som utgår från felaktigt underlag, säger Fredrik Svensson, utredare vid UKÄ och ansvarig för rapporten ”Ämnen i lärarstudenternas examina”.
Han betonar att huvudsyftet med UKÄ:s rapport inte är att diskutera ”lärarbrist”, men pekar på att det de senaste tio åren examinerats i genomsnitt 73 kemilärare per år, inte det försvinnande fåtal som blivit en spridd ”sanning”.
Framtida behov av lärare utgår från Skolverkets prognos, utifrån ett lärarregister som enligt Riksrevisionens rapport om dimensionering har ”flera kända kvalitetsbrister”. Enligt UKÄ:s rapport innebär det att det i nuläget inte går att dra slutsatser om det ämnesvisa behovet av lärare för flera av skolans årskurser.
UKÄ:s rapport bygger på universitets- och högskoleregistret, som hanteras av SCB, baserat på lärosätenas registrering av utfärdad examen. Hur registreringen görs kan variera, vilket försvårar analys av den nationella produktionen av lärare inom olika ämnen.
Tillkommer gör de senaste årens reformering av lärarutbildningen som innebär att flera variationer av examina, från gamla och nya system utfärdas parallellt. Fredrik Svensson beskriver här den nya lärarutbildningen som ”en ljuspunkt” i det statistiska dunklet, då den är strukturerad och tydlig att avläsa.
Timplan som styrning
Vad UKÄ-rapporten bestämt kan fastslå är att lärarstudenternas val av ämnen inte är kompatibla med statens fasta styrning av skolan.
I timplanen är NO-ämnen och samhällsämnen ungefär jämnstora, medan NO-ämnena bara är en tredjedel så stora inom lärarutbildningen.
— Det finns alltså starka skäl för att göra en särskild dimensionering av lärarutbildningen, om det ska gå ihop med politiska beslut om ämnen och antal timmar i skolundervisningen, säger Fredrik Svensson.
Modellen som UKÄ lanserar, i första hand som inspel till ytterligare diskussioner, utgår helt enkelt från att lärarutbildningen anpassas till de undervisningsbehov som går att utläsa ur nämnda timplan, som är mer handfast än prognoser utifrån opålitlig statistik.
Den tänkta dimensioneringsmodellen förutsätter också mer av samarbete mellan lärosätena och mellan lärosäten och huvudmän, vilket har beröringspunkter med förslag i Lars Haikolas utredning om behov av strukturerad dialog kring dimensionering.
”Modellen förutsätter mer resurser”
— Det är en intressant modell, UKÄ försöker hitta ett nytt sätt att tänka kring frågor som är komplexa, säger Lars Alberius, utredare vid Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF.
Han menar vidare att modellen, att utbilda i förhållande till timplan, dock blir svår att tillämpa i praktiken, eftersom ”studenter röstar med fötterna” och knappast kan tänkas välja ämnesinriktning efter hur timplanen ser ut.
— En sådan modell förutsätter också incitament, i form av mer resurser, som till forskning, för att säkra kvaliteten i utbildningarna, säger Lars Alberius.
— Man får ju inte heller glömma att lärosätena behöver ytterligare resurser för att inte sakna utbildade lärare som i sin tur ska utbilda lärarstudenterna.
