Lägret var egentligen tänkt som en tillfällig plats för dem som flydde från inbördeskriget i Somalia som bröt ut 1991 efter att diktatorn Mohammed Siad Barre hade störtats. Förhoppningarna om att Barres fall skulle bli början på en demokratisk process i landet visade sig tyvärr vara lika osannolik som regn i öknen och i stället inleddes ett inbördeskrig som har rasat mer eller mindre fram till i dag. Många av de somalier som kom till Dadaab i början av 1990-talet bor fortfarande kvar.
Afrikas horn drabbades sedan 2011 av den värsta torkan på 60 år och hungersnöden blev ett faktum. På bara ett år flydde ytterligare 150 000 människor till Dadaab. När lägret var som störst var det hem åt närmare en halv miljon människor och förutom det enorma hjälpbehovet förde svältkatastrofen med sig nya problem. Konflikten inne i Somalia började nu manifestera sig även inne i lägret. För de boende i Dadaab är det kanske inte värre än på andra platser utan det är främst hjälparbetarna som varit utsatta. I oktober 2011 kidnappades två spanska hjälparbetare, något som fick Kenyas armé att ge sig in i Somalia, ett drag som ökade spänningarna i regionen och drastiskt försämrade säkerhetssituationen i lägret. Spanjorerna släpptes två år senare men skjutningar och kidnappningar har fortsatt äga rum.
Allt hjälparbete omgärdas av ett rigoröst säkerhetsarrangemang. Hjälparbetarna bor inne på ett område som är inhägnat av gigantiska sandsäckar som bildar fyra meter höga och nästan två meter breda skottsäkra väggar, allt kompletterat med avskräckande taggtråd. På kvällarna råder utegångsförbud. Varje passage in och ut ur området kontrolleras av dubbla säkerhetskontroller och resorna ut till lägret sker antingen i konvoj eller med poliseskort.
Detta var verkligheten redan innan terrordådet och gisslandramat på Garissa University College den 2 april i år. 147 studenter dödades då under en tolv timmar långbelägring som var iscensatt av den somaliska islamiströrelsen al-Shabaab. Garissa ligger bara cirka tio mil från Dadaab så attentatet kom att ytterligare påverka situationen i lägret.
Biståndsorganisationerna hade redan tidigare drastiskt fått dra ner på sina aktiviteter och begränsat det till det allra nödvändigaste. Senast i maj stängde Läkare utan gränser två av sina sjukhus i Dadaab, då säkerhetsläget anses vara alltför ansträngt.
För flyktingarna är livsrummet i lägret mycket begränsat. Platsen i sig är ogästvänlig, medeltemperaturen är nästan 40 grader och sandstormar är standard. Några vettiga hus eller strukturer är det inte tal om, för Kenyas regering vill inte se några permanenta hus i lägret. Flyktingarna bor därför fortfarande i enkla små hyddor och skjul, byggda av grenar, lera, tyg och plastbitar eller plåt. Utanför lägret får flyktingarna inte röra sig fritt och att arbeta är inte heller tillåtet. Situationen i Somalia gör det svårt eller direkt omöjligt för många att vända hem. Flera har fötts i lägret och har inte ens själva en fysisk koppling till Somalia. Att få asyl till ett tredje land är mer en dröm än verklighet. Det rör sig om cirka 1 000 personer per år, i ett läger där det föds över 1 000 barn per månad.
En av de få öppningar som faktiskt finns är utbildning. Enligt internationella överenskommelser har flyktingar rätt till grundskola, sedan blir det svårare och bortom grundskola har det inte funnits någon högre utbildning i Dadaab. Fram tills nu, för genom ett samarbete mellan kanadensiska och kenyanska universitet har ett hundratal flyktingar i Dadaab fått möjlighet till universitetsstudier på plats.
Det har funnits och finns fortfarande olika former av stipendieprogram som varje år ger ett 50-tal studenter möjligheten att studera på universitet utomlands. Men bristen på möjligheter i kombination med begränsningen i enbart en grundutbildning fick doktor Marangu Njogu på organisationen Windle Trust Kenya att vilja skapa något mer. För om det är något han tror på är det kraften av utbildning.
– Många ser lägret som ett öppet fängelse, men genom utbildning finns en möjlighet att komma ut från lägret, åtminstone i tanken. Du kan fängsla en människa, stoppa kroppen i en bur men du kan inte fängsla tankarna, utbildningen ger på så sätt en viss frihet.
Bristen på utbildning kan även leda till andra problem, särskilt i den komplexa politiska situation som råder på Afrikas horn.
– Unga människor är nyfikna och öppna, men kan även bli ett lätt mål för extremister som vill rekrytera dem, säger Marangu Njogu.
Tankarna om högre utbildning för flyktingarna i Dadaab stannade inte på ritbordet utan finns nu fysiskt manifesterat i ett litet universitetscampus som ligger mitt emot FN:s flyktingorgan UNHCR:s inhägnade område. Fröet till det hela kom från Marangu Njogu och har blivit verklighet genom projektet ”Borderless higher education for -refugees” (BHER) som är ett internationellt samarbete mellan flera olika universitet.
Primärt är syftet att utbilda bättre lärare till grundskolorna i lägret men även att erbjuda olika former av examina i ämnen som offentlig förvaltning, freds- och konfliktämnen samt handel. Universitetet riktar sig främst till flyktingarna i lägret men för att minska friktionen mellan flyktingarna och den kenyanska befolkningen är studierna öppna för även andra i närområdet samt personal från bistånds-organisationerna.
– Utbildning bidrar till att människor kan leva tillsammans i fred. Under ett skoltak samlas människor från hela världen. Ju mer utbildning man ger unga -människor, desto mer känner de att de är en del av -världen, säger Marangu Njogu.
Förutom att skapa en större frihet och möjligheter till utveckling hoppas han att en högre utbildning ska ge studenterna en helt annan status som människor.
– Som flykting ser folk sällan vilka styrkor, kunskaper och förmågor man har, universitetet suddar även på ett plan ut ens flyktingstatus. För när du får en examen slutar folk se dig som en flykting. Man börjar se en människas kvaliteter, att du är ingenjör eller läkare.
Projektet, som drog igång på allvar 2013, är fortfarande i en utvecklingsfas och i skrivande stund är cirka 200 -studenter inskriva. Det som gör just BHER-projektet smått unikt är att det är gratis för studenterna, finansieringen kommer från Kanadas utrikesdepartement. Projektet har dock redan fått ringar på vattnet och det finns nu fler -stipendier och utbildningsinsatser än tidigare.
Framtiden är dock mycket oviss. För efter terror-dådet i Garissa hotade Kenyas president Uhuru Kenyatta att stänga flyktinglägret Dadaab för gott. Han menar att l-ägret utgör en grogrund för terrorism. Hotet är inte nytt utan har legat och bubblat ett tag och UNHCR och flera andra -aktörer tror därför inte att det kommer att hända. Det -anses inte heller realistiskt. Skulle det ändå ske och -om studenterna på universitetet i Dadaab då hinner få med sig en utbildning, vart de än nu tar vägen, återstår att se.
