Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Seminariekulturen är inte hotad

Framtiden för seminarieformen hör samman med en större fråga, nämligen hur lärartiden egentligen används. Och nej, seminariekulturen är inte hotad, tvärtom har den tvåhundraåriga traditionen potential att bli en än mer väsentlig del av utbildningen.

9 september, 2015
MarieLouise Samuelsson

Så sammanfattar Lisa Öberg, docent i historia och lektor vid Södertörns högskola dagsläget och kommande utveckling för seminarierna vid högskolor och universitet. Hon är en av författarna som medverkar i den nyligen utgivna antologin Seminariet i högre utbildning. Erfarenheter och reflektioner.
Boken är ett av flera färska exempel på att seminariet är föremål för analys och ifrågasättande. Ett annat att Lunds universitet i våras kallade till konferens med rubriken ”Det goda seminariet – forskarseminariet som lärandemiljö”, utifrån oro över att tidspressade doktorander väljer bort seminarier.
– En aspekt är att studenten blivit lika med en kund, vilket kan försvaga tanken på ett akademiskt ”vi”, det som är seminariets hela idé, säger Lisa Öberg.
Men om ”kundtänket” inte verkar kompatibelt med seminariet så är de färdigheter som tränas, kommunikativ kompetens, aktivt lyssnande och problemlösning i grupp, nödvändiga, oavsett vilket yrke studenten siktar på.
Till vad som beskrivs som utmaningar hör osäkerhet kring vad ett seminarium egentligen är och Lisa Öberg berättar om arkitekter med uppdrag att skapa nya lokaler för just seminarier som tror att detta är helt icke-hierarkiska tillställningar.
– Seminarier har mål och måste självfallet ledas. Det är viktigt att vi lärare förklarar vilka färdigheter som ska tränas, och att det inte fungerar att bara tycka saker eller inget säga.

– Målet med seminarier bör vägas mot hur högskolan använder dyrbar lärartid. De katastrofala nedskärningarna innebär att seminariet hotas för att det är en dyrare undervisningsform än föreläsningen. Lisa Öberg menar att en omfattande genomlysning av hur det verkligen ser ut i dag, gällande användningen av lärartiden sannolikt skulle visa ett chockerande resultat.
– Jag tror att orimligt mycket tid ägnas åt rättning, särskilt av hemtentor utan begränsad textlängd, i förhållande till personlig kontakt med studenterna.
Med en omfördelning av arbetstid skulle mer kraft kunna ägnas seminarier, en form som ger nödvändig arbetslivskompetens och träning i argumentation och samtal.

Bland lärarna pågår, enligt Lisa Öberg, en ständig diskussion om vad som är ett bra seminarium, om misslyckanden och utbyte av konkreta tips.
– Att leda ett seminarium är en konst som kräver lång erfarenhet, kunskap och fingertoppskänsla, som det inte är givet att doktorander och vikarierande lärare besitter.
– I bästa fall får studenterna möta framstående forskare som lyckas förmedla att också de är studenter, i bemärkelsen ständigt beredda att lära sig något nytt.

MarieLouise Samuelsson
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Oskar MacGregor

kronikapuff-oskar

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023