Lars Geschwind forskar om högre utbildning och har bland annat jobbat på Uppsala universitet, Högskoleverket, Vetenskapsrådet, ett privat analysföretag, forskningsinstitutet Sister och nu KTH. Frågan om det verkligen är bra att forska om sig själv och sin egen verksamhet har ofta dykt upp.
– Det är en fråga jag förhåller mig till dagligen. Jag gör ett antal studier av KTH:s verksamhet och kan samtidigt sitta som forskningsledare och handleda en doktorand. Samtidigt finns det en poäng med att jag själv är en del av praktiken.
Han upplever att det ställs höga krav på forskare som studerar den egna verksamheten. För att behålla förtroendet och legitimiteten behöver de vila i gedigen empiri samt ordentliga teorier och metoder.
– Det är en avgörande fråga. Annars kan det i värsta fall uppfattas som ett inlägg i debatten utifrån ens egen position. Det är viktigt att fråga sig vad syftet är, så att det inte blir navelskåderi.
Lars Geschwind tycker att det behövs mer gedigna analyser, både empiriska och teoribaserade, i debatten om vad som är bra kvalitet, vad högskolan borde göra, hur den ska styras och hur pengarna ska fördelas. Samtidigt finns det ofta förväntningar på forskningen om snabba lösningar. Han menar att det är en berättigad förväntning på ett kunskapscentrum, men det kan inte vara allt, särskilt inte om man vänder sig till forskare.
– Då måste forskningen också få vara långsiktig, ibland ge fler nya frågor än svar och ge grogrund till en längre och mer stabil kunskapsbas. Vi måste både kunna studera om en viss modell för forskarutbildning är bra och mer strukturella frågor, som vad som är en attraktiv akademisk karriär.