Oklara regler ger oklara utslag

Ett plagiatärende vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har slutat i ett frågetecken. Universitetskanslersämbetet, UKÄ, kan i avsaknad av riktlinjer inte avgöra om lärosätet gjort fel. Myndigheten kräver nu att regeringen klargör vad som gäller.

Plagiatärendet vid SLU har pågått sedan 2012 och avslutas nu utan något egentligt avgörande.
– När man blir friad från anklagelser om plagiat och ett lärosäte agerar som SLU kan man inte riktigt bli frikänd, säger SULF:s chefsförhandlare Robert Andersson.
Professor Mats Lieberg vid SLU blir i oktober 2012 anmäld för misstänkt plagiat i flera fall, det görs en utredning vid lärosätet som i ett beslut i juni 2013 kommer fram till att i ett fall har professorn gjort sig skyldig till plagiat.
Ärendet går vidare till rektor och sedan till Statens ansvarsnämnd för att den ska besluta om påföljd.
Statens ansvarsnämnd meddelar i november 2013 att det inte blir någon påföljd och skriver i beslutet att SLU:s utredning inte har visat att det var fråga om plagiat utan snarare slarv vid citering.
SULF tar nu som ombud för Mats Lieberg kontakt med SLU och påpekar att enligt SLU:s egna regler ska universitetet upprätta professorns förtroende eftersom han blivit frikänd av Statens ansvarsnämnd.
SLU menar då att man inte kan tolka Statens ansvarsnämnds beslut som att professorn blivit frikänd. Lärosätet anser att det inte är Statens ansvarsnämnds uppgift att överpröva lärosätets beslut, utan enbart att bedöma om det ska bli någon påföljd eller inte. SLU hävdar därför fortfarande att professorn är skyldig till plagiat.

– Jag har ju friats i Statens ansvarsnämnd och ändå gör SLU en helt annan tolkning och hävdar att jag fortfarande är skyldig till det jag friats för i högre instans. Jag tycker det är väldigt märkligt att ett universitet kan ta sig den rätten. Det innebär att jag inte har någon möjlighet att överklaga eller gå till någon annan instans. Då hamnar man i ett rättslöst läge, säger professor Mats Lieberg.
Universitetsläraren har varit i kontakt med SLU:s chefsjurist Lennart Jonsson som avböjer att kommentera ärendet.
SULF ifrågasätter i en skrivelse i februari 2014 SLU:s agerande och menar att professorn genom lärosätets agerande aldrig kan bli rentvådd från misstankar om plagiat.

Under tiden blir Mats Lieberg uppsagd på grund av arbetsbrist, han är drygt 65 år och det blir en uppgörelse som innebär att han lämnar lärosätet och går i pension.
– Men i slutet av 2014 anmälde han med hjälp av SULF ärendet till UKÄ och begärde granskning av förfarandet att ett lärosäte, som vi menar, sätter sig över Statens ansvarsnämnds beslut, säger Robert Andersson.
I sitt beslut riktar UKÄ kritik mot SLU på en punkt, handläggningstiden är för lång, åtta månader i stället för maximalt 150 dagar enligt lärosätets eget reglemente.
Men UKÄ kritiserar inte SLU i huvudfrågan. UKÄ menar att eftersom det saknas nationella riktlinjer om hur lärosätena ska utreda misstankar om oredlighet i forskning så går det inte att komma fram till om SLU brutit mot några regler eller inte.

UKÄ vänder sig därför till regeringen och begär att få klara regler. Vilket för övrigt också Sveriges Universitets- och högskoleförbund, SUHF och Vetenskapsrådet tillsammans tidigare gjort i en skrivelse 2013.
– SULF anser att det vore bättre med en central prövning av ärenden om oredlighet i forskningen i stället för att utreda dem nära verksamheten. Det skulle bli bättre legitimitet, kommenterar Robert Andersson.

 


Kategorier: Artiklar, Etik, Politik, Villkor