Under 2013 brottades Malmö högskola med stora ekonomiska problem vilket ledde till relativt omfattande uppsägningar av lärare vid högskolan. Eftersom målsättningen var att studenternas undervisningstid skulle förbli oförändrad krävde ledningen på högskolan att arbetstidsavtalet skulle omförhandlas och att professorernas forskningstid skulle användas till undervisning. Pressen var stor när de fackliga företrädarna ställdes inför valet: utökad undervisning för professorerna eller fortsatt uppsägning av disputerade lärare, inklusive professorer. Det nya arbetstidsavtalet resulterade i att professorerna vid högskolan fick en ökad undervisning upp till 80 procent av den totala arbetstiden mot tidigare 50 procent. Forskningstiden minskades alltså generellt med 30 procentenheter vilket innebär att professorer vid Malmö högskola i dag inte har mer utrymme för forskning än andra disputerade lärare. Därmed blev det professorerna som betalade högskolans ekonomiska underskott med en kraftigt förminskad forskningstid.
Varför är då detta ett problem? Är det inte bra att professorerna vid högskolan deltar mer i undervisningen och bidrar till ökad kvalitet i studenternas lärande? Utan tvekan bidrar professorer till en ökad kvalitet i undervisningen men samtidigt ser vi en uppenbar risk att den reducerade forskningstiden leder till en avprofessionalisering av en viktig expertgrupp i samhället och på högskolan. Varför ska vi över huvud taget ha professorer om de inte får ägna sig åt forskning, innovation och utveckling, och vad händer med deras expertkunskaper om de inte får fortsätta sin forskningsgärning? Vi anser att den kraftigt minskade forskningsvolymen innebär en stor risk för kvalitetssänkning av högskolans verksamheter vilket på sikt innebär negativa konsekvenser för våra studenters utbildningar, regionens utveckling och Malmö högskolas möjligheter att hävda sig på både den nationella och den internationella forskningsarenan.
För att kunna upprätthålla kvalitet i forskning och utbildning på högskolorna måste det finnas ett utrymme för professorer och andra disputerade lärare att bedriva forskning i tjänsten. Det är professorerna som ska leda forskningen och söka medel till forskningsprojekt ifrån olika forskningsfinansiärer. Professorerna ansvarar för forskarutbildningen och handledningen av högskolans doktorander som också blir framtidens lärare vid högskolor och universitet. Vi ska sitta i betygsnämnder, ingå i expertgrupper, granska vetenskapliga artiklar och vara examinatorer i olika sammanhang. Enligt högskoleförordningen ska en professor ägna merparten av sin arbetstid åt forskning och forskningsrelaterade arbetsuppgifter. Malmö högskola bryter även mot statsmakternas intentioner i detta avseende.
Hur ser då professorerna på det nya avtalet och effekten av det? För att undersöka detta närmare genomförde professorskollegiet en omfattande enkätundersökning bland sina medlemmar vid Malmö högskola. Resultatet visade att mer än hälften av professorerna, omedelbart efter att det nya arbetstidsavtalet trädde i kraft, upplevde en förändrad arbetssituation och 73 procent uppgav att avtalet försämrat deras möjligheter att genomföra forskning. Enkäten visade också att så mycket som 57 procent av professorerna överväger att lämna Malmö högskola och att nästan var femte professor aktivt sökt eller söker nya tjänster. Följande citat sammanfattar det som flertalet deltagare i enkätundersökningen ser som det mest allvarliga hotet med det nuvarande arbetstidsavtalet:
”Som professor förutsätts man leda och organisera forskningen lokalt men också delta aktivt i det internationella forskarsamhället. Det är svårt att uppfylla den rollen med så lite forskningstid och konsekvensen blir att man tackar nej till uppdrag som att vara referee, sakkunnig och så vidare, men även till att delta i internationella projekt som potentiellt skulle kunna generera pengar. Det är väl även tveksamt om man kan behålla en hög internationell nivå på den forskning man gör nu.”
Vi i professorskollegiet menar att Malmö högskola har långt kvar till den målbild som beskrivs i högskolans vision. I dokumentet står att ”Malmö högskola 2020 är en global förebild för hur lärosäten genom forskning och utbildning tar en aktiv roll i hållbar samhällsutveckling” samt att ”Malmö högskolas forskning, utbildning och innovationsverksamhet är gränsöverskridande och har stort internationellt genomslag”.
Försämringarna av professorernas forskningstid innebär att kvaliteten på den akademiska verksamheten vid Malmö högskola är hotad. Sveriges universitet och högskolor har tre lika viktiga uppdrag: undervisning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. Försummar man en av dessa uppgifter försämras också kvaliteten i de övriga.
För Professorskollegiet vid Malmö högskola :
Björn Axtelius , professor, Odontologiska fakulteten, Malmö högskola,
Monika Edgren, professor, Kultur och samhälle, Malmö högskola,
Jean Hudson, professor, Kultur och samhälle, Malmö högskola (v.ordf. i Saco-S vid Mah),
Anders Jakobsson, professor, Lärande och samhälle, Malmö högskola,
Sara Jonsdotter, professor, Hälsa och samhälle, Malmö högskola,
Bodil Liljefors-Persson, professor, Lärande och samhälle, Malmö högskola,
Christina Lindh , professor, Odontologiska fakulteten, Malmö högskola,
Tuija Muhonen, professor, Kultur och samhälle, Malmö högskola,
Bengt Nilsson , professor, Teknik och samhälle, Malmö högskola,
Lars Plantin , professor, Hälsa och samhälle, Malmö högskola,
Björn Sundmark, professor, Lärande och samhälle, Malmö högskola,
Per-Anders Tengland, professor, Hälsa och samhälle, Malmö högskola
Replik från Malmö högskolas vikarierande rektor och vicerektor
