Kvinnliga rektorer längst ner i löneligan

Flera kvinnliga rektorer ligger i botten av lönelistan för rektorer på universitet och högskolor. Men det beror inte på deras kön hävdar departementsrådet Claes Lindgren, chef för Enheten för statlig arbetsgivarpolitik, ESA, som ansvarar för statliga rektorers lönesättning.

Personliga meriter, verksamhetens komplexitet, storlek på budgeten och antal anställda är sådant som ska påverka lönen för en rektor vid ett statligt universitet eller högskola, enligt Claes Lindgren.

Av de tio rektorerna som tjänar minst vid högskolor och universitet är sju stycken kvinnor. Flera av kvinnorna är förutom att de är kvinnor också rektorer för konstnärliga utbildningar. Vad beror kvinnornas lägre lön på?

– Vi har glädjande nog fått många nya kvinnliga rektorer men flera av dem är chefer för myndigheter som inte har så många anställda och det är huvudorsaken till deras lön. En annan faktor kan vara den allmänna lönenivån på den konstnärliga utbildningen. Skillnaden mellan rektors lön och andra anställdas kan inte vara för stor.
– Vid lönesättningen försöker vi alltid bortse från irrelevanta omständigheter. Och det är därför naturligt att rektorerna för exempelvis universiteten i Stockholm, Lund, Göteborg och för Karolinska institutet ligger relativt högt lönemässigt, och det gör de oavsett kön, säger Claes Lindgren.

Det är på ESA som lönerna för rektorer fastställs. Och till skillnad från de flesta på arbetsmarknaden har rektorerna ingen facklig organisation att ta hjälp av om de är oeniga med arbetsgivaren.
– Rektorerna tillhör en frikrets där facket har avsagt sig förhandlingsrätten. Vi på ESA anger de normer som ska gälla för regeringens lönepolitik gentemot statliga myndighetschefer, säger Claes Lindgren.


Kategorier: Artiklar, Jämställdhet, Ledarskap, Villkor