”Manliga professorer inkvoterade”

Det är ett problem att män i praktiken kvoteras in att dominera professurerna, menade utbildnings- och forskningsministern på torsdagens Almedalsseminarium om jämställdhet. För att komma framåt vill Göteborgs universitet få ett uppdrag om jämställdhetsintegrering.
Bild på Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet och ordförande i SUHF, i panelen tillsammans med Helene Hellmark Knutsson, utbildnings- och forskningsminister
Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet och ordförande i SUHF, i debattpanelen tillsammans med Helene Hellmark Knutsson, utbildnings- och forskningsminister.

Det var en namnkunnig panel med två ministrar och flera chefer som intog podiet på torsdagens seminarium ”Från löften till beslut – så blir akademin jämställd” som arrangerades av SULF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, och Nationella sekretariatet för genusforskning.
Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet, anmälde sig som frivillig att ta sig an ett uppdrag om jämställdhetsintegrering från regeringen.
– Det hjälper inte att ha olika personer med jämställdhetsansvar, hela verksamheten måste se jämställdheten som en viktig del, sa hon.
Utbildnings- och forskningsministern Helene Hellmark Knutsson svarade att hon tog till sig önskemålet. Hon kände sig hoppfull om att tempot kommer att öka, det måste det göra – annars dröjer det tre, fyra decennier innan akademin blir jämställd, sa ministern. Expertgruppen för jämställdhet som hon har tillsatt har beskrivit det som att det går bra att jobba med jämställdhet så länge det inte stör männen.
– Vi har ett jämställdhetsproblem i forskningen där vi kvoterar in 75 procent män till professurerna. Ska vi nå upp till 75 procent män blir det en del mediokra män, sa Helene Hellmark Knutsson.
SULF:s förbundsdirektör Git Claesson Pipping menade också att jämställdhet handlar om kvalitet.
– Så länge det finns en systematisk, könad nedvärdering av vissa meriter och en uppvärdering av andra meriter så är det inte de bästa forskarna som får de bästa möjligheterna, sa hon.

Vem avgör vad som är kvalitet?
Fredrik Bondestam, forskningssamordnare på Nationella sekretariatet för genusforskning, har märkt en förändring sedan 1990-talet då jämställdhet sågs som en särskild fråga, till nu då det ses som just en kvalitetsfråga.
– Det verkar finnas konsensus om att jämställdhet och kvalitet hänger ihop, men jag vill veta hur. Här finns ett stort utvecklingsarbete att förstå och problematisera kvalitetsbegreppet ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi får inte hamna i en situation där vi säger att jämställdhet är en kvalitetsfråga men att det inte betyder något, sa han.
Malin Rönnblom, docent i genusvetenskap, påpekade att det är viktigt att titta på vem som har makten att avgöra vad kvalitet och god forskning är. Att det behövs en medvetenhet om att det inte finns en objektiv bedömning, att meritokratin är eftersträvansvärd men alltid fallerar.
– Det finns en underliggande tanke om att kvalitet är objektiv, så är det inte, sa hon.

Git Claesson Pipping tillade att många inte ser sin egen makt i bedömningssituationer, att makt inte syns uppifrån.
– Är jag en framgångsrik forskare som får mycket pengar så är jag fullständigt övertygad om att jag får det för att jag är mer meriterad och inte för att jag är man.

Tydligare styrning
Fredrik Bondestam menade att det inte kan fortsätta vara en akademisk frihet att underfinansiera kvinnor som forskar, det behövs någon form av styrning. Men när han säger det åker ofta autonomiparaplyet upp: rör inte vårt anslag!
– Fine, tänker jag. Då behöver vi någon form av uppföljningssystem för forskningsfinansiering med jämställdhetsperspektiv. Sedan ska jämställdhet genast skrivas in i examensordningen, på ett konkret och tydligt sätt, och även jämlikhet eller ett intersektionellt perspektiv.
Git Claesson Pipping berättade att hon blir ledsen när hon ofta läser tomma ord i den forskningspolitiska propositionen och i budgetpropositioner. Hon efterlyste mer konkretion. Vad menas med jämställdhet?
– Ge oss ordentligt med fasta forskningsresurser och ett tydligt uppdrag till lärosätena att resurserna ska användas för att stärka utbildning och forskning ur ett jämställdhetsperspektiv, sa Git Claesson Pipping.

Högskolesektorn avgörande
Jämställdhetsminister Åsa Regnér upplever att det finns mindre motstånd inom förvaltningen numera. Tidigare behövde hon lägga ner mycket tid på att förklara varför man ska jobba med jämställdhet, nu är det mer fokus på hur det ska gå till.
Universitets- och högskolerådet och Universitetskanslersämbetet är två av 41 myndigheter som har fått i uppgift att arbeta med jämställdhetsintegrering.
– Jämställdhetsfrågor är i stor utsträckning en omfördelning av makt. Det är säkert därför det tar lång tid många gånger, sa Åsa Regnér.
Universitetskansler Harriet Wallberg är glad över att uppdraget är långsiktigt eftersom det tar tid.
– Vår sektor avgörande. Det är vi som kompetensförsörjer hela landet och då är det viktigt att vi jämställdhetsintegrerar den verksamhet som vi verkar i, sa Harriet Wallberg.
Hon menade att Universitetskanslersämbetet, UKÄ, nu måste tänka mer på hur den presenterar data och gör analyser. Hon är övertygad om att myndigheten kommer att ställa andra frågor till lärosätena.

Vetenskapsrådet var med i den första omgången myndigheter som fick uppdraget att jämställdhetsintegrera. Förvaltningschefen Ann Fust berättade att arbetet är konkret. Myndigheten gör analyser, sätter upp mål, följer upp, utvärderar och åtgärdar.
– I forskningsfinansieringsprocessen har vi sett hur strukturerna ser ut och beredningsgrupperna resonerar. Till exempel bedömdes kvinnor och män olika. Vi har utbildat dem som sitter där för att de ska kunna få syn på sig själva och har även observatörer i grupperna, sa hon.


Kategorier: Artiklar, Jämställdhet, Politik
Lärosäten: Göteborgs universitet