– I Sverige är forskningsbudgeten betydligt högre än undervisningsbudgeten, och så har det varit länge. Det sänder en signal om att forskningen har en väldigt stor betydelse, kanske en större betydelse än undervisningen, sa Sylvia Schwaag Serger, direktör för internationell strategi på Vinnova.
Hon inledde seminariet ”Bättre undervisning kommer inte av sig självt. Så utvecklar vi pedagogiken i högskolan” som arrangerades av SFS och Sveriges universitets och högskoleförbund, SUHF, i Almedalen på tisdagen.
Sylvia Schwaag Serger är medförfattare till rapporten ”Utbildning, forskning, samverkan. Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley?”. Hon berättade att 70 procent av budgeten i Lund och Uppsala går till forskning medan de två amerikanska universiteten lägger en större del av budgeten på undervisning jämfört med forskning. Många amerikanska studenter väljer också sina universitet utifrån att det där finns välkända professorer som de vill bli undervisade av.
– När vi intervjuade internationella studenter i Lund sa de att ”vi kom till Lund eftersom det här finns en superkänd professor i nanofysisk eller liknande, men vi har aldrig sett honom eller henne”.
Schwaag Serger tycker dock att man ska akta sig för snäva krav på högskolepedagogisk utbildning.
– De bästa lärarna jag hade på John Hopkins var före detta utrikesministrar från USA. Sådana får man inte om man ställer kravet på högskolepedagogisk utbildning.
Bara ett fåtal har ett konsekvent system
Johan Alvfors, vice ordförande för SFS, menade att ett standardiserat stöd till utveckling av högskolepedagogiken inte motverkar möjligheten att rekrytera de lärare och studenter som behövs. I rapporten ”Alla fattar utom jag” visar SFS att bara 31 procent av lärosätena kräver att all undervisande personal ska ha någon form av högskolepedagogisk utbildning.
– Det är ett symtom på hur utbildningsuppdragets status ser ut. Bara ett fåtal lärosäten har ett konsekvent system för att bedöma och belöna den pedagogiska skickligheten på ett rättssäkert sätt, sa Johan Alvfors.
Pedagogisk skicklighet finns i förordningen, det är något som vi ska bedöma, åtminstone för lektorer och professorer, sa han vidare och ville ha ett nationellt system. Statssekreterare Anders Lönn menade att det är lärosätenas ansvar att driva den pedagogiska utvecklingen och se till att det finns ett pedagogiskt meriteringssystem som lever upp till förordningens krav på pedagogisk skicklighet.
– Staten har en roll att säkra och utvärdera att utbildningarna håller en hög kvalitet och att målen nås. Om det görs en nationell samordning kan staten eventuellt ha en roll.
Signaler leder till bristande engagemang
Sigbritt Karlsson, rektor vid Skövde universitet, höll till viss del med om SFS kritik.
– Det här med att bedöma pedagogisk skicklighet svajar ganska ofta.
Hon berättade om en rapport där elva lärare var involverade i en 7,5-poängskurs och ingen ville hålla mer än en föreläsning. Något som hon tycker tyder på brist på engagemang, ett engagemang som hon ser mer hos internationella kollegor.
– Vi är ju människor och förhåller oss till den ökade forskningsbudgeten och signalerna om att forskningen är det viktigaste. Säger man att du ska publicera många artiklar och söka mycket externa forskningsbidrag, då gör man ju gärna det. Då blir några goda lärare och hinner inte riktigt med forskningen medan andra tar forskarspåret.
”Ge oss ett samlat anslag”
Johan Alvfors berättade att han under måndagen pratat med personer från utbildningsutskottet som menade att lärosätena själva måste klara av att samordna sina meriteringssystem, samtidigt som rektorer på samma seminarium sa att de aldrig kommer att klara av att komma överens om de inte får ett uppdrag att komma överens.
– Vi måste ha ett generellt system som omfattar alla lärare, men staten behöver inte styra exakt hur det ska se ut, sa Johan Alvfors.
Anders Lönn höll fast vid att det redan ingår i högskolornas huvuduppdrag.
– Men vill de absolut ha det uppdraget, visst, men helst inte. Jag förväntar mig faktiskt att lärosätena tar ansvaret att samverka. Men att se det som en del av ett kvalitetsutvärderingssystem är jag inte främmande för.
Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet, satt i publiken och frågade Anders Lönn om ett samlat anslag för forskning och utbildning.
– Ge oss uppdragen, men att vi sedan får hantera pengarna själva. Det skulle skicka en signal att ”vi tycker att utbildningen är viktig och den ska kopplas till forskningen”.
Statssekreteraren var dock inte med på noterna.
– Regeringen är inte beredd att säga att vi ska ha ett samlat anslag. Men vi är beredda att föra en diskussion om det, den frågan behöver belysas ordentligt. I dag är det två påsar och när riksdagen fattar beslut vet man att en viss del går till utbildning, sa Anders Lönn.
