Vid Amsterdams universitet har protesterna pågått hela våren. I fjol demonstrerade man mot planerna på att göra om studiebidrag till studielån och under våren har studenterna ockuperat humanistiska fakulteten och krävt ett ”nytt universitet”, demokratiskt och med insyn i ekonomin, dessutom för att tillfälligt anställda lärare ska få bättre villkor.
Efter att universitetsledningen försökt stämma de ockuperande studenterna drevs dessa ut av polis. Ett massmöte utomhus ledde till att universitetets centrala administrationsbyggnad ockuperades. Till följd av händelserna har universitetets styrelseordförande avgått.
Studentprotesterna har spridit sig till en rad andra städer i Nederländerna.
Också i många andra länder har studenter och universitetslärare protesterat mot olika typer av marknadsdrivna reformer, eller mot odemokratiska utbildningssystem.
Ett exempel är att de våldsamma demonstrationerna i Santiago de Chile har återkommit. Studenterna kräver bland annat att universitetsutbildning ska vara kostnadsfri.
I Storbritannien har studenter under flera år protesterat våldsamt mot höjda studieavgifter och kommersialiseringen av utbildning och också i Australien har det förekommit stora protester mot förslag att höja avgiften för universitetsutbildning.
Nu har bedömare i Nederländerna dragit paralleller mellan de nuvarande händelserna och studentprotesterna 1968–69.
Kommer studentprotesterna till Sverige?
– Både ja och nej. Förra året mobiliserade vi många studenter mot förslaget att sänka studiebidraget. De agerade inte på gatorna, men i sociala medier och andra media. Alla studentorganisationer slöt upp och jobbade gemensamt mot dåvarande regeringen och den blev tvungen att backa. Vi har en stark tradition att påverka genom direkta möten och genom opinionsbildning. Om de kanalerna skulle äventyras kunde det hända här också, säger Rebecka Stenkvist, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS.
