Universiteten har dålig kontroll över bisysslor

Den som är lärare på ett universitet eller en högskola kan ibland erbjudas ett extrajobb eller kanske själv välja att starta en egen verksamhet. Formellt kallas det bisyssla. Det kan vara okej med en bisyssla men reglerna är snåriga och det kan vara svårt att veta om bisysslan är tillåten eller inte. Och i värsta fall kan man bli av med jobbet. Universitetsläraren hjälper dig att reda ut vad som gäller.

Vad räknas som bisyssla?
En bisyssla är i princip varje syssla eller verksamhet som en statsanställd tillfälligt eller permanent ägnar sig åt vid sidan av sin anställning och som inte direkt rör privatlivet. Det kan innebära att man arbetar extra i en anställning, utövar uppdrag eller bedriver egen verksamhet vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det är utan betydelse om bisysslan ger ekonomisk ersättning eller inte.
Det som däremot inte är en bisyssla är aktiviteter av olika slag som typiskt hör till privatlivet, till exempel att utöva en hobby eller att sköta sin och familjens egendom och privata angelägenheter.
När man väl vet om man ägnar sig åt en bisyssla är blir nästa steg att avgöra om bisysslan är tillåten eller inte.
Begränsningar finns för:

• förtroendeskadliga bisysslor
• arbetshindrande bisysslor

Får inte riskera jäv
I lagen om offentligt anställda, LOA, kan man läsa att arbetstagare inte får åta sig en bisyssla som innebär risk för att jäv uppkommer eller som är förtroendeskadlig.
Enligt högskolelagen har lärare på universitet och högskolor en större möjlighet än andra statligt anställda att ha en bisyssla:
”En lärare vid en högskola får vid sidan av sin anställning som lärare ha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, om läraren därigenom inte skadar allmänhetens förtroende för högskolan. En sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens arbete inom ramen för anställningen.”
Men förbudet gäller inte bara bisysslor som kan rubba förtroendet till arbetstagarens egen opartiskhet. Han eller hon får inte heller åta sig sådana bisysslor som kan rubba förtroendet till opartiskheten hos någon annan arbetstagare vid myndigheten eller skada myndighetens anseende. Vidare är bisysslans omfattning och beskaffenhet av betydelse.
Fackliga, politiska eller andra förtroendeuppdrag ses oftast som en tillåten bisyssla.
Om en arbetstagare har en bisyssla som inte är okej enligt reglerna så ska arbetsgivaren agera.
Justitieombudsmannen, JO, har funderat över vad arbetsgivaren ska göra i en sådan situation, och säger att den anställde först ska informeras om arbetsgivarens inställning.
”Först om arbetstagaren vägrar att efterkomma en rekommendation härvidlag, kan det bli aktuellt att överväga disciplinära åtgärder. Om arbetstagaren trots att han meddelats disciplinpåföljd inte upphör med bisysslan, kan han sägas upp eller avskedas från anställningen”, skriver JO.

”Bisysslor bra för lärare och universitet”
Rent allmänt är det positivt att universitetslärare har bisysslor, och enligt högskolelagen får man ha sådana. Bisysslan är ofta ett sätt att ekonomisera kunskap man har skaffat sig och samtidigt göra både sig själv, sin forskning och sitt universitet kända. Det säger Carl Falck, arbetsrättsjurist på SULF.
– Bisysslan ger dessutom också ofta nya perspektiv. Enda gången som en bisyssla egentligen kan vara negativ är när bisysslan tar över på bekostnad av det ordinarie arbetet. Men man ska följa de regler som finns för bisysslor, annars kan man råka illa ut, inte minst om någon vill åt en.
Carl Falck poängterar att universitetslärare har rätt att ha bisysslor. Samtidigt finns det vissa bisysslor som man inte har rätt att ha. Begränsningar finns enligt lagen om offentligt anställda, LOA, för: förtroendeskadliga bisysslor, arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor.
– Gången är att universitetet ska informera om vad som gäller beträffande bisysslor, sedan ska man anmäla sin bisyssla till universitetet.

”Stort mörkertal”
Universitetslärarens sammanställning av universitetens statistik över bisysslor visar att minst en tredjedel av alla universitetslärare har en bisyssla. Men Carl Falck tror att siffran är ännu högre.
– Det finns nog ett mörkertal där. Många kan också ha en enskild firma som väcks till liv inför exempelvis en bokpublicering.
För Carl Falck är själva anmälan av bisysslan central. Den innebär att den enskilde läraren har fullgjort det som är dennes skyldighet. Sedan är det upp till universitetet att ta ställning utifrån de regler som finns för bisysslor.
– Bisysslorna ska hanteras på ett rättssäkert sätt. Och en anmälan av bisysslan ska göras till universitetet centralt, på webben eller annat sätt. Det viktiga är att det görs en enhetlig och objektiv bedömning av bisysslan. Alla ska behandlas lika, säger Carl Falck.

Varierande kunskap om bisysslorna på universiteten
Flera universitet har centralt dålig kontroll över hur många som har anmält en bisyssla och vilka bisysslor som är anmälda. Det framgår av Universitetslärarens sammanställning av anmälda bisysslor. På andra universitet har man desto bättre kunskap.

1. Källa: universiteten
2. Undervisande och forskande personal omräknat till helår 2014 enligt SCB

Läs också artikeln Rektorer har inte anmält bisysslor