Brittiska forskare vände förtroendekris

En allvarlig kris i allmänhetens förtroende för forskning. Det ledde till skapandet av en särskild organisation för kommunikation mellan forskare och media i Storbritannien.
– Vi är en del i en revolution, relationen mellan forskning och media har förändrats totalt på tolv år, säger Fiona Fox, chef för Science Media Centre.

Årets Forum för forskningskommunikation under Vetenskapsfestivalen i Göteborg ägnades åt erfarenheter från Storbritannien. Den sensationslystna brittiska tabloidpressen frossade under 1990-talet i larm och spred misstro mot forskningen i samband med bland annat galna kosjukan, debatten om genmodifierade grödor och uppfattningen att trippelvaccin orsakade autism.

Pressen gav stort utrymme åt kritiker av vetenskapliga framsteg men forskarna teg. De ansåg att om de tog debatten skulle det bara innebära ytterligare publicitet för de tokiga idéerna.

Samlar de bästa forskarna
I kölvattnet på krisen tillsatte överhuset en kommitté som ledde till bildandet av Science Media Center 2002. Organisationen är helt oberoende och samlar de allra bästa forskarna inom sina områden och har dem i beredskap för att de ska kunna uttala sig när det behövs.

Science Media Center jobbar på tre olika sätt.

Det första är snabba reaktioner som svar på aktuella nyheter, det kan vara svininfluensa, hästkött i maten, tsunamin i Japan, aska efter vulkanutbrott, översvämningar eller ebolavirus.

– Vi väntar inte på att media ska komma till oss utan vi går till vår databas med över 3 000 toppforskare och tekniker och frågar om vad de kan bidra med och så tar vi kontakt med media och säger att de kan prata med de här experterna, säger Fiona Fox.

Det gör det mycket enkelt för media att få korrekt vetenskaplig information.

– Vi jobbar snabbt, varje fråga kanske är het bara en halv dag. Och journalisterna som ska skriva fyra-fem artiklar om dagen citerar direkt ur våra pressreleaser.

Förebygger sensationsjournalistik
Det andra sättet som Science Media Center jobbar på är att göra summeringar och sätta in forskning i sitt sammanhang. Här agerar organisationen proaktivt.

– Vi får pressreleaser från de 10–15 ledande vetenskapliga tidskrifterna och letar bland dem efter ämnen som kan bli sensationsjournalistik eller felrapporterade och kopplar in oberoende experter som kan sätta in forskningsrönen i ett sammanhang.

Ett typiskt exempel från 2008 är att fuktkräm kan ge hudcancer.

– En klassisk förstasidesstory, men bara visat i djurförsök med möss. Våra oberoende experter sänkte storyn genom att påpeka att möss har päls, det har inte människor, och att de två typerna av hud inte kan jämföras.

Ett annat exempel är en studie från 2012 som visade att genmodifierad majs orsakar tumörer hos råttor.

– Vi skickade artikeln till ett brett urval forskare. Inom ett par timmar hade våra forskare funnit att artikeln var mycket svag, de råttor som använts i försöket får alltid tumörer efter två år.

Rädda att missa bra historier
Det tredje av Science Media Centers arbetssätt är att anordna regelbundna briefings för media. Forskare kan då sätta agendan och förekomma nyhetshets.
I Storbritannien finns det fortfarande vetenskapsjournalister och på Science Media Centers träffar kan de under en timme möta sex–sju av de bästa experterna i ett ämne.

– Och journalisterna kommer, de är rädda att missa bra historier.

Science Media Center lägger ned mycket tid på att medieträna forskarna och förbereda dem för mötet med journalister.

– En av våra huvuduppgifter är att förmå forskare att ställa upp i media. Det finns fortfarande en föreställning att forskare som medverkar i media inte är bra forskare. Men vi hävdar att en del i att vara en framstående forskare är att medverka i media. Och om de inte uttalar sig kommer någon annan som inte har deras kunskaper att göra det. Vi uppmanar forskarna att se en kris som exponeras i media som en möjlighet att få ut information om sitt ämne, säger Fiona Fox.


Kategorier: Samverkan, Utland