Att bygga en forskningsnation 

Moçambique är ett av världens fattigaste länder och Sidas näst största biståndsmottagare. I snart 40 år har det svenska biståndet stöttat forskning och högre utbildning här. Just nu pågår ett stort program med masterstudenter, doktorander och fyra nya masterutbildningar. 
Startbild-Maputo

Jag är själv en produkt av internationellt bistånd. Min första dator var från Sverige, det var en sådan där stor Toshiba.

Arlindo Chilundo måttar med händerna och formar en stor gammaldags dator i luften. Silvergrå strån blandar sig i det svarta håret. Där ute vaktar beväpnade män den stora guvernörsvillan. House number one. Arlindo Chilundo är nybliven guvernör i Niassa i norr och har flyttat till provinshuvudstaden Lichinga, ett av Moçambiques fattigaste områden. Elektriciteten är utslagen efter stora översvämningar i mellersta delen av landet.

Han har precis slutat på posten som vice utbildningsminister med ansvar för högre utbildning, ett resultat av valet i oktober. Under fem år ägnade han sig åt att bygga upp en strategi för att få in mer pengar till högre utbildning. Det handlade framför allt om att öka andelen studenter som betalar studieavgift. Hur stor del av avgiften som studenterna betalar beror på hur mycket de eller deras föräldrar tjänar.

Arlindo Chilundo har också jobbat för att fler kurser i naturvetenskap, ingenjörsvetenskap och medicin ska starta. Majoriteten av studenterna pluggar samhällsvetenskap, och det är inte vad Moçambique behöver mest.
– Den största utmaningen för landet är att bygga ett starkt humankapital med kompetens för att exploatera naturresurser på ett hållbart sätt. På så sätt ska vi driva fattigdomen ur vår jord.

”Lärarnas utbildningsnivå största problemet”
Han växte upp när Moçambique fortfarande var en portugisisk koloni. Det svenska biståndet hjälpte honom till en utbildning i afrikansk ekonomi och social historia. Amerikanskt stöd ledde vidare utomlands och Chilundo tog sin kandidat i Tjeckoslovakien och därefter doktorsexamen i USA. Sedan tillbaka till Moçambique som chef för historiska institutionen vid det största statliga lärosätet, Universidade Eduardo Mondlane, UEM.
– De svenska pengarna har betytt mycket. Vi har kunnat stärka forskningen och utbilda personalen. Vårt största problem är lärarnas utbildningsnivå, de flesta har bara en kandidat eller master. Vi bedriver också fortfarande mycket lite forskning eftersom det saknas resurser.

Den blekrosa färgen på muren runt UEM flagnar. Där utanför stormar trafiken fram i ett ständigt muller. Innanför dammar den röda jorden i hettan. Akaciaträden med röda blommor skapar små pölar av skugga. De växer överallt här i huvudstaden Maputo. Huvudbyggnaden är nybyggd och vit. Programhandläggaren Vasco Manjate visar upp för en svart trappa som är så blank att den speglar honom. Han berättar att rektorn och vice rektorn snart ska flytta in här.

Mer än hälften i fattigdom
Kontrasten mellan den flagnande muren och den nya huvudbyggnaden utgör en tydlig symbol för Moçambique. Mer än halva befolkningen lever under fattigdomsstrecket samtidigt som ekonomin är en av de snabbast växande i världen. Tillväxten har de senaste åren legat runt sju, åtta procent. Landet är Sveriges näst största biståndsmottagare efter Afghanistan. En del av pengarna går till forskning och högre utbildning, ett samarbete som pågått sedan 1978.

Under den pågående programperioden, 2011–2015, är 13 forskningsprogram igång. De fokuserar på allt från hiv till jordbruksteknik och medicinsk strålningsfysik. Perioden närmar sig sitt slut och 66 masterstudenter och doktorander har tagit examen eller är på sluttampen av sin utbildning. Svenska universitetslärare hjälper till att utveckla utbildningarna. Det finns bland annat ett stort utbyte om matematik med universiteten i Uppsala och Luleå samt om information och statistik med Örebro universitet. De så kallade sandwichprogrammen innebär att studenterna delvis bedriver sina studier på ett samarbetsuniversitet i Sverige eller Sydafrika och delvis i Moçambique. De som pluggar i Sverige har både en moçambikisk och en svensk handledare.
– Vi har kommit överens med den svenska ambassaden om att förlänga programmet till slutet av 2016 eftersom vissa studenter inte hinner bli klara i tid. De kom igång först hösten 2011 och många har inte möjlighet att studera heltid eftersom de också undervisar på universitetet. Vi behöver tid att förbereda nästa fas i samarbetet, säger Vasco Manjate.

Avtalsperioderna har varierat från tre till fem år. Universitetet berättar vad det vill satsa på ämnes- och systemmässigt, ett förslag som baseras på både UEM:s behov och landets nationella strategi för forskning och innovation.

Långt inbördeskrig
Och det är en hel del som behöver göras efter år av krig och kolonialisering. Frihetskämparna Frelimo slog sig till friheten 1975, men snart rasade inbördeskriget i stället och fortsatte fram till 1992. Diskriminering var vanligt under de 500 åren som koloni.
– Det var svårt för svarta personer att utbilda sig, särskilt på högre nivå. När landet blev självständigt saknade vi kvalificerade lärare. Det är därför stödet från Sverige och andra länder är så viktigt.

Sverige bidrar också med resurser och kompetens för att driva fyra nya masterprogram. De är inriktade på livsmedelsförädling, förädling och hantering av skogsmaterial, kemi och geologi. En stor anledning till att ekonomin spurtar är naturfyndigheter som kol och gas. Men majoriteten av befolkningen saknar kompetens för att jobba inom naturresurssektorn och det råder särskilt brist på civilingenjörer.

Sverige långsiktig samarbetspartner
Den svenska ambassaden delar uteplats med den finska. Orangea stenplattor, gröna växter i en stor kruka, utemöbler i skuggan. Hetta. Cristina de Carvalho Eriksson är förste ambassadsekreterare och handlägger programmet för forskningssamarbetet. Hon sitter vid ett av borden i skuggan och berättar att Sverige i början satsade på att utbilda individer eftersom det knappt fanns några högutbildade personer i Moçambique. De som fanns var utbildade utomlands och andelen doktorer var obefintlig. Senare har forskningsbiståndet övergått till mer av ett systemtänk inriktat på att bygga upp strukturer av kapacitet och förvaltning för att Moçambique så småningom ska kunna bedriva egen forskning av internationell kvalitet.
– Landet har kommit långt från att ha börjat på en så låg nivå. Sverige är också väl sett som långsiktig samarbetspartner här. Vi har varit engagerade i många afrikanska länders frihetskamper sedan 1960- och 70-talet, särskilt i södra Afrika, säger Cristina de Carvalho Eriksson.

Sverige är ett av få länder som har ett långsiktigt forskningsengagemang här. Det nuvarande programmet omfattar 248 miljoner kronor och utgör 90 procent av det utländska stödet till UEM. Tanken är att de nya masterprogrammen ska integreras i tillväxtsektorer som kol- och gasindustrin.
– Vi är också ett av få länder som bedriver forsknings-bistånd på det här sättet, att landet själv driver vilka områden de vill prioritera. Ofta är det annars givaren som sätter upp projekt och kriterier. Jag tror inte att Sveriges närvaro som biståndsgivare gör att regeringen lägger högre utbildning åt sidan och tänker att någon annan tar hand om det. Men det är lite problematiskt, vi vill inte bli tagna för givna.

Ska höja kvaliteten
Cristina de Carvalho Eriksson berättar att arbetet handlar om att höja kvaliteten på utbildningen, forskningen och personalen. I stödet ingår också att bygga upp infrastruktur som laboratorier och tillgång till elektronisk litteratur, biblioteken är ofta ålderdomliga. Sverige stödjer också en nationell forskningsfond som har fokuserat mer på tillämpad forskning än grundforskning. Biståndet går även till en institutionell forskningsfond som masterstudenter och doktorander kan söka stipendier från. Kunskap om att söka och hantera externa forskningsmedel är ytterligare en del.

  • Lichinga
  • UEM Medicinska fakulteten
  • Vasco Manjate

2014 genomförde UEM sin första kvalitetssäkring av 19 grundutbildningar. I framtiden ska även master- och forskarutbildningarna genomgå samma process, något som i längden banar väg för etablering av fler än dagens tre forskarutbildningar.
– Det handlar om att testa metoderna och att få in en kultur av att följa upp utbildningar. Ett problem är till exempel dokumentation, att hålla reda på hur många studenter som är nyinskrivna, utexaminerade och allt däremellan.

Sida har under åren stramat upp rutinerna för uppföljningen och här spelar arbetet mot korruption en stor roll.
– Systemen har blivit tydligare och bättre. Men utbildningsprogrammen är stora och det är viktigt med intern och extern revision varje år. Jag vet att det var en stor korruptionshändelse om utbildning i Moçambique för cirka tio år sedan, men under de senaste åren har det inte funnits några större brister.

Cristina de Carvalho Eriksson är nytillträdd och tycker att det ska bli spännande att påverka nästa fas i samarbetet.
– Biståndsprogram utgår vanligtvis från avtal på tre till fyra år, men inom forskningen hinner vi inte något på den tiden. Det nuvarande programmet är femårigt och det blir nästa också. Det tar tid att förbereda ett nytt avtal och skriva ansökningar.

Forskar om vattenresurser
Ingenjörsfakulteten består av låga gula byggnader. Slitna, skumma korridorer. I en datorsal sitter professor Nelson Matsinhe som är koordinator för ett av forskningsprogrammen, det om integrerad förvaltning av vattenresurser. Han håller uppsyn över en av sina studenter som skriver en tenta. Just nu har programmet fem doktorander och två masterstudenter vid Lunds universitet. Programmet startade 2003 och studenternas utbildning är alltid kopplad till ett forskningsprojekt, det handlar om hydrologi till kustskydd, metoder för att rena vatten och relationer mellan länder där floder rinner över gränserna. Det finns också ett stort behov av forskning på hur landet ska hantera surt lakvatten, en konsekvens av de nya kolgruvorna.
– Vissa säger att det är tur att vi har hittat gas- och kolfyndigheter, andra säger att det är otur. Jag hör till de senare, naturresurser innebär ofta krig. En av våra masterstudenter undersöker hur lång tid det tar innan vattnets PH-värde i vår största flod, Sambezia, når en kritisk nivå. Enligt hans första resultat kommer det inte att hända inom 20 år. Men om gruvaktiviteterna ökar, vilket de gör, finns det en risk, säger Nelson Matsinhe.

Han menar att universitetet och det svenska samarbetet investerar för lite i fältarbete, labbutrustning och forskning. En studie från Nordiska Afrikainstitutet visar att de flesta som utbildat sig inom Sida-programmet kommer tillbaka och arbetar vid UEM. Men de forskar inte i någon större utsträckning eftersom det saknas resurser.
– Det investeras inte mycket i kontinuitet och i slutändan blir satsningarna på att utbilda professionella ett slöseri med pengar. De som utbildar sig får inte möjlighet att forska utan ägnar sig delvis åt att vara konsulter åt privata företag för att kunna tjäna pengar. Nästa program borde fokusera på forskning, utrustning och bibliotek. Vi behöver också resurser att betala för elektroniska vetenskapliga tidskrifter så att vi kan ta del av vad som händer inom vårt fält, säger Nelson Matsinhe.

Kollegan José da Cruz är koordinator för programmet om bearbetning av naturresurser. Det har tre underprogram, skogsteknik, byggnadskonstruktion och livsmedelsteknik.
– Uppsatser och avhandlingar måste vara förankrade i den lokala verkligheten. Det handlar om landets behov. Moçambique är ett jordbruksland och vi behöver stärka den sektorn. Vi har också mycket skog och mineraler.

Lärare från Sverige
Han är även koordinator för det nya masterprogrammet i livsmedelsförädling. Utbildningen och kursplaner har tagits fram i samarbete med Chalmers och Lunds universitet. Lärare kommer från Sverige varje år och undervisar tillsammans med sina moçambikiska kollegor. Målet är att de senare ska bedriva undervisningen på egen hand till slut. Lärarna utbyter också erfarenheter kring pedagogik, tentor och rättning.

Irene de Carvalho knackar på. Hon är en av dem som fick ett stipendium från Sida för att doktorera, och gjorde så i november vid Lunds universitet. Irene de Carvalho är inte släkt med förste ambassadsekreteraren, de har båda ett vanligt portugisiskt efternamn som betyder ek. Nu sitter hon i en kal undervisningssal och berättar om avhandlingen, som gick ut på att ta fram en mer näringsrik välling gjord på lokala grödor. Hon valde ämnet eftersom 43 procent av barnen under fem år i Moçambique lider av kronisk undernäring. Det är en av de högsta siffrorna i världen.
– Problemet dyker ofta upp när barnet övergår från bröstmjölk till välling. Många på landsbygden kokar välling på stärkelse baserad på spannmål, när den blandas ut med vatten minskar energitätheten och andelen vitaminer och mineraler sjunker.

Gjorde labbtester i Lund
Hon samlade prover av olika grödor i Moçambique och genomförde labbtesterna vid institutionen för livsmedelsteknik i Lund.
– I Sverige fanns teknik och labbutrustning som vi inte hade i Moçambique. Det fick mig att inse att vi har helt olika förutsättningar. Om vi hade problem eller om något gick sönder i Sverige blev det fixat samma dag eller inom en vecka, här kan det ta lång tid att få utrustning reparerad.

Nu hoppas Irene de Carvalho på att få jobb inom det nya masterprogrammet inom livsmedelsförädling.


Kategorier: Forskning, Utland
Lärosäten: Luleå universitet, Lunds universitet