SEDAN HÖSTEN 2013 finns landets första kandidatprogram i teckenspråk och tolkning vid Stockholms universitet. 200 sökte till de 40 platserna.
– Samhället behöver forskning om teckenspråkstolkning. En akademisk utbildning är en förutsättning. Därför är kandidatprogrammet en viktig början, säger Ingrid Almqvist, föreståndare för Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms universitet, där utbildningen ges.
Stockholms universitet har länge bedrivit utbildning i teckenspråk, men någon utbildning till teckenspråkstolk har inte funnits inom högskolan, däremot vid sju av landets folkhögskolor. Den utbildningen är på fyra år, kandidatprogrammet på tre.
En akademisk utbildning till teckenspråkstolk har länge varit efterfrågad, och nu är den alltså inne på sin tredje termin. Utbildningen sker i nära samarbete mellan Avdelningen för teckenspråk vid Institutionen för lingvistik, samt Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Institutionen för svenska och flerspråkighet på Stockholms universitet. Inga förkunskaper i teckenspråk krävs för att komma in på programmet. Det innebär att de första terminerna har fokus på just det svenska teckenspråket. För studenterna gäller det att nå en hög nivå av språkfärdighet på kort tid.
INGRID ALMQVIST VÄLKOMNAR det nya kandidatprogrammet, som omfattar 180 högskolepoäng. På sikt hoppas hon även på ett magisterprogram:
– Men nu har vi kommit så här långt och det är en bra bör- jan. Det ska omsider bli spännande att läsa kandidatuppsatserna, som kommer att utgöra de första byggstenarna för det fortsatta arbetet i ämnet inom akademin.
Ingrid Almqvist ser den nya utbildningen som en utmaning:
– En akademisk tolkutbildning måste rymma både den mängdträning som behövs för att uppnå den praktiska färdigheten men också inskolning i det vetenskapliga arbetssättet. Bland lärarna behöver det därför också finnas erfarna tolkar som komplement till institutionernas lärarkollegium.
För att bli professionell tolk krävs en exceptionellt god språkbehärskning i de språk man tolkar mellan. Dessutom måste man kunna överföra information på ett språk till ett annat språk i en mängd olika kommunikativa situationer. En teckenspråkstolk arbetar dessutom simultant, det vill säga tolkar samtidigt som den hörande parten talar eller den döva tecknar.
– Det ställer stora krav på simultankapacitet. Det krävs med andra ord många års utbildning och yrkeserfarenhet för att bli tolk på professionell nivå, säger Ingrid Almqvist.
MÅNGA TOLKSITUATIONER KRÄVER också ofta specialkunskaper inom exempelvis juridik, medicin och samhällsförvaltning.
Ser du några risker med att det kan uppstå ett framtida A- respektive B-lag av teckenspråkstolkar apropå folkhögskolornas utbildning kontra det akademiska alternativet?
– Framtiden kommer att utvisa hur arbetsgivarna ser på de olika utbildningarna. Det gäller att förstå att de är olika. Det som är speciellt med vår utbildning är att den ska göra det möjligt att gå vidare i det akademiska utbildningssystemet. Det är självklart en utmaning att utbilda teckenspråkstolkar på tre år i stället för fyra, när utbildningen också ska innehålla teoretiska kurser och ett examensarbete.
– Kandidatprogrammet är dessutom nytt och kommer som alla nya utbildningar att behöva några år på sig innan det har funnit sin form. Vi skulle också gärna vilja ha en fyraårig högskoleutbildning, gärna en som leder till yrkesexamen, men någon sådan finns inte för tolkutbildningar – ännu.
JOHANNA MESCH ÄR den första döva som antagits som docent i Sverige. Hon disputerade 1998 på avhandlingen ”Teckenspråk i taktil form – turtagning och frågor i dövblindas samtal på teckenspråk”.
Hon är föreståndare för avdelningen för teckenspråk vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, och undervisar på kandidatprogrammet. Universitetsläraren ställer frågor till henne per mejl.
Du är den första döva kvinnan som doktorerat i Sverige. Vad handlade din avhandling om?
”En liten grupp döva som har växt upp med teckenspråk har en ärftlig synnedsättning. När synen försämras förändras den visuella kommunikationen till den taktila. Kortfattat betyder det att de tecknar och känner av tecknen i varandras händer. De har speciella turtagningsregler, de kan känna vems tur det är att teckna. Jag kan se deras språk men inte känna av eller förstå hur de tänker. Det har krävts en del arbete för att kunna beskriva dessa språkliga fenomen.”
Vad betyder det att det sedan höstterminen 2013 finns ett kandidatprogram i teckenspråk och tolkning?
”Kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning lyfter vår verksamhet i teckenspråk. Vi står för färdighetsövningar och teorier i teckenspråk och Tolk- och översättningsinstitutet för färdighetsövningar och teorier i teckenspråkstolkning”.
Vilka är skillnaderna mellan utbildningen på folkhögskolorna respektive den på universitetet?
”Fördelen med kandidatutbildningen är att man får högskolepoäng och kan ta en akademisk examen. Det ger också möjlighet att studera vidare till avancerad nivå och kanske också ta andra kurser i exempelvis engelska och juridik. Det är en fördel att tolkar har högskoleutbildning och kan jobba som utbildningstolkar inom högskolesektorn. Därtill är forskning i teckenspråkstolkning efterfrågad.”
Vilka är utmaningarna med att lära ut teckenspråk/teckenspråkstolkning när man är döv och studenterna inte har några förkunskaper?
”Det är viktigt och nödvändigt med fler lärarledda lektioner jämfört med andra språkutbildningar. Det krävs många fler praktiska moment som läses parallellt med teoretiska moment. Teckenspråket saknar skriftform, det kan i stället läras ut genom samtal och videoavläsning. Teckenspråk kan arkiveras och ”läsas” i form av videomaterial.
”Vilka är de allra största utmaningarna skulle du säga?
”Den största utmaningen är att lära ut en narrativ berättarteknik hur man använder teckenrummet framför den tecknande, där personer och föremål tänks befinna sig på olika avstånd och höjd i förhållande till varandra. Då skapas för mottagaren ett slags mental scen. Oftast är det lättare att avläsa berättelser på teckenspråk än att uttrycka dem själv.”
Stämmer det att Sverige ligger i täten vad gäller teckenspråksutbildning vid en internationell jämförelse.?
”Ja, vi driver sedan över 40 år forskning i teckenspråk, och teckenspråksutbildning för döva fanns på grundnivå redan 1981, sedan 1987 finns det också för hörande. Vi ligger bra till internationellt Frida Hassel Borowski, student på kandidatprogrammet i teckenspråk och tolkning vid Stockholms universitet sett när det gäller teckenspråksutbildning, men det saknas forskning. Teckenspråket blev officiellt erkänt 1981, då riksdagen erkände dövas rätt till teckenspråk som modersmål, vilket innebär att i undervisningen i dövskolorna använder man teckenspråk som första språk. Sedan 2009 är det svenska teckenspråket reglerat i en språklag. Det är en tydlig signal om att samhället respekterar teckenspråket och teckenspråkiga”.
Har det officiella erkännandet 1981 någon betydelse?
”Det betyder väldigt mycket. Vi döva känner oss mer delaktiga i samhället som medborgare än tidigare. Teckenspråket används inom allt fler områden och har exempelvis utvecklats mycket som undervisnings- och mediespråk.”
FAKTA
Enligt Institutet för språk och folkminnen använder omkring 30 000 personer i Sverige det svenska teckenspråket. Språket har sin egen grammatik och sitt eget teckenförråd.
Teckenspråket används på samma sätt som hörande använder talspråk. Det finns inget gemensamt internationellt teckenspråk utan varje land har sitt.
I juli 2009 trädde språklagen i kraft. Den reglerar även svenskt teckenspråk och innebär att staten, landstingen och kommunerna har ett särskilt ansvar att skydda och arbeta för teckenspråket.
