Utveckla opponentrollen istället

Jørgen Bruhn skriver i Universitetsläraren nr 13/2014 att ”alla skulle vinna på dansk disputationsmodell”. Själv är jag tveksam till detta. Vid de senaste disputationer jag tagit del av i Sverige på medicinsk fakultet har opponenten givit en områdesöversikt, innan respondenten presenterar sitt avhandlingsarbete. Väl genomfört kan denna inledning av opponenten dels sänka ångestnivån hos respondenten, dels i sin presentation sträva efter att åskådliggöra ämnesområdet så att även lekmän inom området kan få behållning av disputationen. Därtill är det ju brukligt att betygsnämndens ledamöter ställer frågor, varför avhandlingen blir belyst av olika personer, och ur olika synpunkter. Min erfarenhet av en norsk disputation är att man som försteopponent inte hinner belysa arbetet tillräckligt tydligt, utan att det tenderar att bli ett lite sämre opponentarbete. Jag finner därför inte Jørgen Bruhns förslag så tilltalande, utan bibehåller helst den svenska modellen. Däremot kan man fundera över opponentrollen, och hur den kan utvecklas. Den som faktiskt har en stor möjlighet att styra och påverka förloppet av en disputation är ju opponenten, och det finns bra möjligheter att både kunna föra en bra diskussion med respondenten som ger betygsnämnden ett bra underlag för sin bedömning, och att kunna engagera åhörarna i salen. Lämnar man även utrymme för betygsnämnden att komma med kompletterande frågor kan avhandlingen definitivt bli belyst av flera personer på ett bra sätt. Så bibehåll den svenska modellen, men utnyttja gärna den möjlighet opponentrollen faktiskt ger till att kunna engagera publiken i disputationen. Per Wändell, professor i allmänmedicin, Karolinska Institutet