Samverkan i Kampradland

Det är på många sätt ett avundsvärt läge som Linnéuniversitetet har i strålkastarljuset från familjen Kamprad. Som ett av Sveriges nyaste och mindre universitet är varje krona av extern forskningsfinansiering viktig. Entusiasmen på universitetet och i lokalpressen var därför stor när Familjen Kamprads stiftelse lanserades 2011. Sedan dess har 120 miljoner kronor delats ut till olika forskningsprojekt inom vårdvetenskap, medicin, miljö, entreprenörskap och design. Mer än hälften har gått till Linnéuniversitetet. I år fick dess forskare 44 miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär tio procent av universitetets totala forskningsanslag. Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, följer intresserat utvecklingen vid det småländska universitetet. – Det är ganska spektakulärt. Plötsligt dimper det ner en stor påse pengar till ett litet antal forskningsområden och där ett litet lärosäte är prioriterat. Det gäller att det inte blir en genväg till lätta pengar för då riskerar det att leda till sämre forskning, säger han. Just denna risk tycker han att stiftelsen verkar ha försökt minska. Ansökningarna granskas av ett utomstående vetenskapligt råd. Enligt stadgarna ska Kampradstiftelsen i andra hand även stötta regionala forskningsprojekt, och i tredje hand nationella och globala. Lena Fritzén (bilden) är prorektor vid Linnétextuniversitetet och sitter i stiftelsens styrelse. Hon tror att Linnéuniversitetets del av kakan kommer att bli mindre när stiftelsen blir mer vida känd. – Rådet nagelfar ansökningarna och då är kriterierna om vetenskaplig kvalitet och genomförbarhet överordnade. Det viktiga för kvaliteten är att pengarna söks i konkurrens med andra, säger hon. Genom ett samarbetsavtal sköts Kampradstiftelsens kansli av Linnéuniversitetet och har sitt säte på dess campus i Växjö. I Växjö finns också aulan Ikea-salen, liksom basen för The Bridge – Linnéuniversitetets strategiska samarbete med Ikea. Det grundar sig i en donation från Ikea på totalt 50 miljoner kronor över tio år. Med dessa pengar lanserades en Ikeaprofessur hösten 2009. Dess fokus är på bryggan mellan kundens behov och produktionens villkor, med inriktning på ”livet hemma”. Ett drygt år senare rekryterades professorn och organisationsteoretikern Saara Taalas till professuren. Forskningsmiljön The Bridge har nu också två adjungerade professorer från Ikea, sex doktorander och snart två postdoktorala forskare. The Bridge programchef Ylva Dandanell Daveby understryker att finansieringen från Ikea är en donation som universitetet därför förfogar fritt över. – Vi gick noga igenom förutsättningarna för donationen innan vi tog emot den, det vill säga att företaget inte har någon beslutanderätt över huvud taget. Pengarna går till tjänster och miljöer som vi långsiktigt vill bygga upp och inte till något som bara är intressant för företaget, säger Ylva Dandanell Daveby. Hon menar att det inte är pengarna som är det viktigaste utan att bygga en långsiktig relation med det omgivande samhället. Därför har ett samarbetsråd mellan Ikea och Linnéuniversitetet upprättats. – Grunden för en förtroendefull relation ligger i respekten och förståelsen för att vi är två olika typer av organisationer, med olika ansvar och olika roller. Däri ligger också utmaningen, säger Ylva Dandanell Daveby. Företagets snabbhet och fokus på resultat kan till exempel krocka med, men även lära av, universitetets större perspektiv och kunskap byggd över längre tid. Samarbetet med Ikea har också lett till utvecklingen av en ny masterutbildning. Den finansieras genom det statliga utbildningsanslaget och fokuserar på innovation. Under utbildningen jobbar ekonomer, designers och tekniker tillsammans och i samverkan med Ikea och andra företag. Ylva Dandanell Daveby ser ingen risk för att Ikea skulle komma att påverka universitetets inriktning för mycket. – Möjligtvis om det blir mycket pengar relativt vår årsomsättning. Men hela universitetet får omkring 1,6 miljarder per år, varav 27 procent går till forskning. Fem miljoner per år från Ikea bygger ingen sårbarhet, säger hon. Enligt prorektor Lena Fritzén är The Bridge helt väsensskilt från Familjen Kamprads stiftelses prioritering av Linnéuniversitetet. – Det finns ingen koppling mellan donationen till The Bridge och stiftelsen. Deras olika områden överlappar inte varandra. Stiftelsen får inte heller ge medel till det som har att göra med Ikea eller The Bridge, säger Lena Fritzén. Hon tycker därför inte att The Bridge och Kampradstiftelsen tillsammans, om än på skilda sätt, ökar Ikea-familjens samlade betydelse för universitetet. Eller att den skiljer sig särskilt från andra partners. – Vi är beroende av alla de finansiärer och företag vi har. Faran är att lägga alla ägg i en korg. Men en stiftelse har lång livslängd och är ur det hänseendet en stabil finansiär, säger Lena Fritzén. Den kritiska blicken och den vetenskapliga integriteten måste universitetet hålla fast vid oavsett partner, konstaterar hon. – Sverige har drivits in i en hård konkurrens av forskningsresurser och de är framför allt begränsade vid nya och små universitet. Vi måste hela tiden vara på tå och fundera på vilka vi kan jobba ihop med. Jag hoppas att det kommer ut något gott av det sätt vi jobbar på, men det är en situation att vara vaksam kring, säger Lena Fritzén. Hon tycker att det finns en levande diskussion på Linnéuniversitetet om akademisk frihet och samarbetena med Ikea och Kampradstiftelsen. Men alla håller inte med. En person som Universitetsläraren talat med tycker att det råder en tystnadens kultur på universitetet. En annan att det varit förvånansvärt lite diskussion med tanke på hur betydelsefulla samarbetena är. Den kritiken har inte Lena Fritzén stött på. – Jag uppmuntrar en sådan kritisk diskussion och tycker att alla har ett ansvar att lyfta fram den, säger hon. Lars Behrenz är prefekt vid institutionen för nationalekonomi och statistik. Där finns erfarenhet både av att beviljas och nekas medel från Kampradstiftelsen. – Det är inte så att alla pratar om Kampradstiftelsen jämt och ständigt, men ibland dyker frågan upp om hur man ska förhålla sig till den och få ut det positiva utan att bli för styrd, säger han. Han menar att extern finansiering alltid riskerar att leda till att forskningen anpassas till dess kriterier. – Vill vi slåss för den fria forskningen måste vi öka forskningsanslagen till universitetet så att det ingår i vårt arbete att forska fritt, säger han. Forskningspolitiske experten Mats Benner vid Lunds universitet poängterar att många forskningsmiljöer brottas med de här frågorna. Det han lyfter fram som viktigt är att samarbetet med ett företag integreras i lärosätets reguljära blodomlopp, att det inte tränger undan andra aktiviteter utan expanderar på basis av dem, och att forskningsfrågorna inte formuleras som problemlösning åt företaget utan utifrån akademisk grund. Europeiska lärosäten har mycket att lära av USA:s långa tradition av samverkan med näringslivet, menar Mats Benner. Till exempel att skriva avtal som inte lovar bort för mycket till företaget och att göra ordentliga utvärderingar av hur pengarna används. – Det finns inget suspekt i att samverka med näringslivet, men det är heller inte friktionsfritt eller något man kan vara naiv inför. Till syvende och sist är det lärosätets ansvar att upprätthålla sin integritet, det är inget ett företag kan hållas moraliskt ansvarigt för, säger han. lkeabilden granskas Sara Kristoffersson, gästprofessor vid Konstfack, har nyligen kommit ut med en bok om Ikea baserad på sitt forskningsprojekt ”Svensk design? Om Ikeas estetik på 1980- och 90-talet. Export av ’svensk design’ och nationella myter”. I boken ”Design by Ikea” beskriver Kristoffersson hur företaget sedan 1980-talet byggt upp sin svenska identitet för att nå nya framgångar. Hur småländskt kan ett multinationellt företag vara? Är det klokt att helt oreserverat älska Ikea? Det är frågor som Kristoffersson ställer och besvarar i boken.