Regeringen påskyndar Haikolas utredning

Den välbesökta konferensen var en heldag med OECD-expertis, seminarier, ministermedverkan och författarsamtal som hade fått den vittfamnande samlingsrubriken ”Kunskap i en värld som förändras”. Det handlade om breddad rekrytering, livslångt lärande och utbildningskvalitet, alltså närliggande Haikolas utredning som aviserats undersöka vad vi ska ha den högre utbildningen till. Några färdiga slutsatser föreligger inte, däremot gavs en inblick i pågående utredningsarbete, det som Haikola beskrev som ett ”kvantitativt stort uppdrag”, med närmast oöverblickbar statistik över kurser och program. Vad som redan nu går att påvisa är bland annat en utveckling där de fria kurserna har minskat medan de generella programmen ökat. Vilket lämnar öppet för tolkningar, som att de fria kurserna inte egentligen har försvunnit, utan i stället omvandlats till generella program. – Högskolans bästa gren är grundutbildning för unga, konstaterade Lars Haikola som talade om ”ett statistikproblem” rörande relationen till arbetsmarknaden. – Det finns ju ingen märkning i utbildningskatalogen, vilket är klokt. Studenternas ålder och kursens längd kan ge en vink om att det rör sig om fort- och vidareutbildning, men statistik säger inget om studenternas intentioner. På seminariet medverkade också statssekreterare Anders Lönn från utbildningsdepartementet som (förstås) betonade att lärosätena ska ha stor frihet att styra utbudet, men tillade att det finns en del ”utmaningar” (på politikersvenska synonymt med problem) och talade om ”viss mjuk styrning” av dimensioneringen. – Det ska vara så liten inblandning som möjligt från vår sida, men det är olyckligt om utbildningar som efterfrågas i arbetslivet läggs ned. Karin Röding, rektor vid Mälardalens högskola, var en av flera som pekade på vikten av att inte vara fixerad vid hur arbetsmarknaden ser ut i dag, utan att också inta det omvända perspektivet, att högre utbildning förändrar arbetsmarknaden när studenter går ut i arbetslivet och skapar helt nya yrken. Minst lika stort intresse som dimensioneringen väckte seminariet om utbildningens kvalitet, där rubrikens frågeställningar formulerade sådant som inte helt enkelt låter sig besvaras: Vad är utbildningskvalitet och hur ska den utvärderas? Efter att Harriet Wallberg presenterat ramarna för sitt förslag till kvalitetssäkringssystem (se intervju i Universitetsläraren nr 12/2014) uttryckte Johan Alvfors, vice ordförande för Sverige förenade studentkårer, SFS, sin uppskattning av erkännandet av lärosätenas ansvar. – Systemet har potential, men det som är problematiskt blir att fylla ramverket. Vårt starkaste krav är att man använder god metodik, god pedagogik, när man utbildar studenter. Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, avslutade seminariedelen när konferensen, förutom dimensionering och kvalitet, då också hade hunnit ta sig an ämnen som internationalisering, högre utbildning som återkommande del av yrkeslivet, nätbaserad utbildning samt de forskarutbildades betydelse. Hellmark Knutsson höll en timmes anförande inklusive frågestund och valde ett upplägg som var ungefär lika öppet vittfamnande som den förutnämnda konferensrubriken. Ministern påminde allra först om statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring och ”löftet” om rätten att forma sitt liv, med jämlikhet och trygghet som grundstenar. I det visionära flödet gavs inte några nämnvärt tydliga utfästelser eller svar, utöver tankegods som att högre utbildning är något att investera i, att högre utbildning är en riktig framtidsbransch och att kunskap är den globala ekonomins främsta konkurrensfördel. Att utbildningsdepartementet påskyndat dimensioneringsutredningen skulle kunna tyda på iver att skaffa sig underlag för mer konkreta besked om vad regeringen vill med den högre utbildningen. MARIELOUISE SAMUELSSON