Kvinnliga forskare får mindre pengar

Män tar hem 61 procent av basanslagen men utgör bara 58 procent av forskarna. Kvinnor får därmed 80 miljoner mindre än om resurserna delats lika. Det framkom när Statskontoret granskade lärosätenas fördelning av forskningsanslagen ur ett jämställdhetsperspektiv – studien är den första i sitt slag. Utredaren Anders Widholm säger att siffrorna på lärosätesnivå kan ge en utjämnad bild eftersom det skiljer stort mellan olika institutioner och fakulteter. Men jämställdhet ses sällan som ett legitimt kriterium när forskningsanslagen fördelas. – Många lärosäten anser sig ha begränsade möjligheter att ta hänsyn till fördelningen mellan könen. De styrs till exempel i större utsträckning av regeringens kvalitetskriterier om externa medel och publiceringar. Högskolelagen anger mer allmänt att jämställdhet alltid ska främjas, säger Anders Widholm. Statskontoret har studerat 14 lärosäten varav nio redovisat siffror uppdelade på kvinnor och män. När externa medel och basanslag läggs ihop visar samtliga lärosäten, utom Kungliga Konsthögskolan, negativa siffror för kvinnorna. Vid de fyra större lärosätena är jämställdheten något sämre än de andra deltagarna i studien när det gäller basanslaget, det handlar om Lunds universitet, Göteborgs universitet, Karolinska institutet och Chalmers tekniska högskola. Enligt Helena Lindholm Schulz, prorektor på Göteborgs universitet, beror ojämlikheten på att forskningsmedlen framför allt används för att finansiera professorernas löner. – Göteborgs universitet har i likhet med de flesta andra lärosäten en klar majoritet manliga professorer. Men vi har arbetat i enlighet med regleringsbrevet från 2012 och regeringens mål om fler kvinnliga professorer. Vi är på god väg att nå vårt eget mål om att 40 procent av de nyrekryterade professorerna mellan 2012 och 2015 ska vara kvinnor, säger hon. Även Statskontoret kommer fram till att överrepresentationen av manliga professorer är en stor bidragande orsak till snedfördelningen. De flesta jämställdhetssatsningar är också särskilda eller tidsbegränsade. Statskontoret hittar bara ett exempel på jämställdhetsarbete på strukturell nivå. Det är naturvetenskapliga fakulteten i Lund som i vanliga fall betalar 40 procent av professorernas löner, men sedan 2008 finansieras de kvinnliga professorernas ersättning fullt ut. På sju år har antalet kvinnliga professorer ökat från 8 till 18 procent. – Vi har också satsat på forskningsområden där vi vet att det finns kompetenta kvinnliga sökande och meriteringstjänster för kvinnliga lektorer. Det här har varit självklart, vi går miste om en stor begåvningspotential när kvinnor inte gör akademisk karriär, säger dekanen Olov Sterner. Statskontoret har även tittat närmare på tre lärosäten: Lunds universitet, Linnéuniversitetet och Högskolan i Skövde. På den sistnämnda får de kvinnliga forskarna 500 000 kronor mindre än om resurserna fördelats lika. Anslagen delas framför allt ut till de institutioner som drar in externa medel, något som förstärker skillnaden mellan könen. Varför tas inte jämställdhet med i beräkningen? – Högskolan har en fördelningsprincip som liknar det prestationssystem som regeringen har, nämligen publiceringar och externa forskningsbidrag. Högskolan har ett litet forskningsanslag som nästan helt går åt till den typen av fördelning, säger Sigbritt Karlsson, rektor vid Högskolan i Skövde. JENNIE AQUILONIUS