För 21-åriga magisterstudenten Vlad Podolianiuk vid Nationella universitetet i Donesk gick luften ur när han fick veta att en av hans gamla lärare, Cherkashyn Kirill, professor i statsvetenskap med uttalat pro-ryska åsikter, stegat in på historiska fakulteten med en kalashnikov hängande runt axeln. Han gjorde klart att nu var det han och hans beväpnade kamrater som hade tagit över. Avdelningen för ukrainsk historia skulle stängas eftersom det enligt professorn inte existerade något sådant ämne.
– Min första tanke när jag läste i tidningarna om händelsen var att ringa säkerhetstjänsten och säga: Hallå, jag känner den här mannen! Jag har hans telefonnummer, kom hit och hämta honom!
Han insåg det lönlösa i tanken. Den ukrainska säkerhetstjänsten i Donetsk hade redan lämnat stan och tagit med sig arkivet. Istället reste Vlad Podolianiuk till huvudstaden Kiev och försökte få en reservplats vid universitetet. Nu bor han i en studentkorridor och söker jobb, samtidigt som han studerar internationella relationer.
Enligt statsvetaren Igor Torbakov vid Centrum för Rysslandsstudier vid Uppsala universitet, är det ingen tillfällighet att rebellerna koncentrerar sig på historiska fakulteten och andra humanistiska och samhällsvetenskapliga inrättningar. Den nya regimen tänker sig att skriva om de berättelser som omger Ukraina.
– Genom att lansera nya tolkningar av historien hoppas man kunna påverka lärare och studenter. Det finns skarpa skiljelinjer av hur man ser på historien och det är en av faktorerna till gapet mellan Ukrainas regioner. Bland annat har man helt olika syn på erfarenheterna från andra världskriget och den stora svälten 1932–33, säger Igor Torbakov.
Han refererar till den landsomfattande hungersnöd som enligt gängse bedömare var politiskt initierad från Stalinregimen, som lade beslag på skördarna.
– Jag antar att om lärare och forskare inte böjer sig för ledarna till denna självutropade republik så stängs helt enkelt institutionerna, säger Igor Torbakov.
