Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Det är mänskligt att glömma

Tillhör du dem som kommer till jobbet med soppåsen eller retar du dig på tankspridda? Det är ingen idé. Tankspriddhet är omöjligt att ändra på. Därtill en fin egenskap i yrkeslivet, enligt Johan Rapp, grundare av de Tankspriddas Riksförbund.

13 december, 2014
Universitetsläraren

Glömsk, stressad eller bara lite tankspridd? De flesta känner säkert någon i den närmaste omgivningen som alltid får leta efter saker som kommit bort. Människor som glömmer och ställer till oreda väcker nästan alltid irritation och ilska. Man undrar varför den tankspridde inte tar till sig kritiken och ändrar sitt beteende. Det borde ju vara lätt för de flesta glömska människor att åtmin­stone försöka hålla reda på nycklarna och mobilen? Tänk vad tid det skulle spara att slippa leta bakom kuddar, tömma fickor och ringa runt till familj och vänner för att fråga efter handskarna eller be om ursäkt till kollegorna för att de glömt mötet. Det handlar ju bara om att bli mer ordningsam. Tvärtom, hävdar Johan Rapp, kommunikationskonsult och grundare av de Tankspriddas Riksförbund, som skrivit en rad böcker i ämnet där han granskar fenomenet, bland annat ”Rätten att vara tankspridd – och konsten att komma ihåg” (Frank förlag). Johan Rapp vill återupprätta hedern för alla som sällan eller aldrig kan komma ihåg. Han menar att tankspridda nedvärderas och kritiseras. De är i moraliskt underläge i både skolan, umgänget och arbetslivet. – Tankspridda får ofta skäll och anklagas för att vara nonchalanta. Men glömskan är inte avsiktlig. Tankspriddhet är en fin och mänsklig egenskap, som visar på en förmåga att leva i våra inre tankar och koncentrera oss djupt, säger Johan Rapp.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv