Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Granskande studenter riskerar repressalier

Debattartikel av Cecilia Jonsson

1 december, 2014
Universitetsläraren

PÅ UNIVERSITETET utbildar vi studenter att kritiskt granska det omgivande samhället. För professionsstudenterna innebär det att förhålla sig kritiskt till sin blivande profession. Men trots uppmaningar till kritiska studier blir studentuppsatserna oftast ändå ganska tandlösa och ofarliga produkter som sällan intresserar någon utanför kretsen av opponenter, handledare och examinator. Det kanske är tur det. I mer unika – men högst väsentliga – fall händer det att studentuppsatser faktiskt har en kritisk ansats och avslöjar allvarliga brister, och i några fall intresserar sig media för resultaten och det blir en nyhet. För inte så länge sedan hände detta, och det händelseförlopp som utspelades fick mig att börja fundera på vad vi inom akademin, i det kritiska samtalets namn, riskerar att utsätta våra studenter för och vilket ansvar vi har. För att inte ytterligare hänga ut dessa drabbade studenter återger jag händelsen i generella termer: Några mycket duktiga och hårt arbetande studenter gick med öppet och kritiskt sinne ut på fältet. Längs med undersökningens väg fann de att saker inte gick till på ett lagenligt tillfredsställande sätt, något de inte förutsett. Efter examinationen tog sig en annan person an frågan och uppsatsen låg till grund för en JO-anmälan mot en kommun, vilket blev en nyhet i media. Det har kommit till min kännedom att personer som under medieuppståndelsen befann sig på den anmälda arbetsplatsen uppfattade hur arbetsgivarrepresentanter uttryckte sig negativt mot de uppsatsskrivande studenterna. Arbetsgivarrepresentanten ansåg att studenterna missbrukat förtroendet och hjälpen de fått under uppsatsskrivandet, och uttryckte att ”dessa studenter nog skulle ha svårt att få jobb i kommunen efter detta”. Jag har ingen anledning att misstro mina källor så låt gå för att jag inte har förstahandsinformation om vad arbetsgivarrepresentanten faktiskt sa. Fallet är ändå högst realistiskt och berättelsen har dessutom redan spridits bland studenter, vilket är nog så allvarligt. MODIGA PERSONER SOM påkallar olika typer av oegentligheter på arbetsplatser kallas för whistleblowers. Ofta handlar det om enskilda som valt att via media berätta om saker som inte går rätt till. Dessa personer har själva valt att gå ut med uppgifterna och har antagligen med i beräkningen att agerandet kan leda till repressalier. För det blir ofta tunga sådana. Professor Lennart Lundquist beskriver ett vanligt agerande mot whistleblowers som en ”utstötningstrappa” där undvikande, mobbning och omplacering ingår. Jag tolkar fallet som studenter som whistleblowers, med två väsentliga skillnader från Lundquists exempel. För det första är det vi inom akademin som har skapat dessa whistleblowers. Studenterna har inte själva valt det, det liksom bara hände när de utförde uppgiften som krävdes för att få sin professionsexamen. I detta fall baktalades studenterna av den potentiella arbetsgivaren, i övrigt ser inte repressalierna ut som i Lundquists exempel, vilket hänger ihop med den andra skillnaden. Studenterna har ännu inte trätt in på arbetsmarknaden. Repressalierna får därför karaktären av hot om att inte bli insläppta på den arbetsmarknad de tänkt sig. Bara genom ryktet har arbetsgivaren skrämt nuvarande studenter till tystnad. Kontentan är att studenter med kritiskt granskande uppsatser riskerar att bita den hand som ska föda dem. Sällan talar vi om denna aspekt av kritiskt granskande uppsatser, eller om att det som ger höga betyg i det akademiska systemet faktiskt kan få oanade negativa konsekvenser i arbetslivet. Vi påtalar ofta olämpligheter med att studera den egna kommunen eller arbetsplatser som man har personlig kontakt med. Det är bra, men räcker det om vi faktiskt vill ha kritiskt granskande uppsatser? Vilken beredskap har vi för ovan beskrivna händelse? Vilket ansvar har vi gentemot dessa studenter? Och vilket ansvar har potentiella arbetsgivare i samarbeten med universiteten? Jag tycker att detta fall uppmanar till en intensifierad dialog med det omgivande samhället om universitetets, vilket inkluderar studenternas, uppgift som kritiska granskare. Detta gäller särskilt dialogen med dem som universitetet förväntas samarbeta med för att upprätthålla en ”praktiknära utbildning”. Om vi ska våga skicka ut våra studenter med uppgift att kritiskt granska den blivande arbetsgivaren måste det ske med krav på att de inte riskerar repressalier för eventuella obekväma fynd som rimligen borde intressera arbetsgivaren. Som jag ser det borde arbetsgivaren skynda sig att anställa dessa duktiga studenter som tar sina uppgifter på allvar och gör ett bra jobb. Men eftersom verkligheten inte ser ut som jag vill måste vi inom akademin fundera över hur vi ska hantera dylika händelser. Det vore direkt olämpligt om vi tvingas avråda studenterna att kritiskt granska verksamheter. CECILIA JONSSON FIL.DR. OCH LEKTOR I SOCIALT ARBETE VID LINNÉUNIVERSITETET I VÄXJO

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023