Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Svårt att se lösning för forskare under hot

Att arbeta under hot är en extrem form av ofrihet. Sedigheh Vasmaghi, forskare i juridik, blev trakasserad när hon engagerade sig för att stärka kvinnors rättigheter i Iran. På konferensen ”University Integrity – Society’s benefit” diskuterade 150 deltagare från olika delar av världen akademisk integritet, etik och hot i universitetsvärlden.

1 oktober, 2014
Universitetsläraren

Myndigheterna i Iran förbjöd henne att hålla tal och publicera litteratur. Idag är Sedigheh Vasmaghi gästforskare vid Juridiska fakulteten på Uppsala universitet och en av talarna på konferensen "University Integrity – Society’s benefit" som hölls i Uppsala i mitten av september. Om Sedigheh Vasmaghi inte fått skydd utomlands hade hon troligtvis suttit i fängelse nu. Hon ser inte att det finns någon lösning på problemet med ofrihet och hot mot akademiker i till exempel Iran, inom den närmaste framtiden.
– Vi kan inte själva fatta beslut här i väst och sedan försöka påverka situationen för akademiker i Mellanöstern. Jag tror på en form av juridisk deklaration eller konvention som säger att alla universitet ska vara säkra och fria, och där alla länder är med från början och skriver under. Alla universitet i Iran skulle välkomna något sådant, säger hon.
– Internationella konferenser där man bjuder in representanter från länder där universiteten inte är säkra arbetsplatser skulle vara en bra början.

En annan deltagare på konferensen hävdade tvärtom att hot mot forskare från myndigheter inte beror på att de som utfärdar hot inte känner till exempelvis de principer som FN-organet Unesco ställt upp. Den politiska viljan att följa överenskommelserna saknas. Att utöva påtryckningar och så kallad "shaming", att peka ut och framkalla skam hos länder som bryter mot principerna om akademisk frihet, skulle istället vara en metod att använda.
Utmaningarna med att skapa akademisk frihet ser olika ut i olika delar av världen. I vissa länder behöver lagar ändras, i andra behöver myndigheterna lära sig att följa de lagar som finns.
Scholars at risk (SAR) är ett nätverk mellan universitet och högskolor som stöttar forskare som blivit diskriminerade, censurerade eller hotade med våld. Nätverket har hjälpt forskare, som blivit utsatta för brott mot mänskliga rättigheter i hemlandet, till positioner vid lärosäten i något säkert land. Robert Quinn är verkställande direktör vid SAR. Han förklarar att nätverket hjälper akademiker som lever under hot, men att de inte i första hand utövar påtryckningar på myndigheter.
– Vår organisation arbetar med att länka ihop människor som redan delar värderingar om akademisk frihet. På så sätt kan vi hjälpa forskare som lever under hot, skydda universitet och bevara akademisk frihet överallt, säger han.

Internationella principer om akademisk frihet ska utgöra grunden för ett oberoende sökande efter sanning, och ett hinder mot otillbörlig inblandning från staten och intressegrupper. Ändå finns det forskare runt om i världensom utsätts för hot från myndigheter och organisationer. Det kan gälla hot om att förlora sitt jobb, bli utan forskningsanslag, bli satt i fängelse, utsatt för övergrepp eller till och med dödsstraff. Det kan vara frågan om systematiska hot eller icke-systematiska trakasserier. Det kan också handla om att akademiker blir hindrade från att tala med pressen. En konferensdeltagare beskrev hur han själv är förhindrad att uttala sig kritiskt om sitt eget land inför journalister när han vistas utomlands.
Dokumentet Magna Charta Universitatum beskriver universitetens grundläggande värden, rättigheter och frihet. 388 rektorer från lärosäten i Europa och andra delar av världen undertecknade dokumentet för 26 år sedan i Bologna. Organisationen The Magna Charta Observatory (of Fundamental University Values and Rights) arbetar på olika sätt för att bibehålla respekten för innehållet i dokumentet och har anordnat årligen återkommande konferenser i Bologna. Antalet medlemsuniversitet är idag nära 900.

I år valde Magna Charta Observatory att starta en ny tradition och flyttade konferensen ut i världen för första gången. Uppsala universitet fick äran att vara värd.
Anders Ekström, professor i idé- och lärdomshistoria, är ordförande i organisationskommittén för årets konferens.
– Ledningen för Magna Charta Observatory vill förnya konferensen och nå ut utanför Bologna. Tack vare att personer vid Uppsala universitet engagerat sig i Magna Charta Observatory fick vi erbjudande om värdskapet, berättar han.
För Uppsala universitet innebär konferensen en möjlighet att skapa nya kontakter med rektorer och forskare från olika lärosäten i världen.
– Det är också ett bra tillfälle för oss att diskutera grundläggande universitetspolitiska frågor på ett bredare sätt än vanligt, från olika vetenskapsområdens perspektiv, eftersom forskare från många olika forskningsområden deltar, förklarar Anders Ekström.

Diskussionen om forskare som lever under hot handlade om lärosäten i länder som även bryter mot mänskliga rättigheter i andra sammanhang än inom just akademin. Det vill säga länder där rättsstaten fungerar dåligt för människor inom alla yrkesgrupper. Huruvida det finns forskare som lever under hot i Sverige förblev en obesvarad fråga.

LISA BESTE

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023