Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Relationen till handledaren avgörande för doktorander

För en doktorand är den personliga relationen till handledaren viktigare än de vetenskapliga meriterna. – Doktorander har egentligen en hopplös situation på grund av sin beroendesituation, säger forskaren Anna Peixoto.

1 september, 2014
Universitetsläraren

I sin doktorsavhandling "De mest lämpade", framlagd vid Göteborgs universitet, har Anna Peixoto studerat hur doktorander formas till att bli forskare.
Avhandlingen tar avstamp i Forskarutbildningsreformen 1998 som syftade till att formalisera forskarutbildningen så att den skulle gå snabbare.
– Men resultatet har blivit en gråzon mellan officiella regler och de informella reglerna inom akademin, säger Anna Peixoto.
Otydligheten har gjort det svårt för doktoranderna att navigera mellan alla outtalade krav.
– Doktorander upplever att de, för att ses som ett framtida forskarlöfte, måste iscensätta forskarrollen så att de blir trovärdiga i organisationen utifrån de värden och egenskaper som verksamheten premierar.
Inför avhandlingen har Anna Peixoto intervjuat forskarstuderande från tre fakulteter. Hon finner att doktoranderna skolas till tre olika forskarideal: vid humanistisk fakultet till intellektuell, vid naturvetenskaplig fakultet till specialist, och vid utbildningsvetenskap till strategisk aktör.
Men gemensamt för alla tre fakulteterna är att i praktiken har de informella reglerna företräde framför de formella, forskningen ska alltid gå först.
Om doktoranden tror att det går att luta sig mot det formella regelverket kan det få allvarliga konsekvenser.
– Så kan knappast en doktorand få rätt mot en handledare genom att peka på vad som står i den individuella studieplanen. Det är ju handledaren och fakulteten som skriver historien och kan stämpla doktoranden som besvärlig, eller någon som inte håller måttet, trots att problemet kanske inte ligger där.
Gemensamt för alla tre fakulteterna är kraven på lojalitet och doktorandens beroendeställning till framför allt handledaren.
– Att ha de rätta kontakterna är avgörande, där har handledaren en nyckelroll. Har handledaren rätt position och rätt kontakter kan det hjälpa doktoranden, men också stjälpa om man inte kommer överens.

Beroendet av handledaren fortsätter även efter disputationen för att exempelvis få undervisa och ingå i forskargrupper. Inom naturvetenskap behövs rekommendationer för att åka på postdok. Och ska man kunna återvända till institutionen efter postdok är ett gott förhållande till sin handledare nödvändigt.
Anna Peixoto visar också på betydelsen av att komma från en familj med akademisk bakgrund.
– Att navigera i gråzonerna är lättare för den som är hemtam i den akademiska miljön och kan de kulturella koderna, säger hon.
Hon har funnit att för att inom humaniora över huvud taget våga sig på en så osäker karriär som den vetenskapliga krävs det den trygghet och den tro på vetenskapens eget värde som en uppväxt i en akademisk familj kan ge.
Inom naturvetenskap verkar en akademisk bakgrund inte vara nödvändig för doktorandutbildning men tycks avgörande för att våga satsa på en framtid inom akademin efter disputationen. Inom utbildningsvetenskap verkar däremot en akademisk bakgrund försvåra att vara en följsam elev och bli klar med avhandlingen i tid; ifrågasätta förväntas man göra först efter disputationen.

Tillsammans med Anna-Karin Wyndhamn gjorde Anna Peixoto för två år sedan en uppmärksammad kartläggning av den bristande jämställdheten vid svenska universitet, "Jämställda fakulteter".
– Det finns för kvinnliga doktorander något som skaver. Också min avhandling visar tydligt att idealbilden av forskare har manliga förtecken och att män och kvinnor som inte kan leva upp till denna bild bemöts olika.
Så för att bli framgångsrik som doktorand krävs mer än att vara duktig i forskningen.
– Den inneboende beroenderelationen i verksamheten förstärker betydelsen av klass och kön och ger det sociala kapitalet mer betydelse än de vetenskapliga meriterna. Doktorander har egentligen en hopplös position på grund av beroenderelationen.
Och om det blir svårigheter under utbildningen ses det som doktorandens individuella problem.
– Det är väldigt lite självreflektion från verksamhetshåll. Frågan "vad kunde vi gjort annorlunda" ställs inte. Det är inget bra system, om det blir problem så är det doktorandens fel, aldrig ett systemfel.

Anna Peixoto föreslår några åtgärder för att förbättra doktorandernas situation:
1. Förtydliga förväntningarna mellan handledare och doktorand.
2. Sluta betrakta alla problem som individuella. Det finns strukturella problem och det behövs chefer som vågar behandla dem som sådana.
3. Professionalisera handledarrollen. Det kan till exempel leda till att avdramatisera byte av handledare; det behöver inte vara fel på handledare eller doktorand utan kan vara så enkelt att samarbetet inte fungerar.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023