”Moocs slår inte ut universiteten”

Moocs har kommit sent till Sverige men nu startar både Karolinska institutet och Lunds universitet sådana kurser. – Utan tvekan kommer moocs att förändra utbildningslandskapet, säger Alastair Creelman vid Linnéuniversitetet.

Alastair Creelman är omvärldsbevakare och specialist på e-lärande vid universitetsbiblioteket i Kalmar. Han bevakar sedan länge den internationella utvecklingen av e-lärande och IT och lärande.
Han berättar att moocs startade obemärkt 2008 som ett experiment för att testa nya pedagogiska idéer. Men 2011 började en mooc-hype när Stanford lade ut en kurs på nätet och 150 000 personer i hela världen började den, cirka 25 000 fick så småningom intyg om att de gått kursen.
Mycket snabbt har det uppstått stora kommersiella aktörer som administrerar och förmedlar moocs. Lunds universitet har anslutit sig till konsortiet Coursera och Karolinska institutet till konsortiet edX.
– Moocs kom väldigt sent till Sverige, och det kom in tack vare att moocs drevs av stora elituniversitet i USA. Den vägen har våra elituniversitet blivit intresserade.Nätbaserat lärande har tidigare alltid betraktats som något entusiaster hållit på med i ett hörn, men nu blev det plötsligt intressant för universitetens ledningar, säger Alastair Creelman.
Han menar att de moocs som syns i rampljuset har som syfte att visa hur bra lärosätet är och locka studenter till vanliga studier; det handlar om marknadsföring och profilering.
Och det är en missuppfattning att moocs konkurrerar med vanliga universitetskurser.
– Moocs lockar folk som redan har en examen. Det handlar om allmänbildning och inte många av deltagarna är unga studenter.
Påståendet att moocs kommer att konkurrera ut högre utbildning stämmerdärför inte. Dessutom hävdar Alastair Creelman att egentligen är moocs ett slags kurspaket och konkurrerar därför mer med läromedelsförlagen än med universiteten.
Men han tror inte att universitetens monopol på högre utbildning kommer att finnas kvar.
– Det kommer att bli många vägar till lärande, olika beroende på vad du har tid och råd med, säger han.
Alastair Creelman ser framför sig ett komplext ekosystem av utbildningar. Man kommer kanske att läsa kurser på flera olika ställen på nätet, komplettera med kurser vid en högskola och sedan gå till ett universitet och få kunskapen validerad och ta ut en examen där. Kanske kommer det att finnas instanser som bara ägnar sig åt validering utan att ge någon utbildning.
Men ett stort problem är den digitala klyftan.
– De allra flesta vet inte att möjligheterna finns, vet inte hur de ska kliva på och de har ingen studievana. Och det kräver mycket mer att studera på distans och på nätet än på campus, ovana studenter behöver känna sig trygga i den digitala miljön och för det krävs stöd och en stark gruppkänsla.
Kanske är det en omöjlig ekvation att skapa närhet och trygghet i storskaliga moocs men många intressanta försök pågår.
– Jag har läst om ett college där studenterna följde en mooc från ett amerikanskt universitet men där de lokala studenterna träffades varje vecka och diskuterade kursen på det egna språket med en lärare från colleget. Och så examinerades de lokalt.
Ett annat exempel på lokalt stöd är att vi i Sverige länge har använt lärcentra som en bas där distansstudenter kan träffas varje dag, få ett socialt sammanhang, studiekamrater och tillgång till studiestöd.
– Jag tror att vi underskattar den här sortens samarbete mellan universitet och lokala aktörer, påpekar Alastair Creelman.

Det finns de som hävdar: om du via nätet kan studera på MIT så finns det ingen anledning att läsa på Högskolan Väst.
– Det är helt fel att man kan skapa superkurser som fungerar i hela världen. Alla kurser måste ha en kulturell förankring, många moocs är specifikt amerikanska och kan inte användas av andra länder.
I Afrika har man kommit långt i samarbete kring mooc-frågan, men länderna behöver göra egna versioner av kurserna.
– Därför är det till exempel viktigt att universitetskurser som läggs ut på nätet är under creative commons-licenser så att andra länder kan anpassa materialet. Det går inte om kursen har låst upphovsrätt, vilket många moocs har.
Alastair Creelman anser att Sverige på kort sikt kan ha praktisk användning av mooc-liknande kurser.
– Många svenska lärosäten kör snarlika baskurser och återuppfinner hjulet på var sitt håll varje år. Varför inte komma överens om att skapa ett slags mooc-lösning tillsammans? Det kan vara metakurser i studieteknik, informationssökning eller vetenskapliga metoder. Ett exempel är KTH:s sommarmatte som förbereder för studier på teknisk högskola och som var en mooc innan ordet fanns.
Moocs kanske har passerat toppen på hypekurvan men Alastair Creelman är övertygad om att öppen utbildning på nätet på sikt kommer att förändra högskolelandskapet.
– Jag brukar likna moocs vid en glaciär. Man kan stå på den och tro att man är på fast mark men när glaciären smälter kommer man inte att känna igen utbildningslandskapet över huvud taget.
Om ett par år har vi kanske glömt begreppet mooc, men det digitala samhället är här för att stanna.
– Våra studenter ska ut i ett arbetsliv där de jobbar i nätverksorganisationer och i virtuella projket där man aldrig träffas fysiskt. Studenterna måste förberedas för den världen. Om vi inte ändrar vårt sätt att undervisa riskerar våra utbildningar att bli irrelevanta, säger Alastair Creelman.

Fotnot 1: Följ Alastair Creelman på acreelman.blogspot.se.

Fotnot 2: En mooc-kurs (eng. Massive Open Online Course), storskalig öppen nätkurs, är en avgiftsfri distanskurs som kan läsas av tusentals kursdeltagare till liten lärarinsats (Wikipedia).

PER-OLOF ELIASSON


Kategorier: Arkiv