Strax före halvårsskiftet skrev Arbetsgivarverket och Saco-S, OFR och Seko under det nya omställningsavtalet. Det har i tidigare nummer av Universitetsläraren skrivits om avtalet och de försämringar det innebär för visstidsanställda och doktorander. Att SULF reserverade sig mot Saco-S godkännande av avtalet är förhoppningsvis känt. Vanligtvis går oenighetslinjen mellan arbetsgivaren och de fackliga organisationerna.
I fallet med omställningsavtalet är det inte så enkelt. Vi kan se att inte alla medlemmar i Arbetsgivarverket ställer sig bakom de försämringar avtalet innebär. Likadant noterar vi att Saco-S valde att gå med på försämringarna, trots att SULF tydligt hävdat risken för att stora grupper inom universitet och högskolor skulle komma att drabbas mycket negativt eftersom vår sektor har väsentligt fler visstidsanställda än andra delar av staten. En hel del av dessa visstidsanställningar beror helt enkelt på överutnyttjande från lärosätenas sida. Istället för att ta ansvar för tillsvidareanställda, vill lärosätena kunna avsluta anställningar mer lättvindigt.
Det nya omställningsavtalet bestraffar inte på något sätt de myndigheter som har en alltför stor del visstidsanställda. Det är de redan drabbade, de visstidsanställda själva, som blir straffade. SULF:s arbete för att öka andelen tillsvidareanställda i en sektor som har flest visstidsanställda måste fortsätta och intensifieras. Det är dock viktigt att framhålla att SULF också menar att universitets- och högskolesektorn har behov av flera olika karriäranställningar som kan kännas främmande för andra myndigheter. Vi har till exempel doktorand- och postdokanställningar som är unika för vår sektor. Både arbetsgivarna och facken inom sektorn ser ett behov av dessa anställningar.
Behovet av att anställa tidsbegränsat är inte det enda som skiljer universitets- och högskolesektorn från övriga delar av statens verksamheter. Ett annat exempel är hur verksamheten bedrivs och hur den kan effektiviseras. Statens system för effektivisering utgår från hur administrationen genom datorerna ska kunna effektiviseras. Det tar inte hänsyn till att undervisning svårligen på det sättet kan effektivisera och behålla, eller allra helst öka, kvaliteten på studenternas kunskaper.
Det kollegiala ledarskapet är ytterligare ett område som skiljer vår sektor från andra. Detta är enbart några exempel på väsentliga olikheter. Listan kan göras mycket längre. Olikheter och olika förhållanden måste gå att ta hänsyn till inom kollektiva lösningar. Om utrymme för olikheter inte finns inom ett avtal, måste vi ha avtal anpassade till vår speciella sektor. Detta är en central fråga att hantera, och lösa, om vi ska kunna hävda att vi har demokratiska fackliga organisationer. Universitet och högskolor är SULF:s verksamhetsområde. Vi är experter i frågor som rör sektorn. Det måste i framtiden bli möjligt att parterna inom sektorn kan hitta lösningar på de speciella utmaningar både arbetsgivarna och vi fackliga inom sektorn står inför. SULF vill föra breda samtal kring hur dessa lösningar konkret ska se ut.
LARS-ÅKE LÖÖV 2:e vice ordförande i SULF
