Forskare på marsch i protest mot otrygghet

Forskningen är i fara! I slutet av september samlas forskare och universitetslärare i Frankrike till en nationell protestmarsch mot Paris. Antalet lediga fasta tjänster minskar drastiskt. Samtidigt florerar de osäkra jobben, precis som på svenska universitet.

Forskare och universitetslärare från hela landet kommer snart att sätta sig på sina cyklar för att trampa till Paris. Andra ska gå till fots.
Målet med marschen är att regeringen inte längre ska kunna blunda för utvecklingen inom forskningslaboratorierna.
I Frankrike har forskarnas arbetsvillkor byggt på trygghet, och det har inte funnits någon tradition av ett post-doksystem. Nyutexaminerade doktorander kunde tidigare få fast jobb redan innan de fyllde 30 år, berättar Philippe Büttgen.
– Det har gjort att vi har haft arbetsro, och sluppit att ständigt jaga medel. Det gör också att våra laboratorier har varit attraktiva för utlänningar, även om lönerna inte är särskilt höga. Men nu ser vi hur våra doktorander har allt svårare att få jobb.
Philippe Büttgen är professor i filosofi vid Sorbonne i Paris, och medlem i CoNRS, Comité national de la recherche scientifique.
"Den nationella kommittén för vetenskaplig forskning" är med sina 1 200 medlemmar ett slags forskningens parlament i Frankrike.
I början av sommaren kallades församlingen till ett extraordinärt möte, vilket är ytterst ovanligt. Resultatet blev bland annat ett krav på att regeringen upprättar en flerårsplan för anställningarna, för att yngre studenter inte ska överge tanken på att bli forskare.
– Det är ju värdelöst att ett land som Frankrike inte kan erbjuda sina unga doktorer arbete, säger Philippe Büttgen.
Under de senaste fyra åren har antalet utlysta tjänster under högskoledepartementet minskat med 20 procent. Det gäller framför allt lediga forskar- och lärartjänster på universiteten och hos det statliga forskningsinstitutet CNRS.
Samtidigt ökar visstidsanställningarna. Det handlar om ett sammelsurium av korttidskontrakt, projektanställningar, forskare som förvandlas till egenföretagare och i vissa fall jobbar nästan gratis.

Philippe Büttgen säger att det inte finns något regelrätt politiskt beslut bakom utvecklingen. Men han hävdar att den negativa kurvan startade i och med att universiteten fick självstyre 2007. Samma sak säger Dominique Faudot, professor i datateknik vid Bourgognes universitet i Dijon. Hon representerar facket Snesup- FSU och är ordförande i CP-CNU som ansvarar för lärarnas karriärutveckling.
– Universiteten fick inte tillräckligt med pengar vid förändringen. De använder medel ur lönebudgeten för att täcka andra kostnader, säger Dominique Faudot.
Det finns flera andra bidragande orsaker. Pensionsåldern har höjts, och den så kallade "farfarsboomen", när efterkrigstidens många barn gick i pension, är nu till ända. De osäkra jobben gynnas av att forskningsmedel allt oftare ges till tidsbestämda projekt.
Dessutom förekommer det påtryckningar om att en allt större del av forskningen ska göras med privata medel, säger de båda professorerna.
Men de hävdar alltså att den främsta orsaken ändå är att regeringen inte har avsatt tillräckligt med pengar, trots de löften som Socialistpartiets François Hollande gav innan han blev president 2012.
– Han lovade att ungdomarna och vetenskapen skulle få prioritet. Vi är mycket besvikna, säger Philippe Büttgen.

Geneviève Fioraso, statssekreterare med ansvar för högre utbildning, har än så länge svarat forskarna med att det idag inte finns någon möjlighet att öka rekryteringen.
– Men det går att göra omfördelningar, hävdar Dominique Faudot.
Hon pekar bland annat på att privata företag får skattelättnader om de satsar på forskning och innovation. De franska forskarna hoppas nu att de ska få regeringen att ändra sig, bland annat genom att höstens upplaga av "Vetenskapens fest"* delvis förvandlas till en serie protestmöten.

*Vetenskapens fest: La fête de la science organiseras mellan den 27 september och 19 oktober, och är ett tillfälle för franska forskareatt visa vad de gör för en bredare publik.

FAKTA
Finansiering: Utöver att de kombinerade forskar- och lärartjänsterna betalas av statsbidrag via universitetens budgetar finansieras offentlig fransk forskning framför allt genom: De offentliga forskningsinstitutionerna, till exempel CNRS, som bland annat betalar vissa fasta kostnader; regionala instanser; ANR (Agence nationale de la recherche) som finansierar större forskningsprojekt; privata företag i samarbete med institutionerna.

Siffror: Läsåret 2012–2013 fanns det omkring 91 300 lärare på de franska offentliga högskolorna och universiteten, enligt statistik från högskoledepartementet.

56 000 var kombinerade forskar- och lärartjänster, antingen som "universitetslektor" (Maître de conférences) eller som professor.

Omkring en fjärdedel av det totala antalet lärare har tillfälliga kontrakt. Det finns 15,5 studenter per lärare.

Mellan 2010 och 2014 har antalet utlysta lediga tjänster minskat med 20 procent, enligt CP-CNU (det nationella organ som ansvarar för lärarnas karriärutveckling).

Det finns 37 kandidater per ledig universitetslektorstjänst.

Genomsnittsåldern för att få sin första lektorstjänst är idag 33 år och 6 månader, och professorstjänst 44 år och 4 månader. Men enligt CP-CNU stiger genomsnittsåldern med ett kvartal om året.

Antalet personer som arbetar på olika slags korttidskontrakt inom de offentliga forskningsinstitutionerna och på högskolorna uppgick förra året till drygt 96 000.

ANNA TRENNING-HIMMELSBACH


Kategorier: Arkiv