"Att vara en internationell högskola är inte samma sak som att ha föreläsningar på engelska" var rubriken på det välbesökta seminariet arrangerat av Sveriges förenade studentkårer, SFS, och Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF.
Dagarna innan hade SFS släppt en rapport som visar att bara vart tredje lärosäte har en strategi för internationalisering. Många universitet och högskolor lägger stora resurser på att locka internationella studenter till Sverige, men när de väl är här saknas ofta en plan för hur man ska ta hand om dem, enligt rapporten.
Seminariet kom dock mer att handla om svenska studenters möjligheter till en internationellt anpassad utbildning.
– En internationell utbildning ger kvalitet och vi får kunskaper om oss själva i vår omvärld, sade Rebecka Stenkvist, ny SFS-ordförande, som vid upprepade tillfällen under seminariet efterlyste en nationell strategi för internationalisering.
Alla studenter måste ges samma möjlighet till internationellt samarbete, var hennes budskap.
Sverker Sörlin, professor vid KTH som också deltog i panelen, var inte helt enig:
– Det bästa får inte bli det godas fiende. Man måste kunna jobba på olika sätt på olika ställen, sade han, och uttryckte samtidigt en oro för att färre svenska studenter åker utomlands för att studera.
Även Eva Åkesson var inne på samma spår.
– Vi är relativt duktiga på internationella samarbeten. Men varför utnyttjar inte fler studenter de avtal om utlandsstudier som finns vid lärosätena? undrade hon.
– Det är krångligt för studenter att resa iväg och de flesta är inriktade på att ta examen så fort som möjligt, svarade Rebecka Stenkvist, och fortsatte:
– Det vore bra om fler studenter kom iväg utomlands, men vi behöver stöd för att ta oss ut, framför allt i form av information om när i utbildningen det passar och på vilket sätt. Lärosätena ger mycket information i början av utbildningen, men det behövs mer uppföljning.
Sverker Sörlin höll med om att förväntan att alla ska gå raka vägen från studiestart till examen utan avbrott kan utgöra hinder för att ta en paus i ordinarie studier för exempelvis en utlandstermin.
– Minsta krusning på ytan framstår som ett problem, snarare än en möjlighet, sade han.
Ulf Wahlberg, ansvarig för industrioch forskningsutbyten på Ericsson, bidrog i panelen med perspektiv från näringslivet.
– Redan den dag du som student gör exjobb på Ericsson möter du en internationell miljö. Kan man vara förberedd på det redan från universitetet är det en stor fördel. Svenska universitet bör se sig själva i en internationell miljö – det är så företagen och forskningsvärlden betraktar det.
Eva Åkesson menade att en internationell utbildning handlar om allt från individens kunskapsutveckling till mänsklighetens överlevnad:
– Det är viktigt att vi är internationella i våra ämnen och discipliner, det är en förutsättning för att kunna jobba. Men internationellt utbildningsutbyte ökar också förmågan att förstå varandra i en alltmer komplex och konfliktladdad värld. Att jobba mer internationellt är ett demokratiskt fredsarbete.
Eva Åkesson tyckte sig också kunna se ett trendbrott i att lärosäten faktiskt jobbar mer internationellt än tidigare.
– Inom SUHF har vi till exempel ett samarbete med Afrika, med 17 deltagande lärosäten och det finns fler exempel på att vi jobbar mer strukturerat med internationella frågor inom lärosätena, sade hon och riktade också stark kritik åt politiskt håll och fick medhåll från flera av de andra paneldeltagarna.
– Utbildningsdepartementet måste också bidra, i nuläget är inte politikerna med i våra utlandssamarbeten. Nästa utbildningsminister måste delta i workshops och möten om internationella samarbeten och inte lämna walk over, som departementet har gjort hittills, sade Eva Åkesson.
ANDERS JINNEKLINT
