Akademins historia är inte fläckfri när det gäller kopplingar till antidemokratiska rörelser och förhållningssätt. På 1920-talet fanns exempelvis Rasbiologiska institutet i Uppsala, vilket spelade en betydande roll i historien. Det konstaterade seminariets moderator Eskil Franck, överintendent på Forum för levande historia, och inledde med att be om panelens synpunkter på detta faktum.
– Akademin är inte en ö, utan en del av samhället och dess maktstrukturer. Inom akademin hittar vi de konflikter mellan olika krafter som finns i övriga samhället, sade Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.
Edda Manga, fil dr i idéhistoria vid Göteborgs universitet, byggde vidare på det historiska resonemanget.
– Det kan ibland låta som att vi kan upplysa bort rasismen, men i själva verket var upplysningen en grund för att utveckla rastänkande. Redan Carl von Linné strukturerade arter, även bland människor, sade hon.
Daniel Poohl, vd på stiftelsen Expo och chefredaktör för tidskriften Expo, valde i stället ett högst aktuellt exempel, nämligen Ryssland, där Putin har blivit betydligt mer ideologisk än tidigare, påpekade han.
– Mannen bakom den nya ryska nationalismen är akademikern Alexandr Dugin, som har format sin idé om ett nytt kallt krig mellan modernism och traditionalism, helt inom ramen för vad som kan kallas en legitim akademi, sade Daniel Poohl och tillade att liknande krafter länge varit frånvarande på svenska universitet, vilket kan förändras inom en ganska snar framtid.
– Inom en 15–20-årsperiod ser jag framför mig ganska många unga aktivister som tar sig in i den akademiska världen, som har en intellektuell framtoning och vill vara på universiteten. Så jag kan tänka mig att de här idéerna tar alltmer plats, sade Daniel Poohl.
Eskil Franck frågade om panelen tror att kunskap bidrar till att förändra attityder.
– Utbildning kan ge perspektiv på var man befinner sig. Vissa saker blir omöjliga att säga om man har minsta bildning eller kunskap, sade Edda Manga.
Daniel Poohl sade sig inte kunna se någon större skillnad i attityder beroende på utbildningsnivå bland de människor han möter. Däremot kan han se skillnader i hur folk röstar.
– Tittar man på valresultat så finns det en skillnad i andelen röster på Sverigedemokraterna. Men det är inte säkert att det beror på själva utbildningen. Akademiska meriter är en form av klassmarkör och det är inte så många i den klassen som lockas av Sverigedemokraternas budskap. Utbildning gör det svårare att ta in vissa budskap, man inser kanske att det inte är så enkelt som Jimmie Åkesson ger sken av.
Paulina de los Reyes poängterade att kunskap är makt, men rasism är också makt, och fick medhåll av Daniel Poohl.
– Rasism går inte att bara kunskapshöja bort. Det handlar också om vad vi får lära oss, om man till exempel tittar på 1920-talet då utbildningen om rasernas skillnad var själva anledningen till att rasismen blev så stark. Kunskap är inte något som är neutralt, per definition gott, sade han.
Paulina de los Reyes menade att ju mindre kunskap man har, desto mer mottaglig blir man för förenklade verklighetsbilder. I det sammanhanget menade hon att forskningen fyller en viktig funktion.
– Det forskningen kan bidra med är att skapa verklighetsbilder som bättre visar de motsättningar som funnits historiskt och vilka effekter rasismens idéer har fått på samhället i form av avhumanisering, splittring och förintelse. Akademin kan konfrontera antidemokratiska idéer med dessa bilder, sade Paulina de los Reyes.
Edda Manga lyfte fram den empiriska delen av vetenskapen, som en kraft för att motverka antidemokratiska rörelser.
– Det förekommer berättelser om romska tiggare som kommer till Sverige, men sägs ha mycket pengar. Med historisk kunskap känner man igen berättelsen och har man också empirisk kunskap kan man gå ut och titta på vad som faktiskt händer, och det är väldigt välgörande i samhället. Empirisk kunskap kan alltid ge möjlighet att se verkligheten på ett annat sätt, sade hon.
Daniel Poohl byggde vidare på samma exempel och utvecklade resonemanget:
– Kunskap är ett av våra vapen som vi på Expo har utnyttjat på två sätt när det gäller exemplet med romerna. Sättet som Sverigedemokraterna och andra pratar om romer har vi satt i ett historiskt perspektiv och visat vad det leder till. Vi har också frågat romer om deras utsatthet på Stockholms gator. Då visar det sig hur många som har blivit sparkade och spottade på. Det blir en helt annan berättelse, byggd på empiri, som skapar helt andra reaktioner än den hörsägen som sprids.
Daniel Poohl riktade också viss kritik mot akademin och den brist han upplever på forskning om vilka som sympatiserar med exempelvis högerextremister.
– Det är en stor gissningslek. Vem blir högerextremist, vem blir nazist, vilka är Sverigedemokraternas väljare? Det är många som har teorier om detta, men det finns väldigt lite kunskap och det är tråkigt att det inte finns mer forskning kring detta i Sverige, inte minst ur ett genusperspektiv.
Han tillstod att det finns mycket forskning om strukturell rasism, men efterlyste samtidigt konkreta idéer om hur man kan stärka antirasismen.
– Kunskap om sig själv och framför allt om andra är en förutsättning för solidaritet. Om jag inte vet något om romer, vem ska jag då vara solidarisk med? Här finns det mycket bra forskning, men den sipprar inte ut till oss utanför akademin som försöker popularisera den, sade Daniel Poohl.
Är akademin en god förebild, undrade Eskil Franck vidare.
– Nej, svarade Paulina de los Reyes. Akademin lider av hierarkiska strukturer som påverkar vilka kunskaper vi förmår att förmedla. Det finns en diskrepans mellan det vi gör och det vi säger oss representera.
Både Paulina de los Reyes och Edda Manga återkom flera gånger under seminariet till att utrymmet för kritiskt tänkande i akademin är alltför begränsat.
– Ett hot mot akademin och det kritiska tänkandet, framför allt inom humanistisk vetenskap och samhällsvetenskap, är att det inte finns tillräckligt mycket motstånd inom akademin. New Public Management främjar inte kritiskt tänkande, det främjar vad man kallar excellens. Det upprätthåller en ensidig bild av världen och tvingar oss att skriva vetenskapliga artiklar på ett visst sätt, sade Edda Manga och tillade:
– Bästa sättet att främja akademins möjlighet att motverka främlingsfientlighet är att slåss för det kritiska tänkandet inom akademin i stort.
Seminariet var välbesökt, lokalen i kårhuset Rindi var i minsta laget och stolarna räckte inte till. Det arrangerades på Sverigedemokraternas dag i Almedalen och SD fick utstå en del kritik, inte minst ifrån Daniel Poohl, som i slutet av seminariet ville skicka med en bild av hur människor utanför akademin kan se på forskning.
– Jag talade med en Sverigedemokratisk kommunpolitiker som sade "skit i forskningen, stå med fötterna på jorden och se hur det verkligen är!". Det är farligt att folk utanför akademin inte litar på forskare och tänker att "de där behöver vi inte ens lyssna på, för de fattar ingenting ändå". Den minnesbilden är viktig att bära med sig, sade Daniel Poohl.
ANDERS JINNEKLINT
