2010 KOM ARBETSGIVARVERKET och Saco-S överens om att införa tillsvidareavtal, istället för avtal som omförhandlas med jämna mellanrum. Samtidigt kom man överens om att från och med 2016 ska lönesättande samtal vara huvudregeln, istället för, som hittills, lokala löneförhandlingar – om man inte lokalt kommer överens om något annat.
En partsgemensam utvärdering av tillsvidareavtalet som Arbetsgivarverket och Saco-S genomfört visar att på mer än 80 procent av lärosätena är parterna överens om modellen för lönesättning. Den vanligaste modellen för att sätta löner är traditionell förhandling, det är ovanligt att universitet och högskolor har lönesättande samtal för SULF:s medlemmar och andra medlemmar i Saco-S.
Men utvärderingen bedömer att det finns en aktiv process mot en ökande andel lönesättande samtal inom universitets- och högskoleområdet. Arbetet med att genomföra lönesättande samtal har börjat och på många håll har man infört pilotverksamhet med lönesättande samtal för mindre grupper Sacoanslutna.
VID LÄROSÄTENA FINNS en försiktig optimism om införandet av lönesättande samtal, men också farhågor om att gå för fort fram. Man ser problem med lönesättande samtal i stora grupper, vid ett lärosäte kan en chef ha upp till 100 medarbetare.
Ett annat problem är att vissa chefer inte har kompetens att hålla lönesättande samtal. Därför finns det utbildningar riktade till chefer. Hittills har utbildningarna varit frivilliga men lokala parter ser ett behov att göra utbildningarna obligatoriska.
Ytterligare ett problem är frågan vem som är lönesättande chef. I akademisk verksamhet är det inte alltid den som leder verksamheten som har personalansvar.
– Införandet av lönesättande samtal kommer att variera mycket till att börja med. Särskilt ute på institutionerna på stora universitet har lönesättande chefer alltför många medarbetare. För att kunna införa lönesättande samtal krävs antingen att man tillsätter fler chefer eller ger mandat för lönesättning till de chefer som redan finns, säger SULF:s förhandlingschef Robert Andersson.
Enligt utvärderingen har man lokalt kommit olika långt i arbetet att genomföra lönesättande samtal. Enkätkommentarerna spänner från "vi har helt olika åsikter om det är möjligt att genomföra ´någonsin´" till "vi är överens om lönesättande samtal". I rapporten resonerar man också kring hur man ska utvärdera verksamheten för att få underlag för lönebildningen. En aspekt är att forskning respektive utbildning kräver att man mäter resultat på olika sätt.
LÖNEKRITERIER ÄR ETT område som enligt rapporten måste vidareutvecklas. En särskild fråga är om olika forskningsgruppers varierande finansieringsförmåga till följd av externa anslag ska påverka lönesättningen. Här är parterna överens om att forskningsgruppernas olika ekonomi inte bör slå igenom i lönebildningen.
Rapporten visar också att de lokala parterna på lärosätena är positiva till själva tillsvidareavtalet.
När det gäller utfallet av tillsvidareavtalet påpekar Robert Andersson att Saco-S-kollektivet har fått något bättre löneutveckling än statsanställda som helhet.
PER-OLOF ELIASSON
