"MISSBRUK" VAR ORDET ministern själv använde i en riksdagsdebatt i våras, om staplande av tillfälliga anställningar, "därför måste vi strama upp regelverket". Jan Björklund räknar med att skärpning påbörjats, innan förordningsförändringen formellt är på plats; "jag har redan talat med rektorerna".
Intervjun görs några dagar efter valet till Europaparlamentet, där folkpartiet förlorade ett mandat och opinionssiffror inför riksdagsvalet har fått statsvetare att fastslå att "alliansen är rökt".
Detta till trots verkar Björklund vara på utmärkt humör och utstrålar sedvanlig energi.
Samma dag har han utnämnt chefer för två av de för den förda politiken centrala myndigheter, Sven Stafström blir generaldirektör för Vetenskapsrådet och Harriet Wallberg ny universitetskansler, som också fått i uppdrag att utreda kvalitetsutvärderingssystemet.
– Det kommer alltid att vara en kontroversiell fråga, oavsett hur systemet ser ut, menar Jan Björklund.
På frågan vad som blev fel med det system som infördes 2010 nämner han "ett par faktorer": Att det rörande stora akademiska utbildningar inte blir tillräckligt fokus på yrkesprofessionella kunskaper. Att "bristande kvalitet" är ett alltför vittomfamnande och trubbigt begrepp, som innebär att en utbildning kan underkännas beroende på "att man missat någon enstaka detalj".
– Och så vill jag att sektorn ska ta större ansvar, så långt som möjligt och i samverkan med Universitetskanslersämbetet.
"Ansvar" kan kopplas till autonomi och kring lärosätenas självbestämmande tar Jan Björklund snabbt tillfället att peka långt bakåt i tiden, då regeringar hade inflytande över sådant som tillsättning av professorer.
– Det har nu skett en enorm överföring av makt och pengar från politiken till universitet och högskolor.
Samtidigt talar han om "en av svårigheterna" i att det finns "en väldig målkonflikt" mellan å ena sidan autonomi och å andra sidan det han ser som den politiska nödvändigheten "att styra upp", om det – exempelvis – råder brist på kemilärare.
TILLFRÅGAD OM VAD han är mest nöjd med, av det han åstadkommit blir svaret "satsningen på forskning", i 2012 års proposition.
Som "det största misslyckandet" nämner han den reform för lärosätesstyrelser som infördes 2007, alltså innan han själv blev ansvarig minister.
Björklund införde istället nomineringskommittéer, fortfarande i uttalad avsikt att komma bort från den socialdemokratiska politiseringen.
Men han ser inget problem med att Lars Leijonborg nu sitter som ordförande i Karolinska institutets styrelse. Tvärtom, här är Björklund orubblig och offensiv:
– Skulle inte den som är folkpartist få sitta i en lärosätesstyrelse?
Jamen, nu är det ju inte omvärlden som haft de mest engagerade invändningarna mot politiker i styrelserna, utan just Folkpartiet?
Men Björklund förblir orubblig, den som ifrågasätter att en före detta partiledare (som dessutom har uppdrag för departementet) leder KI-styrelsen, tänker fel.
Nämnde Leijonborg har för övrigt nyss avslutat ett av sina uppdrag, som regeringens förhandlare för ESS.
Finansieringen av forskningsanläggningen var en av de frågor som Björklund tog upp 2010, när han intervjuades som nytillträdd minister för högre utbildning och forskning.
Att länder i ett krisdrabbat Europa skulle vilja medfinansiera ESS framstod då som milt uttryckt bekymmersamt.
– Jag har ofta tänkt på hur jag själv skulle ha argumenterat om Sverige skulle ha investerat miljarder i en anläggning i ett annat land.
Vägen till ESS-finansiering har varit både mödosam och ifrågasatt, men nu råder departementsoptimism. Frankrike har just skrivit på avtal och Björklund antyder att också ett annat stort land – Tyskland – ansluter i dagarna.
Det lutar därmed åt byggstart i början av september, gissningsvis är det lockande att strax före riksdagsvalet kunna visa spaden-i-jorden-bilder på en av Europas största forskningsanläggningar.
MINDRE FRAMGÅNGSRIK har Jan Björklund varit med avtal om ALF-medlen, de 2,2 miljarder årligen som staten fördelar till landstingen, för klinisk forskning och utbildning och ännu en fråga som sedan 2010 funnits på åtgärdslistan. Men revirstrider och konflikter – också mellan departementet och externa förhandlare har försenat det som skulle ha varit färdigt 1 januari, för att kunna träda i kraft 2015.
Hans lista är alltså långt ifrån avprickad, exempelvis vill han "gå vidare med frågan om högskolestiftelser". Det är uppenbart att Björklund inte lät sig avskräckas av att en enig sektor gjorde tummen ner vid första försöket, 2013.
Vad han däremot inte tänker göra är att införa studieavgifter för svenska studenter, "nej, det blir inte aktuellt".
Jan Björklund talar, föga oväntat, som om han också efter valet fortfarande är minister för högre utbildning och forskning.
– Ja, jag vill vara kvar, på det här departementet.
Att säga något annat, spekulera i valförlust eller anmäla intresse för andraministerposter, vore grovt politiskt tjänstefel, men det låter samtidigt ärligt menat, både att han är sugen på fortsatta åtgärder och att han fortfarande trivs som utbildningsminister.
MARIELOUISE SAMUELSSON