BILL GATES HAR genom åren genomfört flera besök runt om på många av världens universitet, såsom UC Berkeley, och Stanford. I våras var det Karolinska institutets tur.
"Jag älskar att besöka universitet för att studenter alltid ställer de svåraste frågorna" skrev Bill Gates på sin Facebooksida förra året.
Men, under sitt besök på KI ställdes inga frågor från studenterna. Studentdeltagandet var nästan obefintligt.
KI valde, trots sina 8 000 studenter och 4 000 anställda, att ge enbart 15 procent av 1 000 biljetter till studenterna. Det är en stor skillnad från Gates besök på andra universitet där uppslutningen främst varit studenter.
Flera månader innan Gates besök var jag i kontakt med arrangörerna för att försöka få med en studentrepresentant, till exempel ordföranden för Medicinska Föreningen, i panelen. Detta togs inte upp till diskussion utan vi blev istället erbjudna att få ställa en fråga som deltagare i publiken.
Under eventet blev dock andra deltagare högre prioriterade och tiden tog olyckligtvis slut innan vi hade möjlighet att ställa vår fråga. Gates lämnade Karolinska institutet utan att ha interagerat officiellt med en enda student.
Ett besök av Bill Gates är onekligen ett speciellt evenemang och att KI prioriterar andra än sina studenter är förståeligt, även om det skiljer sig från hur andra universitet har hanterat hans besök.
Min oro är dock vad som händer när KI börjar applicera denna prioritering på universitetet i sin helhet. Senaste åren har KI "fundraisat" över en miljard kronor, utan att det gick ett öre till studenterna. Dessutom blev KI:s senaste tillskott Aula Medica utan plats för studenterna. Trots stora protester från studenterna, bestämde KI att deras nya forskningsflaggskepp Biomedicum nu skulle byggas utan studentlabb, vilket skulle skapa en fysisk barriär mellan forskning och utbildning på campus.
Det mest oroväckande är dock att KI nyligen reformerade sin ledningsgrupp genom att ta bort studentrepresentanter. Dessutom beslutades detta utan medverkan av studentrepresentanter.
REKTOR ANDERS HAMSTEN svarar per mejl att "Studentberedningen inrättades [samtidigt] med ambitionen att bättre tillgodose studenternas behov av kontakter med universitetsledningen och för att förbättra studenternas reella möjligheter till inflytande genom att skapa ett forum ägnat åt att fokusera på och gå på djupet med de frågor som är av särskild betydelse ur ett studentperspektiv."
Han ville dock inte kommentera varför detta beslutades utan studenterna, trots upprepade förfrågningar.
I sin årsrapport välkomnar DSA, föreningen för doktorandstuderande på KI, rektorns beslut att skapa denna nya studentberedningsgrupp. Att man har uteslutit studentrepresentanter från ledningsgruppen har man dock ansett vara en negativ utveckling då det minskar studenternas påverkan om andra ärenden samt transparensen av KI:s ledning.
"Grunden för dessa två konstellationer är principiellt olika. Närvaro i en grupp berättigar inte frånvaro i den andra", säger Arash Hellysaz, ordförande i DSA i en kommentar. "Vi håller dock på att diskutera med ledningen hur vi kan förbättra studentrepresentationen och jag är hoppfull om att vi kommer att hitta en bra lösning."
I rapporten "Utbildning, forskning, samverkan. Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley?" (SNS, mars 2014) gör fyra forskare en jämförelse mellan nämnda amerikanska toppuniversitet och svenska universitet. En stor skillnad är att utbildnings- och undervisningsengagemang är mycket meriterande för befordran inom universiteten i USA. I Sverige ligger däremot fokus på forskning, även för anställningar som innefattar undervisning.
Är det då förvånansvärt att många forskare väljer att fokusera på sin forskning, som i slutändan sker på bekostnad av deras undervisning? Det är inte heller förvånansvärt att dessa forskare tillsammans ibland fattar större beslut i KI:s olika beslutsorgan som gynnar forskningen på bekostnad av utbildningen.
Anders Ekbom, prefekt på KI, som nyligen skrev om SNS-rapporten i Läkartidningen, säger i en kommentar att "karriärgång inom forskarsamhället måste kopplas till ett gott ’track record’ vad gäller undervisningen på grundnivå. Så länge inte detta finns är det bara tomma ord."
I ÅR ÄR DET VALÅR för dekaner på KI. I kandidatpresentationerna för dekanus i utbildning på KI:s hemsida är det än så länge bara en kandidat, Annika Wernerson, som skriver att hon vill införa kriterier och kompetenskrav inom utbildning, för lärartjänster. Jag hoppas att även övriga kandidaterna vill engagera sig i frågan.
Det är inte att vi kräver förändring utan det är att förändring har skett och det har skett utan studenterna. Vi behöver en ökad integration mellan forskning och utbildning samt ett ökat samarbete mellan studenter och ledningen. Att satsa mer på studenterna och mer på utbildningen skulle gynna alla på KI, och vi behöver påminna oss själva om detta.
Min förhoppning är att nästa gång Bill Gates besöker oss, får han inte besöka bara Karolinska forskningsinstitutet, utan Karolinska Institutet, ett världsledande universitet med – du vet – studenter.
För att uppnå detta måste vi jobba tillsammans. Är ni med mig?
JINGCHENG ZHAO
TILLTRÄDANDE STUDENTREPRESENTANT I STYRELSEN FÖR UTBILDNING PÅ KI
