Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Svensklärare i Europas sista diktatur

Universitetsläraren Viktor Sundgren jobbar i Vitryssland, det enda land i Europa som, av brist på akademisk frihet, inte tillåtits att delta i Bolognaprocessen. – Utbildningssystemet uppmuntrar inte till kreativt och självständigt tänkande, säger han.

1 juni, 2014
Universitetsläraren

Viktor Sundgren undervisar i svenska på det statliga lingvistiska universitetet. Dagens uppgift är att översätta en text om föräldraledighet från ryska till svenska. "En pappa kan ta barnen lika bra som en mamma…", läser en student och Viktor inflikar att det heter "ta hand om" barnen.
– Studenterna är väldigt duktiga på att lära sig saker utantill och kan sin grammatik, betonar han när vi talas vid efteråt. Viktor Rydbergs Tomten lärde de sig som ett rinnande vatten. Men de behöver hjälp med att skapa egna meningar och att tänka kreativt kring hur språket kan användas.
En av studenterna hade ett häfte där hon antecknade vilka som varit där idag. Varför?
– I Sverige tycker vi att det är studenternas eget ansvar att komma till föreläsningarna, i det här kontrollsamhället ska närvaron alltid kollas. Själv måste jag skriva min egen namnteckning i ett annat häfte varje gång jag ska undervisa.
Kvaliteten på högre utbildning i Vitryssland varierar kraftigt. Värst torde situationen vara inom samhällskunskap och humaniora där kraven på självständigt kritiskt tänkande är av särskilt stor vikt. Det är knappast någon slump att Europas enda universitet i exil är vitryska European Humanities University (EHU) som tvingades flytta från Minsk till Vilnius 2004 till följd av inskränkt akademisk frihet.
Inom naturvetenskapen däremot erbjuder Vitryssland utbildningar av internationell kvalitet, vilket inte minst det vitryska IT-undret vittnar om. Programmerare från vitryska universitet är populära över hela världen. Och i Minsk finns en "High Tech Park" där många internationella företag är etablerade eller köper tjänster.

Själv läste Viktor Sundgren ekonomprogrammet med ryska i Uppsala. Menmed tiden har han kommit att inse att språk och språkundervisning är roligare än ekonomi.
– Jag kan inte komma på något bättre jobb än det här, att få träffa unga människor som brinner för att lära sig det svenska språket. Jag är djupt imponerad av deras drivkraft och nyfikenhet.
Själv har han ett 50-tal studenter på det lingvistiska universitetet samt några kurser på Centret för svenska studier (delfinansierat av Svenska institutet). Sammantaget studerar över 400 vitryssar svenska på olika institutioner i Minsk, Polotsk och Vitebsk.
– Det är en hög siffra, med tanke på att de affärsmässiga och kulturella kontakterna med Sverige är betydligt färre än i grannländerna Litauen och Polen. Det är inte alldeles lätt för studenterna att sedan få jobb som har anknytning till Sverige.

Minsk har över två miljoner invånare, men försvinnande få svenskar. Viktor Sundgren kan i stort sett räkna upp de övriga på ena handens fingrar. Han flyttade till Minsk i somras, men kan reflektera över förändringar i staden eftersom han bodde här ett år 2001 då han också jobbade på det lingvistiska universitetet.
– Mycket har förändrats. Bilparken är en helt annan, ryska bilar som Lada och Volga har i stort sett försvunnit. Och folk har modernare kläder. Då var det inte många av mina studenter som hade råd att gå ut och roa sig, nu är nyöppnade kaféer och barer fulla med folk i alla åldrar. Då hade studenterna på sin höjd rest till Vilnius, nu har många redan semestrat kring Medelhavet.
Fler vitryssar har fått råd att se världen, och nu i maj kommer också världen till Vitryssland eftersom Minsk arrangerar ishockey-VM. Överallt i stan syns symbolen för VM, en europeisk bisonoxe – som ännu lever vild i den här regionen – klädd i det vitryska landslagets tröja. Att en förtryckande regim får stråla sig i glansen av ett mästerskap har väckt mycket kritik. Viktor Sundgren tycker trots allt att det är bra att turneringen äger rum här.
– Ju fler internationella kontakter, desto bättre. Visst ska regimen kritiseras, men inte genom att landet ska förvägras arrangera idrottsevenemang. Låt invånarna visa upp sin stad för omvärlden!

Själv vill han gärna krossa myten om Minsk som enbart sovjetgrå och efterbliven huvudstad, fast i det förgångna. Visst är det sovjetiska arvet levande: under en promenad genom stan går vi på gator som alltjämt är uppkallade efter Lenin och Marx, vi ser hammaren och skäran lite här och var. Och vi vandrar över ett folktomt Oktobertorg eftersom spontana folksamlingar är förbjudna.
– Men det finns så mycket mer, säger han då vi satt oss på en georgisk restaurang som visar sig servera delikata rätter.
– Visst är utbudet fortfarande mindre än i till exempel min hemstad Göteborg, men det är en stor skillnad från 2001. Inte minst nattlivet är otroligt spännande. Och staden är så säker! Jag har aldrig känt mig hotad, inte ens taxichaufförer har försökt lura mig på pengar.
Samtidigt medger han att det finns ett obehag i att leva i en "polisstat", som han kallar det. Nyligen stoppades han av polisen när han gick över en öde gata på ett ställe där det saknades övergångsställe. Han fick betala en mindre bötessumma. När vi själva håller på att ta bilder på regeringsbyggnaden, med Lenin i förgrunden, kommer en polis fram och ber mig radera alla bilder. När vi förklarar att jag är journalist och på plats för att bevaka förberedelserna inför VM backar han och önskar mig en trevlig vistelse.
– Jag lever i Europas sista diktatur, ibland kan det ge en tryckande känsla. Då är det skönt att kunna åka till Vilnius några timmar härifrån.
Studenterna själva då? Vad säger de om kontrollsamhället? Om sin envåldshärskare sedan 20 år?
– Ärligt talat verkar de inte så intresserade av politik. De är uppvuxna i ett system utan demokrati, så de vet inte riktigt vad demokrati betyder. Människor här är väldigt inriktade på konsumtion. Mänskliga fri- och rättigheter verkar vara något som bara ett fåtal bryr sig om och kämpar för.

Hans studenter har uttryckt sympati med proteströrelsen i Ukraina, men många skrämdes av våldet som följde innan regimen föll. Inget talar för en liknande resning här, varje antydan till något sådant skulle slås ner. Rysslands annektering av Krim var alldeles färsk under mitt besök. Viktor Sundgren berättar att flera av hans studenter har tagit upp ämnet.
– De vill inte bli en del av Ryssland, de ser sämre livsvillkor där med större klyftor mellan fattiga och rika. De vill leva i ett självständigt Vitryssland.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023